.jpg)
14:48
Idag var jag tillfälligt tillbaka på min gamla arbetsplats. Det kändes hemtamt att åter köra samma väg som man rattat fyra dagar i veckan under nästan ett helt läsår. Vissa saker hade dock ändrats, asfalten vid järnvägsöverfarten hade bättrats på så att min löjligt låga hastighet över spåren var helt onödig. Däremot var vägen uppgrävd på ett nytt ställe så att jag fick panikbromsa för att inte stötdämparna skulle gå åt. Det händer saker på tre månader.
Väl framme ställde jag bilen på min vanliga, improviserade parkeringsplats och rullade in genom entrén. Ojdå, plattorna hade visst lagts om så att rullstolar enklare kunde ta sig in. Fyra år för sent, skulle man kunna tycka. Men ändå bra.
Jobbet gick som det brukar, vi var väl varken bu eller bä, det kändes ganska beigt (bäscht? Det där med stavning...). Åhörarna verkade i allafall nöjda och det är ju trots allt viktigast. Om de går ut i världen med en något förändrad/förbättrad syn på människor med funktionsnedsättningar har vi ändå uppnått någonting.
onsdag 30 september 2009
måndag 28 september 2009
Om ett överraskande ögonlock
Min kropp har ännu en gång överraskat mig med ett nytt, konstigt beteende. Denna gång är det inte som oftast den förlamade delen av kroppen som spelar mig spratt (eller spatt) utan mitt högra ögonlock. Det har ryckt i det från och till hela dagen. Mycket irriterande, och det slutar inte trots att jag gnuggar. Jag tycker inte jag varit överdrivet trött eller nervös heller, undrar vad det beror på?
Jag har inte varit i närheten av en spegel när det har hållit på, men jag föreställer mig att jag ser ut ungefär som Scrat från Ice Age just innan geisern får utbrott eller när det nu är hans ögonlock rycker.
Jag googlade efter just det Youtube-klippet med Scrat men hittade det inte, men väl detta.
I'll looked like this squirrel in Ice Age with his twitching eyes!
Jag är i alla fall inte ensam, även i Kuala Lumpur finns det ryckiga ögonlock.
Om lärdomar
Jag har lärt mig mycket senaste tiden. Det gäller bara att bevara kunskapen och använda den vid rätt tillfälle. Detta är några av de senaste dagarnas lärdomar:* Farfar i plural heter farfäder. Jag tyckte det var för likt förfäder och var osäker innan jag frågade B som är svensklärare. Jag gillar i och för sig farfrar bättre, men nu vet jag i allafall.
* Ost ska vara rumstempererad för att smakerna ska framhävas bäst. B, en outtömlig källa till kunskap berättade att hon tar fram sin ost på kvällen före för att frukostmackan ska smaka riktigt gott.
* Min dammsugarmodell heter RC-300.
* Jag har också fått ett vackert visdomsord från Melody Gardot, en ung, amerikansk jazzsångerska. Ho var med i ett mycket bra avsnitt av Skavlan, titta på det! Hon fick frågan om vad som varit hennes viktigaste lärdom i livet och svarade:
The greatest joy that any of us will ever experience is from serving others, so when you serve others and then you serve yourself, your life in enriched.
Det kan jag skriva under på!
lördag 26 september 2009
Om dammsugarpåsar
Detta med dammsugarpåsar. Jag hade inte riktigt greppat vilken djungel det är förrän idag. Härom veckan var jag och handlade och fick syn på ett paket som var billigt och hade en lovande slogan:
xxx Universal - Passar till dom flesta dammsugarna.
Min snabeldrake visade sig dock inte höra till dom flesta. Jaja, jag gav inte upp utan tittade noga på beteckningen på the damn sucker men hittade bara ett watt-antal, nämligen 1600. Jag åkte till Småstadens mittpunkt, ICA Maxi, och upptäckte med stigande fasa att det fanns en hel vägg, från golv till tak fullproppad med olika modeller och storlekar.
Bredvid hängde ett häfte som skulle underlätta sökandet. Dammsugarna var först uppdelade efter märke och sedan stod det för varje enskild modell vilken påse som skulle passa. Tyvärr fanns inte modellen w1600 under mitt märke, vilket jag i och för sig redan på förhand misstänkt. De andra hette typ RC-450 eller RR-800, watt-antalet är väl bara hur mycket dammsugaren suger. Och min suger fett. I ordets mest negativa bemärkelse.
Vi fanns dock ett paket som någon annan frustrerad dammsugarpås-kund slitit upp för att jämföra med. Sorten hette Y101 och enligt manualen passade den till flera maskiner av mitt fabrikat. Den såg ut som den som sitter i hemma. Typ.
En annan sak jag fick reda på när jag bläddrade i dammsugarpås-bibeln var att det inte fanns några Speedcleaners. Konstigt, de måste ha utgått ur sortimentet på senaste tiden, i Kenny Starfighter fanns dom ju i allafall, men det var ju förstås på 90-talet. Hade jag haft en sådan hade städningen blivit mycket roligare. Om sladden var tillräckligt lång skulle jag till och med kunnat utmana självaste Harry Potter om platsen som sökare i quidditch med den.
Men hur skulle jag lösa mitt dammsugarpås-problem? Enter Sebastian! En ur ICA Maxis hjälpsamma personal kom till min räddning och allt var frid och fröjd. Eller? Njae, inte riktigt, men det han kom fram till (genom google, visst är det underbart) var att den enda dammsugaren av mitt fabrikat som hette något med 1600 ville ha påsen Y50. Hans råd var dock att jag först skulle gå hem och vända och vrida på snabeldraken för att hitta en RC- eller RR-beteckning.
Jag träffade i allafall till slut en deal med Sebastian att jag kunde få ta med mig en av påsarna i den upprivna kartongen. Alltid något. Nu återstår att pröva 101:an här hemma, jag har inte vågat än. Hoppas, hoppas.
Efter all denna dammsugarpås-uppståndelse bestämde jag mig för att åka hem till Moderskapet och äta favoritmaten, fläsk, löksås och potatis. Mycket gott.
Imorgon ska jag baka matbröd och småkakor. Vilken hemmafruhelg, Anna Anka skulle blivit upprörd.
Ps. Jag googlade lite till nu och vips!
Daewoo RC-3006/B
xxx Universal - Passar till dom flesta dammsugarna.
Min snabeldrake visade sig dock inte höra till dom flesta. Jaja, jag gav inte upp utan tittade noga på beteckningen på the damn sucker men hittade bara ett watt-antal, nämligen 1600. Jag åkte till Småstadens mittpunkt, ICA Maxi, och upptäckte med stigande fasa att det fanns en hel vägg, från golv till tak fullproppad med olika modeller och storlekar.
Bredvid hängde ett häfte som skulle underlätta sökandet. Dammsugarna var först uppdelade efter märke och sedan stod det för varje enskild modell vilken påse som skulle passa. Tyvärr fanns inte modellen w1600 under mitt märke, vilket jag i och för sig redan på förhand misstänkt. De andra hette typ RC-450 eller RR-800, watt-antalet är väl bara hur mycket dammsugaren suger. Och min suger fett. I ordets mest negativa bemärkelse.
Vi fanns dock ett paket som någon annan frustrerad dammsugarpås-kund slitit upp för att jämföra med. Sorten hette Y101 och enligt manualen passade den till flera maskiner av mitt fabrikat. Den såg ut som den som sitter i hemma. Typ.
