Om en halv gudstjänst, fast en hel Guds tjänst

Idag har undertecknad varit på besök i fängelset, som jag tror det står på en av Monopol-rutorna. Det var första gången efter sommaren och jag hade dessutom blivit tillfrågad att medverka i gudstjänsten vilket medförde lite extra pirr i magen när vi tog oss in genom dom 13 låsta dörrarna som skiljer omvärlden från det lilla kapellet på Kumlafängelset.

Min lilla del var emellertid avklarad i början av mötet och eftersom den begränsade skara som valt att komma från avdelningen (fyra av tolv) decimerats ytterligare bestämde jag mig att efter ungefär halva gudstjänsten rulla ut för att stifta bekantskap med den kille som valt att stanna i fikarummet utanför kapellet. Det visade sig att han mest följt med för att få byta miljö och få lite tid för sig själv. Vi småpratade lite om livet och rätt var det var kom dom andra tillbaka och det bjöds kaffe, blåbärslängd, mums-mums och fler intressanta samtal.

Under själva gudstjänsten hade förresten en av dom intagna själva spontant gått fram och undrat om det gick bra att få be tillsammans med oss andra. Hela denna halva gudstjänst med efterföljande kaffestund gav mig mycket andligt bränsle att leva på under kommande vecka. Bland annat berättade en av killarna om att bland alla hundratals intagna som genomgått fängelsets 30-dagars klosterretreat var det bara en enda som återgått till brottslighet utanför murarna. I allmänhet är kriminalvården nöjd om 20-25% av dom som muckat håller sig från brott. Det kan man kalla positiv statistik!

Hoppas jag orkar ta mig iväg till anstalten i höst, jag får så mycket tillbaka när jag väl träffar mina vänner där.