söndag 31 oktober 2010
Om recept
Till min egen stora förvåning blev den gångna helgen den bästa på mycket länge. Så sent som i fredags lunch hade jag inget planerat och således inga förväntningar på veckoändan. Det enda jag kände var ett styng av skuldkänsla eftersom jag valt bort två gig med kören trots att jag inte hade något egentligt skäl därtill.
Så, vad innehåller en helg som undertecknad finner så njutbar, undrar ni? Jo, här följer ett recept, men jag kan inte lova att det funkar lika bra för någon annan än mig. Ni har säkert andra ingredienser till er perfekta weekend, men detta är mina:
1 dl ungdomssamling
2 msk melodikryss
4 dl sällskapsspel
2 st middagar med trevligt sällskap
500 g Hattrick
1 msk möblering
2 tsk Radiosporten
1 dl Gospelkör
Hoppas ni också haft det finfint, nu ska jag avsluta helgreceptet genom att tillsätta den sistnämnda musikaliska ingrediensen. Ciao!
torsdag 28 oktober 2010
Om brytningar
Många brytningar har man hört genom åren, på SFI har vi ju en salig blandning av nationaliteter som alla har små eller stora svårigheter med de 18 svenska vokalljuden, lång och kort vokal på aouå och eiyäö. Dessutom kan det vara problem att skilja på v - f och b - p.
Åt andra hållet har man ju hört Robert Prytz som efter att ha bott en kortare tid i Storbritannien lyckats skaffa sig en fantastisk engelsk brytning. Tyvärr hittade jag inget klipp på nätet som understöder detta, antingen har ni själva hört honom, eller så får ni ta mig på mitt ord.
Hur som helst tycker jag att man oftast ganska snabbt kan avgöra om en människa man talar med är född utomlands. Men när jag tittade på Sportnytt igår blev jag mäkta imponerad av den ryske bandyspelaren Misja Svesjnikov som verkligen talade så nära en inföding att det bara var namnet som röjde hans utländska ursprung. Det går alltså.
Nu framgår det ju inte om han har en svensk fru och på det sättet fått öva mycket, men de senaste åtta åren har han tillbringat i Ryssland, om jag har förstått det rätt. Kolla själva i klippet här, 7:00 och 9:30 minuter in i programmet.
Och om min kollega B har tolkat chefens brytning rätt så kommer jag att ha jobb även efter jul. Jag hoppas och tror att språkförbistringen bör vara minimal, då båda är från närkeslätten, men jag väntar med de officiella hurra-ropen till efter jobbmötet den tionde november. Men jag kan inte låta bli att glädjeskutta lite inuti. I smyg.
Åt andra hållet har man ju hört Robert Prytz som efter att ha bott en kortare tid i Storbritannien lyckats skaffa sig en fantastisk engelsk brytning. Tyvärr hittade jag inget klipp på nätet som understöder detta, antingen har ni själva hört honom, eller så får ni ta mig på mitt ord.
Hur som helst tycker jag att man oftast ganska snabbt kan avgöra om en människa man talar med är född utomlands. Men när jag tittade på Sportnytt igår blev jag mäkta imponerad av den ryske bandyspelaren Misja Svesjnikov som verkligen talade så nära en inföding att det bara var namnet som röjde hans utländska ursprung. Det går alltså.
Nu framgår det ju inte om han har en svensk fru och på det sättet fått öva mycket, men de senaste åtta åren har han tillbringat i Ryssland, om jag har förstått det rätt. Kolla själva i klippet här, 7:00 och 9:30 minuter in i programmet.
Och om min kollega B har tolkat chefens brytning rätt så kommer jag att ha jobb även efter jul. Jag hoppas och tror att språkförbistringen bör vara minimal, då båda är från närkeslätten, men jag väntar med de officiella hurra-ropen till efter jobbmötet den tionde november. Men jag kan inte låta bli att glädjeskutta lite inuti. I smyg.
lördag 23 oktober 2010
Om Buzzador. Och det andra.