En annan sak jag fick reda på när jag bläddrade i dammsugarpås-bibeln var att det inte fanns några Speedcleaners. Konstigt, de måste ha utgått ur sortimentet på senaste tiden, i Kenny Starfighter fanns dom ju i allafall, men det var ju förstås på 90-talet. Hade jag haft en sådan hade städningen blivit mycket roligare. Om sladden var tillräckligt lång skulle jag till och med kunnat utmana självaste Harry Potter om platsen som sökare i quidditch med den.
Men hur skulle jag lösa mitt dammsugarpås-problem? Enter Sebastian! En ur ICA Maxis hjälpsamma personal kom till min räddning och allt var frid och fröjd. Eller? Njae, inte riktigt, men det han kom fram till (genom google, visst är det underbart) var att den enda dammsugaren av mitt fabrikat som hette något med 1600 ville ha påsen Y50. Hans råd var dock att jag först skulle gå hem och vända och vrida på snabeldraken för att hitta en RC- eller RR-beteckning.
Jag träffade i allafall till slut en deal med Sebastian att jag kunde få ta med mig en av påsarna i den upprivna kartongen. Alltid något. Nu återstår att pröva 101:an här hemma, jag har inte vågat än. Hoppas, hoppas.
Efter all denna dammsugarpås-uppståndelse bestämde jag mig för att åka hem till Moderskapet och äta favoritmaten, fläsk, löksås och potatis. Mycket gott.
Imorgon ska jag baka matbröd och småkakor. Vilken hemmafruhelg, Anna Anka skulle blivit upprörd.
Ps. Jag googlade lite till nu och vips!
Daewoo RC-3006/B
fredag 25 september 2009
Ögonblicksbilder från 2008 och 2009
Visst är det lätt att glömma vad man gjort när åren springer på, men inte trodde jag att det skulle gå så fort att förtränga dessa fem händelser.
Jag har visst varit VD för en smörgåsbarskedja som behandlat en av sina franchisetagare i Stockholm på ett otillbörligt sätt i juni förra året.
2008-06-02
... Sandys vd Magnus Hermansson slår ifrån sig anklagelser om bedrägligt beteende. ...
Mitt i denna turbulens hann jag ändå häva mig ner till västkusten och ställa mig på en fotbollsplan i Lysekil fem dagar senare, och skötte mig tydligen rätt bra:
2008-06-07
Lyse FF - Tanums IF 3-0 (1-0)
... Två andra lagdelar som också skötte sej utmärkt idag var forward duon Magnus Hermansson och Mirzad Neziraj som hela tiden oroade. ...
I november samma år hade jag skiftat spår och blivit en framgångsrik föreläsare. Undrar när och var jag skaffade mig den långa och gedigna säljarerfarenheten?
2008-11-10
Måndagen den 10 november kommer Magnus Hermansson hit och föreläser för våra samhällselever om personlig försäljning. Magnus är verksamhetschef på Technet Business School, där han utbildar säljare åt Koneokedjan. Han har en lång och gedigen erfarenhet som säljare och kommer att ge eleverna många bra tips på hur de lyckas med sin försäljning.
Att jag varit med i TV har jag verkligen inga minnen av, och än mindre av att jag därefter fått recensera golfbanor i en småländsk tidning. "Magen" förresten, vad kan jag ha gjort för få anta ett dylikt epitet?
2009-05-05
Magnus "Magen" Hermansson, känd från TV3:s "Ensam mamma söker", presenterar och recenserar golfbanor i VäxjöNytt.
I augusti var det visst sport igen, men denna gång var det innebandy som gällde, ända in i kaklet. Ja, jag säger då det.
2009-08-04
... Det går inte att ta miste på det faktum att Magnus Hermansson brinner för innebandyn. ...
Och så får jag reda på i mitt eget kommentarsfält att jag i dagarna är med i studenttidningens annons.
Och jag som tycker jag inte gör så mycket, tack Google för att du fräschar upp mitt minne!
Jag har visst varit VD för en smörgåsbarskedja som behandlat en av sina franchisetagare i Stockholm på ett otillbörligt sätt i juni förra året.
2008-06-02
... Sandys vd Magnus Hermansson slår ifrån sig anklagelser om bedrägligt beteende. ...
Mitt i denna turbulens hann jag ändå häva mig ner till västkusten och ställa mig på en fotbollsplan i Lysekil fem dagar senare, och skötte mig tydligen rätt bra:
2008-06-07
Lyse FF - Tanums IF 3-0 (1-0)
... Två andra lagdelar som också skötte sej utmärkt idag var forward duon Magnus Hermansson och Mirzad Neziraj som hela tiden oroade. ...
I november samma år hade jag skiftat spår och blivit en framgångsrik föreläsare. Undrar när och var jag skaffade mig den långa och gedigna säljarerfarenheten?
2008-11-10
Måndagen den 10 november kommer Magnus Hermansson hit och föreläser för våra samhällselever om personlig försäljning. Magnus är verksamhetschef på Technet Business School, där han utbildar säljare åt Koneokedjan. Han har en lång och gedigen erfarenhet som säljare och kommer att ge eleverna många bra tips på hur de lyckas med sin försäljning.
Att jag varit med i TV har jag verkligen inga minnen av, och än mindre av att jag därefter fått recensera golfbanor i en småländsk tidning. "Magen" förresten, vad kan jag ha gjort för få anta ett dylikt epitet?
2009-05-05
Magnus "Magen" Hermansson, känd från TV3:s "Ensam mamma söker", presenterar och recenserar golfbanor i VäxjöNytt.
I augusti var det visst sport igen, men denna gång var det innebandy som gällde, ända in i kaklet. Ja, jag säger då det.
2009-08-04
... Det går inte att ta miste på det faktum att Magnus Hermansson brinner för innebandyn. ...
Och så får jag reda på i mitt eget kommentarsfält att jag i dagarna är med i studenttidningens annons.
Och jag som tycker jag inte gör så mycket, tack Google för att du fräschar upp mitt minne!
torsdag 24 september 2009
Om dagen idag
Morgon igen. Några minuters snooze innan jag tar mig an ännu en dag.
Träning med tanterna. Kroppen signalerar svårtolkat missnöje.
Åter hemåt för kontroll av möjliga fysiska problem som kan orsaka ruggigheten.
Konstaterar via uteslutningsmetod. Trött på att behöva krångla.
Mot arbetet. Fortsatt seg i kropp och själ.
Kylig vind skapar böljor i det långa, ännu gröna gräset.
Jag tänker att - Sådär ser det nog ut i Rohan.
Dålig elevuppslutning. Ansvarig hemförlovar undertecknad, - Du ser trött ut, åk hem du.
Stannar till hos moderskapet.
Äpple på altanen. Nerikes Allehandas frågelek.
Solen smeker ansiktet. Enstaka moln som skyndar över himlen.
Det känns som mars eller tidig april.
Rull hemåt i hopp om att kroppen ska komma igång.
Hemsysslor som medarbetarna förbjudits att göra sköts av moderskapet.
Fint blir det både här och där.
Snart iväg att traggla körstämmor med basbröderna.
Kan bli trevligt, om bara tabletterna vill börja verka.
Träning med tanterna. Kroppen signalerar svårtolkat missnöje.
Åter hemåt för kontroll av möjliga fysiska problem som kan orsaka ruggigheten.
Konstaterar via uteslutningsmetod. Trött på att behöva krångla.
Mot arbetet. Fortsatt seg i kropp och själ.
Kylig vind skapar böljor i det långa, ännu gröna gräset.
Jag tänker att - Sådär ser det nog ut i Rohan.
Dålig elevuppslutning. Ansvarig hemförlovar undertecknad, - Du ser trött ut, åk hem du.
Stannar till hos moderskapet.
Äpple på altanen. Nerikes Allehandas frågelek.
Solen smeker ansiktet. Enstaka moln som skyndar över himlen.
Det känns som mars eller tidig april.
Rull hemåt i hopp om att kroppen ska komma igång.
Hemsysslor som medarbetarna förbjudits att göra sköts av moderskapet.
Fint blir det både här och där.
Snart iväg att traggla körstämmor med basbröderna.
Kan bli trevligt, om bara tabletterna vill börja verka.
onsdag 23 september 2009
Om stämningshöjare
Jag ska inte ljuga. Dagen har inte varit särskilt bra, undertecknad har trots en del avbockade måsten under förmiddagen gått (njae iofs inte) runt med en melakolisk, självömkande känsla gnagande i magen. Tankarna har vandrat mellan nuvarande och framtida tillkortakommanden pga fysiska och psykiska hinder.
Inte ens tanken på den förestående cupmatchen i Hattrick förmådde pigga upp mig något vidare. Hattrick har annars länge varit en källa till mycket glädje och tidsspillan under de dryga sju år jag hållit på med spelet.
Internetfotbollmanagerspelet Hattrick firar i höst 10 år. Efter några år skapas det i ett spel av Hattricks storlek ofrånkomligt en rik flora av myter kring oklara regler etc. En myt som jag som ung Hattrickspelare under flera år tog som dagsens sanning var att det existerade något som kallades för clowner.
Clowner ansågs hjälpa till att hålla stämningen (se vidare förklaring på Hattricks regelsida, eller i en något förvirrad utläggning på Skruttets kommentarsfält) på en högre nivå. Jag köpte nöjd och glad en sådan clown för dyra pengar men åskilliga säsonger senare framkom det att detta med clowners nytta varit en helt grundlös myt.
Tji fick jag. Tack ändå, Merce Atares för många säsonger som verkningslös clown, du värmde iallafall mitt och alla dåvarande Rostbröders hjärta.
Min nyfunna stämningshöjare däremot är mycket potent och kommer inte läggas ut på transfern any time soon. Hon har tvärtom livstidskontrakt med klubbägaren. Ett telefonsamtal vände stämningen från dålig till fenomenal. Det ni, Hattricknördar, en sån skulle ni ha!
Inte ens tanken på den förestående cupmatchen i Hattrick förmådde pigga upp mig något vidare. Hattrick har annars länge varit en källa till mycket glädje och tidsspillan under de dryga sju år jag hållit på med spelet.
Internetfotbollmanagerspelet Hattrick firar i höst 10 år. Efter några år skapas det i ett spel av Hattricks storlek ofrånkomligt en rik flora av myter kring oklara regler etc. En myt som jag som ung Hattrickspelare under flera år tog som dagsens sanning var att det existerade något som kallades för clowner.
Clowner ansågs hjälpa till att hålla stämningen (se vidare förklaring på Hattricks regelsida, eller i en något förvirrad utläggning på Skruttets kommentarsfält) på en högre nivå. Jag köpte nöjd och glad en sådan clown för dyra pengar men åskilliga säsonger senare framkom det att detta med clowners nytta varit en helt grundlös myt.
Tji fick jag. Tack ändå, Merce Atares för många säsonger som verkningslös clown, du värmde iallafall mitt och alla dåvarande Rostbröders hjärta.
Min nyfunna stämningshöjare däremot är mycket potent och kommer inte läggas ut på transfern any time soon. Hon har tvärtom livstidskontrakt med klubbägaren. Ett telefonsamtal vände stämningen från dålig till fenomenal. Det ni, Hattricknördar, en sån skulle ni ha!
tisdag 22 september 2009
Om geocaching
Jag träffade kamrat M idag, trevligt som alltid. Vi lärde känna varandra någon gång på stenåldern, men har inte haft mycket kontakt alls under drygt 10 år. Nu har våra livsvägar åter flätats samman till (hoppas jag) bådas glädje.
Vi kom att tala om en av hennes passioner, nämligen Geocaching. Det fungerar som en 2000-talets skattjakt, det finns massor (jag menar massor) av gömställen runt i hela världen som man ska leta upp med hjälp av en portabel GPS. I Sverige finns det 17 000 registrerade gömställen, caches.
Ett gömställe har en behållare av varierande storlek och i den ska det finnas en loggbok eller gästbok där man kan skriva att man besökt platsen och några bytesprylar. Om du lägger något du har med dig i skattgömman får du nämligen också ta något därur.
Alla gömställen är registrerade med koordinater på hemsidan, så det är bara att knappa in i sin GPS och börja leta. Ibland finns det ledtrådar, typ Under en sten. Man kan också lägga upp ett nytt gömställe via hemsidan. I Småstaden finns det tydligen ungefär 30 gömställen redan och i Storstaden två mil bort finns det 200.
Geocaching startades år 2000 när USA tog bort störsignalerna från sina satelliter, vilket gjorde att gemene man kunde söka platser med bara någon meters felmarginal med sin GPS. Just nu finns lite drygt 900 000 registrerade skattjägare i världen.
Tänk, vad folk hittar på. Nästan lika nördigt som Hattrick.
Vi kom att tala om en av hennes passioner, nämligen Geocaching. Det fungerar som en 2000-talets skattjakt, det finns massor (jag menar massor) av gömställen runt i hela världen som man ska leta upp med hjälp av en portabel GPS. I Sverige finns det 17 000 registrerade gömställen, caches.
Ett gömställe har en behållare av varierande storlek och i den ska det finnas en loggbok eller gästbok där man kan skriva att man besökt platsen och några bytesprylar. Om du lägger något du har med dig i skattgömman får du nämligen också ta något därur.
Alla gömställen är registrerade med koordinater på hemsidan, så det är bara att knappa in i sin GPS och börja leta. Ibland finns det ledtrådar, typ Under en sten. Man kan också lägga upp ett nytt gömställe via hemsidan. I Småstaden finns det tydligen ungefär 30 gömställen redan och i Storstaden två mil bort finns det 200.
Geocaching startades år 2000 när USA tog bort störsignalerna från sina satelliter, vilket gjorde att gemene man kunde söka platser med bara någon meters felmarginal med sin GPS. Just nu finns lite drygt 900 000 registrerade skattjägare i världen.
Tänk, vad folk hittar på. Nästan lika nördigt som Hattrick.
söndag 20 september 2009
Om att inte kunna spola (among other things)
22:36
Well, it´s official. Skruttet has left Närke.
Man kan inte säga annat än att det har varit time well spent. Värst vad mycket engelska det blir. But that´s how it goes. Jag ligger här, so blue and alone. Klickar fram Falling slowly från filmen Once som vi såg igår. Inget blir bättre, tvärtom. Minns en av dom sista meningsbytena:
- Till och med änglarna gråter.
- Ja, det verkar så.
Regnet fortsätter ösa ner nu efter en helg med väder som inte lämnat något övrigt att önska, sol från en blå himmel hela helgen. Minns ett japanskt citat ur en bok från ett hem som flyttat.
Varje möte är början till ett avsked.
Det låter lite sorgligt. Passar ikväll, detta möte blev avsked för fort. Smärta i kropp och själ. Sätter på låten för fjärde gången och sjunger med i texten.
Moods that take me and erase me
And I'm painted black
Vill spola tillbaka 3 701 minuter. Vill också spola längre, 4 336 273 minuter. Inte hoppa, i allafall inte framåtvolt.
Vill spola fram ca 26 820 minuter. Men det går inte. Nu är nu är nu.
Well, it´s official. Skruttet has left Närke.