Så har jag startat min första kampanj för Buzzador! Jag ska få kolla på fyra filmer alldeles gratis via Lovefilm.se! Det kan man ju inte säga nej till, eller hur?
Sen är det bara att bestämma vilka som ska bjudas in till filmkväll, Buzzador tycker nämligen att jag inte bör vara ensam utan ha trevligt sällskap i TV-soffan. Det är ju angenäma problem, vi får se vilka som nappar.
Det är skönt att vara hemma igen efter en fredag-lördag med 2x25 mil i bil och en begravning mitt i mellan. Pga av dålig sömn senaste veckorna har jag varit något av en trafikfara, men glädjande nog kom vi hem helskinnade. Det blev en del bitande i kinden och tungan för att hålla koncentrationen uppe, men det gick. Tack vare Bror som pratade skit och levererade Mullsjö Hemkokta kolor vid passande tillfällen.
Ceremonin var ljus och fin, och gick i samma stämning som farmors bortgång, om man kan säga så. Hon var klar i huvudet, hade inte någon smärta och fick säga sitt farväl till sina tre barn dagen innan. Jag sjöng och far spelade gitarr, vilket var en bra uppdelning då jag av uppenbara skäl inte längre kan spela och han av naturliga skäl (gråtmild som man blir) eventuellt kunde missat en del text.
Nu blir det en soft söndag innan nästa vecka drar igång på måndag. Somaliskalektionerna går framåt, och det är väldigt roligt, ni borde testa själva!
Habeen wanaagsan! (God kväll!)
Sen är det bara att bestämma vilka som ska bjudas in till filmkväll, Buzzador tycker nämligen att jag inte bör vara ensam utan ha trevligt sällskap i TV-soffan. Det är ju angenäma problem, vi får se vilka som nappar.
Det är skönt att vara hemma igen efter en fredag-lördag med 2x25 mil i bil och en begravning mitt i mellan. Pga av dålig sömn senaste veckorna har jag varit något av en trafikfara, men glädjande nog kom vi hem helskinnade. Det blev en del bitande i kinden och tungan för att hålla koncentrationen uppe, men det gick. Tack vare Bror som pratade skit och levererade Mullsjö Hemkokta kolor vid passande tillfällen.
Ceremonin var ljus och fin, och gick i samma stämning som farmors bortgång, om man kan säga så. Hon var klar i huvudet, hade inte någon smärta och fick säga sitt farväl till sina tre barn dagen innan. Jag sjöng och far spelade gitarr, vilket var en bra uppdelning då jag av uppenbara skäl inte längre kan spela och han av naturliga skäl (gråtmild som man blir) eventuellt kunde missat en del text.
Nu blir det en soft söndag innan nästa vecka drar igång på måndag. Somaliskalektionerna går framåt, och det är väldigt roligt, ni borde testa själva!
Habeen wanaagsan! (God kväll!)
fredag 15 oktober 2010
Om life
Detta är namnet på BBC:s naturprogramserie som går på torsdagar i SVT1. Eller om man så vill på SVT Play. Jag valde det senare alternativet då starttiden igår var 22:50. Således fick jag idag på eftermiddagen njuta av ännu ett program i raden.
Detta det femte avsnittet handlar om fåglar och är mycket fascinerande om än brutalt, men sådan är naturen. Praktfregattfåglar som inte ids jaga egen mat utan anfaller Tropikfågeln som är på väg hem till fru och barn med klorna full av godsaker och tvingar dem att släppa sitt byte och de får vända tillbaka efter ny mat.
Och Pelikanerna som väntar tills Mamma och Pappa Kapsula samtidigt är ute och provianterar åt Unge Herr eller Fröken Kapsula och helt sonika nappar tag i ungen och sväljer den hel för att sedan vända hemåt och spy upp valda delar till sin egen unge att äta. Jag tror inte Macaulay Culkins filmer nått samma berömmelse om de slutat på detta sätt, eller?