Man kan inte säga annat än att det har varit time well spent. Värst vad mycket engelska det blir. But that´s how it goes. Jag ligger här, so blue and alone. Klickar fram Falling slowly från filmen Once som vi såg igår. Inget blir bättre, tvärtom. Minns en av dom sista meningsbytena:
- Till och med änglarna gråter.
- Ja, det verkar så.
Regnet fortsätter ösa ner nu efter en helg med väder som inte lämnat något övrigt att önska, sol från en blå himmel hela helgen. Minns ett japanskt citat ur en bok från ett hem som flyttat.
Varje möte är början till ett avsked.
Det låter lite sorgligt. Passar ikväll, detta möte blev avsked för fort. Smärta i kropp och själ. Sätter på låten för fjärde gången och sjunger med i texten.
Moods that take me and erase me
And I'm painted black
Vill spola tillbaka 3 701 minuter. Vill också spola längre, 4 336 273 minuter. Inte hoppa, i allafall inte framåtvolt.
Vill spola fram ca 26 820 minuter. Men det går inte. Nu är nu är nu.
torsdag 17 september 2009
Om nedräkning och svininfluensa
Om 870 minuter hoppar det av ett Skrutt på en av Järnvägsknutens många perronger. Lycka!
Nåde SJ, eller vilka det nu är som transporterar henne, om de låter henne komma så mycket som en minut senare, jag tror inte jag skulle stå ut. På perrongen står då en beredvillig Knyttmamma som lovat köra hem Skrutt och packning till Småstaden.
And now for something completely different. Är det Monty Python, tro? (googlar...) Yes, 1-0 till Knyttet i värdelöst vetande!
Jag var på födelsedagskalas igår och vi kom att tala om Trynet, Svinet eller H1N1, kär pandemi har många namn. En tanke slog mig då jag kombinerade gårdagkvällens diskussion med ett nyhetsinslag jag sett tidigare på dagen.
Problemet vi fann var att Sverige beställt vaccin för hela befolkningen, men att beräkningar visade att endast ca 70% verkligen skulle gå iväg och ta sprutan. Således har vi 2,5 miljoner sprutor vaccin som inte kommer användas.
Nyhetsinslaget handlade om att vissa länder i Europa inte hade råd att vaccinera hela befolkningen, och då kan man ju dra den kloka slutsatsen att om man kan lösa det logistiska problemet kan man hjälpa ett mindre bemedlat land som inte kommit igång med vaccineringen när den vaccnationsbenägna delen av Sveriges befolkning masat sig iväg till vårdcentralen. Bra idé?
Om 844 minuter hoppar det av ett Skrutt på en av Järnvägsknutens många perronger. Lycka!
Om mammas nya kille
11:22
Jag kan börja med att lugna eventuellt oroliga läsare, rubriken hänvisar inte till Knyttmammans förändrade relationsstatus. Hon är fortfarande efter sisådär 34 år lyckligt gift med Knyttpappan. Det handlar istället om P3:s så kallade humorprogram med detta namn.
Jag tränar alltsedan min skada i Landstingets lokaler av ohejdad vana, av ekonomiska skäl och mest kanske på grund av tillgänglighet och utbud av anpassade träningsredskap.
Nåväl, en negativ sak med detta är att P4 är förhärskande i högtalarna i träningslokalen. Det är svårt att pumpa ut det där sista när Bosse Jardler eller Arne Holmberg diskuterar heta ämnen som den nyligen införda åldersgränsen på Red Bull och Burn på Pressbyrån och Seven Eleven.
Men, nu till det verkliga Närke-gnället. Ungefär vid klockan 11:10 varje tisdag har det lokala programmet Boulevard lämnat plats på ett program som heter Mammas nya Kille. Detta är den värsta radiounderhållning jag hört någonsin, och jag förstår inte hur någon kan uppskatta programmet. Det går ut på att två män sitter och samtalar, en intervjuare och en gäst. Intervjuaren är the straght guy, medan gästerna har olika norrländska dialekter och mest bara sitter och svär. Totalt obegripligt. Är jag själv i lokalen stänger jag av skiten. Och detta har Sverige av idag med bred marginal utsett till P3:s bästa humorprogram någonsin.
Börjar jag bli gammal och oförstående inför det sena 00-talets nya humoristiska genier? Sorgligt.
tisdag 15 september 2009
Om gröna fingrar
Min älskade gula Azalea i juniJag blev som ofta just nu inspirerad av Suziluz blogg, denna gång till att skriva om gröna fingrar. Jag tycker nämligen att jag är utrustad med sådana. Det är inte bara så att det mesta överlever på fönsterbleck och i rabatter. Det prunkar till och med på sina håll.
Särskilt nöjd är jag över att ha fått agera blom-akutmottagning för en av A:s blommor. -Kan du inte se om du kan rädda den här? sa hon någon gång i vintras och överräckte en risig, brun-gul-grön, ormbunksliknande stackare. Jaha, tänkte jag, den är ju synbarligen ett lost case, men den får väl stå någon vecka i fönstret hemma innan jag kastar den.
Men väl hemma började det rycka i dom gröna fingrarna och växtsaxen åkte fram. Ordentligt ansad blev växten, som jag tyvärr saknar både namn och bild på (återkommer eventuellt med åtminstone det senare), och det visade sig att den inte såg så gul-brun-ledsen ut längre.
Efter bara några veckor med lagom mycket vatten och näring i mitt öster-fönster (köket) såg jag ett litet, ljusgrönt skott i en klyka på en av de kvarvarande, späda grenarna, och vips kom det flera, snart även ur jorden. Nu är den en av mina favoriter, grön och fin, och A försäkrar att jag får behålla den.
Jag tror vi alla behöver få lagom näring och värme i våra liv för att inte vissna bort, och ibland måste vi ansa bort överflödiga aktiviteter och beteenden för att nya, pigga och sunda skott ska kunna titta fram efter en tids vila.
Och så tillslut slut ett tips:
Ska du hem till en eventuell framtida svärmor för första gången kan det vara utmärkt att ta med en blomma du själv planterat och skött. Det genererar en del svärmorsdrömspoäng. Funkade i allafall bra för mig ;)
måndag 14 september 2009
Om saker jag gillar
22:08
Jag tycker om att se tenniskonst
Jag tycker om när Rostbröderna vinner i internetfotbollmanagerspelet Hattrick.
Jag tycker om kloka och trevliga svärföräldrar. Och de vanliga, som också är ganska bra. Väldigt ganska bra.
Jag tycker om Faschings blogg, som bland annat hjälper mig lösa språkliga mysterier. Gjorde jag förresten rätt ovan, Fasching?
Jag tycker om Suziluz blogg, hon skriver så vackert och tänkvärt att man nästan blir avundsjuk, men jag är mycket glad att jag hittat henne.
Jag tycker om att vara puttinutt-romantisk, ett intresse jag de senaste 76 dagarna fått glädjen att utveckla och förfina.
Jag tycker om marknadsgodis, särskilt mintkyssar.
Jag tycker om vanliga kyssar också. Vilket för in mig på....
Jag tycker om Skruttet.
Jag tycker om Skruttet.
Jag tycker om Skruttet!
Jag tycker om att se tenniskonst
Jag tycker om när Rostbröderna vinner i internetfotbollmanagerspelet Hattrick.
Jag tycker om kloka och trevliga svärföräldrar. Och de vanliga, som också är ganska bra. Väldigt ganska bra.
Jag tycker om Faschings blogg, som bland annat hjälper mig lösa språkliga mysterier. Gjorde jag förresten rätt ovan, Fasching?
Jag tycker om Suziluz blogg, hon skriver så vackert och tänkvärt att man nästan blir avundsjuk, men jag är mycket glad att jag hittat henne.
Jag tycker om att vara puttinutt-romantisk, ett intresse jag de senaste 76 dagarna fått glädjen att utveckla och förfina.
Jag tycker om marknadsgodis, särskilt mintkyssar.
Jag tycker om vanliga kyssar också. Vilket för in mig på....
Jag tycker om Skruttet.
Jag tycker om Skruttet.
Jag tycker om Skruttet!
söndag 13 september 2009
Om bekräftelse
16.35
Idag kl 10 var det showtime. Min stund i rampljuset. Eller ja, jag var ju inte direkt huvudattraktion, men mitt namn stod i allafall i programbladet och eventuellt även i annonsen i lokaltidningen (Jag har prioriterat bort lokaltidningen med tanke på åtgången på träd osv). Uppträdandet gick helt enligt planen och jag skymtade en tår eller två på vissa kinder, vilket jag tog som en bekräftelse på att jag gjort något bra.
Jag tror dom flesta människor till viss del lever för att få bekräftelse och uppskattning. Jag vet att jag gör det i allafall. Att människor tycker det jag gör är givande och värdefullt och uttrycker detta kan väl inte vara fel? Jag har nämligen läst Suziluz blogg och hon har skrivit om att hon har kämpat för att bli vuxen, och då haft hjälp av dessa ord:
För en människa som uppriktigt söker inåt, blir varje yttre bekräftelse ett misslyckande.
I sådant fall är jag inte vuxen, men så är jag ju bara 28 år också. Men jag tycker inte att jag håller på att köra in i väggen. Jag trivs tvärtom ganska bra med livet som det ser ut, utom vissa relations-geografiska problem. Mina låga dagar har jag ju såklart ibland, men i det stora hela är jag nöjd.
Men Suz är klok, jag får läsa om och begrunda, detta var bara den första reaktionen på hennes text. Kanske det sjunker in så småningom.
Idag kl 10 var det showtime. Min stund i rampljuset. Eller ja, jag var ju inte direkt huvudattraktion, men mitt namn stod i allafall i programbladet och eventuellt även i annonsen i lokaltidningen (Jag har prioriterat bort lokaltidningen med tanke på åtgången på träd osv). Uppträdandet gick helt enligt planen och jag skymtade en tår eller två på vissa kinder, vilket jag tog som en bekräftelse på att jag gjort något bra.
Jag tror dom flesta människor till viss del lever för att få bekräftelse och uppskattning. Jag vet att jag gör det i allafall. Att människor tycker det jag gör är givande och värdefullt och uttrycker detta kan väl inte vara fel? Jag har nämligen läst Suziluz blogg och hon har skrivit om att hon har kämpat för att bli vuxen, och då haft hjälp av dessa ord:
För en människa som uppriktigt söker inåt, blir varje yttre bekräftelse ett misslyckande.
I sådant fall är jag inte vuxen, men så är jag ju bara 28 år också. Men jag tycker inte att jag håller på att köra in i väggen. Jag trivs tvärtom ganska bra med livet som det ser ut, utom vissa relations-geografiska problem. Mina låga dagar har jag ju såklart ibland, men i det stora hela är jag nöjd.
Men Suz är klok, jag får läsa om och begrunda, detta var bara den första reaktionen på hennes text. Kanske det sjunker in så småningom.
lördag 12 september 2009
Om nya perspektiv
16:42
Jag lyckades på något sätt genom ett snabbkommando rotera min bildskärm 180 grader för ungefär en halvtimme sedan. Muspekaren gjorde uppror och rörde sig precis tvärtom mot hur jag försökte dra den. Aaahhh, virus? Har datorn fått svininfluensan?
Det blev mycket frustration och ett oroligt samtal till storebror M. Som vanligt visste han på råd, så nu kan jag lugna mina eventuella bloggläsare som råkar ut för samma problem: Klicka på den lilla skärmikonen längst ner till höger (I mitt fall blev det högst upp till vänster :), gå vidare in på Grafikalternativ, därefter Rotation och bocka tillslut i Normal istället för 180 grader, så ska ni se att allt blir bra igen. Man lär sig något nytt varje dag.
På tal om nya perspektiv, här är en journalist som vips blev världsberömd yoga-instruktör. Mycket rolig läsning. Läs förresten fler inlägg av Skallarnas sammansvärjning, det är väl värt.
Jag lyckades på något sätt genom ett snabbkommando rotera min bildskärm 180 grader för ungefär en halvtimme sedan. Muspekaren gjorde uppror och rörde sig precis tvärtom mot hur jag försökte dra den. Aaahhh, virus? Har datorn fått svininfluensan?
Det blev mycket frustration och ett oroligt samtal till storebror M. Som vanligt visste han på råd, så nu kan jag lugna mina eventuella bloggläsare som råkar ut för samma problem: Klicka på den lilla skärmikonen längst ner till höger (I mitt fall blev det högst upp till vänster :), gå vidare in på Grafikalternativ, därefter Rotation och bocka tillslut i Normal istället för 180 grader, så ska ni se att allt blir bra igen. Man lär sig något nytt varje dag.
På tal om nya perspektiv, här är en journalist som vips blev världsberömd yoga-instruktör. Mycket rolig läsning. Läs förresten fler inlägg av Skallarnas sammansvärjning, det är väl värt.
fredag 11 september 2009
Om vägarna
En massa tankar börjar virvla i mitt huvud, som alltid när jag läser Suziluz blogg. Läs, för Guds skull! Måste citera en bit här:
Vi kan tro så mycket om vägarna. Att de går åt håll vi förstår oss på. Att vi sett resan förut, och att det aldrig har funnits vilt på just den här sträckan, bara att gasa på. Eller för all del så kan vi köra i 30 kilometer i timmen på 110-väg, för säkerhets skull, för att aldrig riskera en tappad kontroll och heller aldrig riskera att få känna hastighetens glädje börja flyga i magen. Eller så kan vi köra vårdslöst, blundande. Men det är inte bara vi själva som styr. Det är aldrig det. För det finns andra på samma väg, det finns alltid andra.
Vägarna. Som om Suz tjuvlyssnat på mitt resonemang för sex, sju år sedan. Jag beskrev då min livssituation med precis denna metafor. Jag svischade fram på livets motorväg i alldeles för hög fart, och autopiloten var på. Jag visste ju redan hur livet skulle se ut, folkhögskola och där träffa min livspartner, jobba/resa något år, plugga i tre, jobba och under tiden skaffa ett par, tre knoddar.
Jag tyckte jag kände vägen väl. Så smällde det till, pang, och när jag så småningom åter blev herre över fordonet märkte jag att den forsatta resan inte kunde gå i samma tempo, de förändrade livsvillkoren krävde en nyorientering. Näsan ner i kartboken. Från den dagen har det blivit till att lämna motorvägen bakom mig och snarare söka dom slingriga småvägarna för att hitta fram. Visst saknar jag ibland motorvägens snabba, effektiva och raka transport, men på resan jag nu gör i lägre tempo hinner jag se så mycket mer av omgivningens platser och människor.
Men jag får inte glömma att testa att känna hastighetens glädje börja flyga i magen, som Suz skriver. Men det faktum att Skruttet brakat in i mitt liv ger mig mod att trycka på gaspedalen och utmana mig själv.
Vi kan tro så mycket om vägarna. Att de går åt håll vi förstår oss på. Att vi sett resan förut, och att det aldrig har funnits vilt på just den här sträckan, bara att gasa på. Eller för all del så kan vi köra i 30 kilometer i timmen på 110-väg, för säkerhets skull, för att aldrig riskera en tappad kontroll och heller aldrig riskera att få känna hastighetens glädje börja flyga i magen. Eller så kan vi köra vårdslöst, blundande. Men det är inte bara vi själva som styr. Det är aldrig det. För det finns andra på samma väg, det finns alltid andra.
Vägarna. Som om Suz tjuvlyssnat på mitt resonemang för sex, sju år sedan. Jag beskrev då min livssituation med precis denna metafor. Jag svischade fram på livets motorväg i alldeles för hög fart, och autopiloten var på. Jag visste ju redan hur livet skulle se ut, folkhögskola och där träffa min livspartner, jobba/resa något år, plugga i tre, jobba och under tiden skaffa ett par, tre knoddar.
Jag tyckte jag kände vägen väl. Så smällde det till, pang, och när jag så småningom åter blev herre över fordonet märkte jag att den forsatta resan inte kunde gå i samma tempo, de förändrade livsvillkoren krävde en nyorientering. Näsan ner i kartboken. Från den dagen har det blivit till att lämna motorvägen bakom mig och snarare söka dom slingriga småvägarna för att hitta fram. Visst saknar jag ibland motorvägens snabba, effektiva och raka transport, men på resan jag nu gör i lägre tempo hinner jag se så mycket mer av omgivningens platser och människor.
Men jag får inte glömma att testa att känna hastighetens glädje börja flyga i magen, som Suz skriver. Men det faktum att Skruttet brakat in i mitt liv ger mig mod att trycka på gaspedalen och utmana mig själv.
torsdag 10 september 2009
Om en ny elev
22:11
När man jobbar på SFI möter man människor från många olika länder men också med vitt skild ambitionsnivå. Jag mötte en ny elev idag som verkligen ville lära sig svenska. Han har varit i Sverige i tio dagar och vi kom att tala (på engelska) om varför han och hans familj kom som flyktingar till just Sverige.
"Sverige är ett så bra land, för kommer man hit får man möjlighet att lära sig språket, för att sedan kunna skaffa sig ett arbete eller läsa vidare, och man får pengar till mat och kläder under tiden."
Jag tror det är sunt att få en kulturell mångfald och vore alla lika motiverade som denne man vore det inte svårt med integrationen, men tyvärr fastnar många innan dom riktigt kommit in i samhället. Där har vi något att jobba med.
Hoppas bara inte att hans entusiasm kvävs när han inser att det nya språket har hela arton vokalljud (vissa språk har bara tre) och innehåller många ord med dubbla betydelser. Tre exempel: Resa och Åker. Båda är både verb OCH substantiv. Tår = substantiv i singular OCH plural.
Jaja, jag ska coacha honom genom djungeln så gott jag kan.
När man jobbar på SFI möter man människor från många olika länder men också med vitt skild ambitionsnivå. Jag mötte en ny elev idag som verkligen ville lära sig svenska. Han har varit i Sverige i tio dagar och vi kom att tala (på engelska) om varför han och hans familj kom som flyktingar till just Sverige.
"Sverige är ett så bra land, för kommer man hit får man möjlighet att lära sig språket, för att sedan kunna skaffa sig ett arbete eller läsa vidare, och man får pengar till mat och kläder under tiden."
Jag tror det är sunt att få en kulturell mångfald och vore alla lika motiverade som denne man vore det inte svårt med integrationen, men tyvärr fastnar många innan dom riktigt kommit in i samhället. Där har vi något att jobba med.
Hoppas bara inte att hans entusiasm kvävs när han inser att det nya språket har hela arton vokalljud (vissa språk har bara tre) och innehåller många ord med dubbla betydelser. Tre exempel: Resa och Åker. Båda är både verb OCH substantiv. Tår = substantiv i singular OCH plural.
Jaja, jag ska coacha honom genom djungeln så gott jag kan.
onsdag 9 september 2009
A day in the life
00:15
Förmiddagsfika. Doughnuts, kaffe och gott samtal. Förra medarbetaren har vandrat de 100 metrarna tvärs över gatan till radhuset. Den lilla är bedårande, fyra månader och flörtar redan som aldrig förr. Det blir drygt fadersarbete att hålla friarna stången om sisådär femton år.
Datasystemet på SFI utbytt. Medförande trötta, sorgsna blickar från elever som inte kan logga in, trots att dom följt instruktionerna till punkt och pricka. Var det värt det?
Asch, om någon vecka är det nog ordning på torpet. Korrigering, skofabriken.
Lite tveksam är jag över Sveriges insats mot Malta. Kan vi inte spela bättre har vi egentligen inget i Sydafrika att göra. Men, som någon sa, sex poäng på två matcher var ju vad vi skulle ha. Jaja.
Polly spydde på golvet nyss. Undrar vad hon ätit, när hon hulkade lät det som om det skulle varit en hel havsörn. Hoppas inte. I och för sig är det inte jag som måste plocka upp efter henne, men ändå.
Efter två gånger Seinfeld och en gång 2 1/2 Men ger jag mig för ikväll. Söderling börjar förlora mot Federer klockan 02.30. Orkar inte vara vaken.
Förmiddagsfika. Doughnuts, kaffe och gott samtal. Förra medarbetaren har vandrat de 100 metrarna tvärs över gatan till radhuset. Den lilla är bedårande, fyra månader och flörtar redan som aldrig förr. Det blir drygt fadersarbete att hålla friarna stången om sisådär femton år.
Datasystemet på SFI utbytt. Medförande trötta, sorgsna blickar från elever som inte kan logga in, trots att dom följt instruktionerna till punkt och pricka. Var det värt det?
Asch, om någon vecka är det nog ordning på torpet. Korrigering, skofabriken.
Lite tveksam är jag över Sveriges insats mot Malta. Kan vi inte spela bättre har vi egentligen inget i Sydafrika att göra. Men, som någon sa, sex poäng på två matcher var ju vad vi skulle ha. Jaja.
Polly spydde på golvet nyss. Undrar vad hon ätit, när hon hulkade lät det som om det skulle varit en hel havsörn. Hoppas inte. I och för sig är det inte jag som måste plocka upp efter henne, men ändå.
Efter två gånger Seinfeld och en gång 2 1/2 Men ger jag mig för ikväll. Söderling börjar förlora mot Federer klockan 02.30. Orkar inte vara vaken.
Om autonom dysreflexi och -ness
Autonom dysreflexi är ingen lek, det har jag fått känna på under ett par dagar. För mig har det tagit sig uttryck i pangande huvudvärk och svettningar. Om det är samma typ av huvudvärk när man har migrän kan jag bara vara tacksam att jag inte lider av detta, för när mina anfall kommer vill jag bara blunda och försvinna ur mitt eget huvud. Jag kan inte heller hitta någon förklaring till varför det är på det här sättet just nu, bara hoppas att det ger sig.
I måndags kväll tittade jag på You, me and Dupree på TV. Jag gillar Owen Wilson (Shanghai Noon, The Royal Tenenbaums, The Darjeeling Limited, A Life Aquatic m fl) och denna romantiska komedi var alldeles lagom som kvällsunderhållning. Wilsons karaktär Randolph Dupree predikar
-Let nothing rob you of your -ness. It´s your name with -ness attached to it.
Det är nog ganska klokt, att man i alla lägen ska försöka vara sig själv och tro på att man duger och kan klara det man påbörjat. Men det är inte alltid så enkelt. Lättare är det då att kliva av och låta någon annan ta ansvar (och cred) för att det ska fixa sig.
Jag är övertygad att jag kan komma långt om jag bara kan bibehålla min Knytt-ness, och mina närmaste är bra på att uppmuntra det.
I måndags kväll tittade jag på You, me and Dupree på TV. Jag gillar Owen Wilson (Shanghai Noon, The Royal Tenenbaums, The Darjeeling Limited, A Life Aquatic m fl) och denna romantiska komedi var alldeles lagom som kvällsunderhållning. Wilsons karaktär Randolph Dupree predikar
-Let nothing rob you of your -ness. It´s your name with -ness attached to it.
Det är nog ganska klokt, att man i alla lägen ska försöka vara sig själv och tro på att man duger och kan klara det man påbörjat. Men det är inte alltid så enkelt. Lättare är det då att kliva av och låta någon annan ta ansvar (och cred) för att det ska fixa sig.
Jag är övertygad att jag kan komma långt om jag bara kan bibehålla min Knytt-ness, och mina närmaste är bra på att uppmuntra det.
måndag 7 september 2009
Om ekonomi
18:00
Jag trodde pengarna skulle räcka till att stoppa undan lite när den 19:e åter infaller. Jag har efter sju år i eget radhus fortfarande mycket dålig koll på min ekonomi. Det blir lite hipp som happ, eller huller om buller, som Babyfarsan uttryckte sig om trafiken i Egypten. Lite väl många månader i rad har det behövts överföras pengar från Ifall om-kontot som krympt betydligt.
-Men det har ju varit Skrutt-sommar, försvarar jag mig inför mig själv och låter saken bero.
Men nu när det grå hösten nalkas har jag ändå haft en extra tanke att hålla i plånboken för att återföra åtminstone någon tusenlapp. Då dimper fordonsskatt-räkningen för fina, silvriga bilen ner. Jahapp. Men för att dryga ut räntan på slantarna något lägger jag internetbetalningen på sista inbetalningsdagen. Så jag kan i allafall tillfälligt lägga tillbaka några pesetas.
Fordonsskatt. Fordonskatt. Min bästa medarbetare är tillbaka efter helgen och associerar till Jim Carreys och Jeff Daniels fordonshund ovan. Hon är bra på att göra min dag ljusare. Men den lystes upp redan en timme tidigare av ett Skruttigt brev. Jag duger tydligen som jag är. Tur. Skulle blivit jobbigt att förställa sig ett helt liv. För ett helt liv lovar hon mig.
söndag 6 september 2009
Om snabeldrakar med mera
Idag på förmiddagen var planen att besöka Mammons tempel för inköp av ett stycke dammsugare. Befintlig dammsugare är obefintlig, iallafall i Hattrick-benämningens betydelse. Skruttet har till och med bloggat om odjuret den elfte augusti. Jag kräver åtminstone en legendarisk eller gudabenådad snabeldrake, men priset måste ändå vara någolunda modest.
Nåväl, något fick mig på morgonkvisten att ändra planen och gå till det riktiga "templet" istället, och jag är nöjd med mitt val. Mammons tempel har ju i princip öppet 24-7 och om besöket blir uppskjutet ett par dagar spelar mindre roll då golven i radhuset efter gårdagens genomgång är rena och fina och håller sig åtminstone veckan ut.
Medelåldern var väl sisådär 63 år, och idag handlade det om Den barmhärtige Samariern. Orden från predikstolen om medmänsklighet och att ta sig tid för människor i sin omgivning passade bra in i hur mina egna tankar gått den senaste tiden. Allt hänger ihop.
Svärföräldrarslunch och sedan en och en halv timmes gospel väntar. Evangelium både morgon och kväll, kan man få för mycket Jesus? Jag får akta mig...
Ps. Jag har också fått två symmetriska finnar, en under varje mungipa. Trodde vid 28 års ålder att sånt skulle vara ett minne blott. Nåja, vad är en bal på slottet?
lördag 5 september 2009
Om sportens toppar och dalar
23:15
Igår var det ner och ner, sedan var det paus. Sedan var det ännu mer ner. Tungt som bly för tjejerna som pratade om guld.
Idag var det 70 minuter upp, en kvart ner och tillslut upp, uppare, uppast!!! Tack Zlatan, nu återstår att se målet, då jag inte hade tillgång till TV vid 21:55. Sportspegeln lär veva bilderna imorgon.
Söderling har i skrivandets stund två set upp (6-2, 7-5) men nyss, efter egen matchboll ett set ner (6-7). Orkar nog inte vara vaken tills han spelat klart. Gäspar och blinkar redan.
Igår var det ner och ner, sedan var det paus. Sedan var det ännu mer ner. Tungt som bly för tjejerna som pratade om guld.
Idag var det 70 minuter upp, en kvart ner och tillslut upp, uppare, uppast!!! Tack Zlatan, nu återstår att se målet, då jag inte hade tillgång till TV vid 21:55. Sportspegeln lär veva bilderna imorgon.
Söderling har i skrivandets stund två set upp (6-2, 7-5) men nyss, efter egen matchboll ett set ner (6-7). Orkar nog inte vara vaken tills han spelat klart. Gäspar och blinkar redan.
Om ordning och reda
15:45
Lördagen har traditionsenligt inletts med att jag tillbringade en timme tillsammans med Anders Eldeman och hans musikaliska lek för hela familjen. Enligt min beräkning fick jag till det mesta. Lösningen skickade jag som vanligt in via datorn utan någon vidare förhoppning om vinst. Det är visst fler än jag som gör detsamma, så chansen att vinna en klocka eller ett musiklexikon är nog minimala.
Sedan har jag plockat och plockat bland högarna, det blev visst en del kvar sist. Nu är dock faktiskt högarna (för tillfället) borta och dessutom är det dammtorkat, dammsuget och torkat på golven i radhuset. Ujujuj, va duktig man kan vara. Dessutom slängde jag ihop en lagom utsökt köttfärsröra med svamp, lök och morötter. Massor av curry, salt och peppar tillsatte jag och som sagt, lagom blev det. Och tre matlådor.
Det känns som om det är ordning och reda i radhuset. Undrar hur länge det varar?
Måste bara säga att det just nu inte finns något bättre musikaliskt än Högsta taket, högsta våningen med Jonathan Johansson från skivan En hand i himlen. När gitarren kommer in en bit in i första versen är jag i himlen :)
Lördagen har traditionsenligt inletts med att jag tillbringade en timme tillsammans med Anders Eldeman och hans musikaliska lek för hela familjen. Enligt min beräkning fick jag till det mesta. Lösningen skickade jag som vanligt in via datorn utan någon vidare förhoppning om vinst. Det är visst fler än jag som gör detsamma, så chansen att vinna en klocka eller ett musiklexikon är nog minimala.
Sedan har jag plockat och plockat bland högarna, det blev visst en del kvar sist. Nu är dock faktiskt högarna (för tillfället) borta och dessutom är det dammtorkat, dammsuget och torkat på golven i radhuset. Ujujuj, va duktig man kan vara. Dessutom slängde jag ihop en lagom utsökt köttfärsröra med svamp, lök och morötter. Massor av curry, salt och peppar tillsatte jag och som sagt, lagom blev det. Och tre matlådor.
Det känns som om det är ordning och reda i radhuset. Undrar hur länge det varar?
Måste bara säga att det just nu inte finns något bättre musikaliskt än Högsta taket, högsta våningen med Jonathan Johansson från skivan En hand i himlen. När gitarren kommer in en bit in i första versen är jag i himlen :)
fredag 4 september 2009
Om livskraft
Jag och bästa medarbetaren planterade om blommor idag. Jag tänkte bidra med lite hemtrevnad i klassrummet på SFI. Det var aloe vera-plantor vi skulle sätta i små krukor. När vi lyfte fram en av krukorna märkte vi att ett skott hittat ut genom ett av hålen i botten på innerkrukan och strävat mot ljuset i mellanrummet mellan inner- och ytterkruka. Snacka om livskraft!
Detta fick mig att klura över mitt eget liv. Visst märker jag i vissa situationer att min planta växer rakt ner i mörkret på botten av krukan, men nog ska jag nog klara av att vända mig mot ljuset och kämpa mig upp, om min lilla aloe vera kan. Men man får kämpa för att det ska gå, det är trångt och tufft på vägen.
Jag tror att man väljer värld genom att själv vara den värld man vill ha, skriver Suziluz. Hon skriver också mycket annat klokt. Läs!
onsdag 2 september 2009
Ett roligare inlägg
Måste bara spinna vidare på mitt inlägg från igår. Eller rättare sagt låta Peter Griffin göra det.
Family guy rules!
Family guy rules!
Om att vara låg
23:20
Ännu en dag under genomsnittet (hmm, intressant att jag som praktikant på SFI tappat bort just detta ord och måste återfinna det genom att skriva in average på Lexin). Eller är det detta som är normalt? Hoppas inte.
Dagen har egentligen varit ganska bra, jag har avklarat några borden på förmiddagen, haft en helt ok dag på jobbet och kommit hem och softat och sedan tränat lite. Ändå sipprar det så här vid läggdags in en odefinierbar känsla som ligger och trycker någonstans i maggropen. Jag kan inte sätta ord på den mer än att jag känner mig låg. En känsla jag lärt mig att ogilla, men däremot inte riktigt lärt mig att hantera.
Är det för att det går mot höst och vinter och jag vet att jag har lättare att gräva ner mig i självömkan under den mörkare perioden? Möjligen.
Är det för att jag på sista tiden fått ett helt batteri nya saker att grubbla över? Eventuellt.
Är det för att jag vet att min Skrutt-tid de gånger vi ses under terminen kommer vara mycket begränsad? Sannolikt.
Värst vad det blir mycket gnäll i den här bloggen, är det det här folk vill läsa?
Genast kommer den befogade motfrågan; Skriver jag för folk?
DETTA är iallafall roligt.
Ännu en dag under genomsnittet (hmm, intressant att jag som praktikant på SFI tappat bort just detta ord och måste återfinna det genom att skriva in average på Lexin). Eller är det detta som är normalt? Hoppas inte.
Dagen har egentligen varit ganska bra, jag har avklarat några borden på förmiddagen, haft en helt ok dag på jobbet och kommit hem och softat och sedan tränat lite. Ändå sipprar det så här vid läggdags in en odefinierbar känsla som ligger och trycker någonstans i maggropen. Jag kan inte sätta ord på den mer än att jag känner mig låg. En känsla jag lärt mig att ogilla, men däremot inte riktigt lärt mig att hantera.
Är det för att det går mot höst och vinter och jag vet att jag har lättare att gräva ner mig i självömkan under den mörkare perioden? Möjligen.
Är det för att jag på sista tiden fått ett helt batteri nya saker att grubbla över? Eventuellt.
Är det för att jag vet att min Skrutt-tid de gånger vi ses under terminen kommer vara mycket begränsad? Sannolikt.
Värst vad det blir mycket gnäll i den här bloggen, är det det här folk vill läsa?
Genast kommer den befogade motfrågan; Skriver jag för folk?
DETTA är iallafall roligt.
tisdag 1 september 2009
Om en kupong (och inredning)
00:17
Jag hittade ett oöppnat kuvert från ICA när jag var duktig och sorterade pappershögar igår. Det är liksom dax när dom hotar att ramla ner från det bord eller den bänk dom är placerade på om t ex en katt skulle spankulera förbi.
En lösning är ju i och för sig att bara vräka ner alla papper på golvet allt eftersom dom kommer, och det skulle ha vissa fördelar:
* Lägenheten som är ganska mörk skulle få både färggladare och ljusare golvytor, då post oftare är i ljust papper.
* Dammet skulle inte synas lika väl som på ett homogent färgat golv.
Dock överväger nog argumenten för ordning och reda, bl a vissa kronofogdesproblem (fråga Skruttet om dylika ting) som lätt skulle kunna uppstå vid sådan posthantering. Kan också bli tråkigt att manövrera rullstolen på sådant underlag.
Nåväl, innehållet i kuvertet var en 5% rabattkupong att använda vid sk veckohandling. Som (tills för två månader sedan, wee, grattis Oss!) ensamstående man i 20-årsåldern har det inte blivit särdeles många veckohandlingar genom åren. Men nu tusan.
Off we went, och jag lyckades fylla tre tygpåsar (Ja, mamma, som väluppfostrad son tar jag med tygpåsar hemifrån) med ditt och datt, och notan landade på 758 riksdaler. Alltså ungefär 37,90 kr tillbaka till mig. Nästan en kebab med bröd på bästa kebabstället i småstaden.
Om det nu inte vore så att rabattkupongen var två dagar för gammal.
Nu är jag trött.
Jag hittade ett oöppnat kuvert från ICA när jag var duktig och sorterade pappershögar igår. Det är liksom dax när dom hotar att ramla ner från det bord eller den bänk dom är placerade på om t ex en katt skulle spankulera förbi.
En lösning är ju i och för sig att bara vräka ner alla papper på golvet allt eftersom dom kommer, och det skulle ha vissa fördelar:
* Lägenheten som är ganska mörk skulle få både färggladare och ljusare golvytor, då post oftare är i ljust papper.
* Dammet skulle inte synas lika väl som på ett homogent färgat golv.
Dock överväger nog argumenten för ordning och reda, bl a vissa kronofogdesproblem (fråga Skruttet om dylika ting) som lätt skulle kunna uppstå vid sådan posthantering. Kan också bli tråkigt att manövrera rullstolen på sådant underlag.
Nåväl, innehållet i kuvertet var en 5% rabattkupong att använda vid sk veckohandling. Som (tills för två månader sedan, wee, grattis Oss!) ensamstående man i 20-årsåldern har det inte blivit särdeles många veckohandlingar genom åren. Men nu tusan.
Off we went, och jag lyckades fylla tre tygpåsar (Ja, mamma, som väluppfostrad son tar jag med tygpåsar hemifrån) med ditt och datt, och notan landade på 758 riksdaler. Alltså ungefär 37,90 kr tillbaka till mig. Nästan en kebab med bröd på bästa kebabstället i småstaden.
Om det nu inte vore så att rabattkupongen var två dagar för gammal.
Nu är jag trött.
Om att vara beroende (igen)
Jag grubblar för mycket.
På hur det varit, hur det är och hur det skulle kunna bli. Dåtid, nutid och framtid.
Men hur jag än vänder mig sedan dryga åtta år är jag beroende, mer än gemene man. Jonathan Johansson uttrycker ord som jag kan ta till mig som mina just nu.
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Så känns mitt liv ibland, så många moment i livet som huvuddelen av mänskligheten vill och kan klara av i ensamhet måste jag har hjälp med, och samtidigt har jag ingen i min närhet med liknande erfarenheter som jag kan dela frustrationen med. Och Skruttet är långt borta.
Grubblerierna sträcker sig allt ifrån hur det ska gå när jag ska flytta från tryggheten med assistans och familj i hemstaden till att jag inte ska kunna dela lika på ansvar i den framtida familjen.
Denna min grubblarnatur skulle jag mer än gärna byta bort. Men jag får nog leva med den, kan jag tro... Well, well.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)