På slutet visar de upp olika intrikata parningsritualer. Svandoppingarna dansar vackert i Oregons sjöar, där är det inget fel på romantiken trots att de håller ihop med samma partner hela livet. Men allvarligt talat, vem skulle som kvinna kunna motstå en rå fisk att svälja ner hel?
Dock vill jag nog ge den ena Bruna Lövsalsfågeln ett tips från coachen. Medan den ena hannen samlar blommor och svampar i sin hydda för att imponera på honan väljer den andra att samla vad då? Jo, bajs. Se, goddag då. Inte konstigt att honan går denna hydda förbi. Och så har han mage att skylla på svamparna som växt upp på bajset.
Sista anhalten påminner mig starkt om hur jag tillbringade mina söndagskvällar en gång i månaden på slutet av nittiotalet. Ni frikyrkomänniskor ifrån Örebrotrakten vet vad jag talar om...
Detta det femte avsnittet handlar om fåglar och är mycket fascinerande om än brutalt, men sådan är naturen. Praktfregattfåglar som inte ids jaga egen mat utan anfaller Tropikfågeln som är på väg hem till fru och barn med klorna full av godsaker och tvingar dem att släppa sitt byte och de får vända tillbaka efter ny mat.
Och Pelikanerna som väntar tills Mamma och Pappa Kapsula samtidigt är ute och provianterar åt Unge Herr eller Fröken Kapsula och helt sonika nappar tag i ungen och sväljer den hel för att sedan vända hemåt och spy upp valda delar till sin egen unge att äta. Jag tror inte Macaulay Culkins filmer nått samma berömmelse om de slutat på detta sätt, eller?
På slutet visar de upp olika intrikata parningsritualer. Svandoppingarna dansar vackert i Oregons sjöar, där är det inget fel på romantiken trots att de håller ihop med samma partner hela livet. Men allvarligt talat, vem skulle som kvinna kunna motstå en rå fisk att svälja ner hel?
Dock vill jag nog ge den ena Bruna Lövsalsfågeln ett tips från coachen. Medan den ena hannen samlar blommor och svampar i sin hydda för att imponera på honan väljer den andra att samla vad då? Jo, bajs. Se, goddag då. Inte konstigt att honan går denna hydda förbi. Och så har han mage att skylla på svamparna som växt upp på bajset.
Sista anhalten påminner mig starkt om hur jag tillbringade mina söndagskvällar en gång i månaden på slutet av nittiotalet. Ni frikyrkomänniskor ifrån Örebrotrakten vet vad jag talar om...
tisdag 5 oktober 2010
Om Grafen
Jag fortsätter rapporteringen om nobelpristagarna. Idag avslöjades pristagarna i fysik, Andre Geim och Konstantin Novoselov. Och vilken fantastisk upptäckt har de då gjort? Jo, om jag har förstått det rätt upptäckte de 2004 hönsnätet. Jag misstänker dock att hönsnät fanns långt innan det, jag tycker mig komma ihåg att jag tillverkat ett antal mer eller mindre graciösa konstverk av papier maché i låg- och mellanstadiet.
Men jag har nog fått allt om bakfoten, för sedan fick jag reda på att det här hönsnätet ska visst finnas inuti en blyertspenna. Och vara väldigt, väldigt platt och genomskinligt. Och då ser man ju inte var man ska kleta dit det tapetklisterinsmorda tidningspappret. Jag fattar ingenting, men grattis ändå.
måndag 4 oktober 2010
Om nobelpriset
Idag tillkännagavs det att forskaren bakom utvecklingen av sk provrörsbefruktning eller vitro-fertilisering, IVF, Robert Edwards, har tilldelats Nobelpriset i medicin. Metoden motarbetades till en början av religiösa ledare och etiker då behandlingen ansågs moraliskt tvivelaktig, men 1978 föddes det första barnet med provrörsbefruktning. Nu har ca 4 miljoner provrörsbarn fötts i världen.
Strax innan denna befruktning ägde rum föddes en liten flicka som knappt trettio år senare kom att bli en av mina medarbetare. Ytterligare ett par år senare drog denna flicka och hennes sambo nytta av Robert Edwards upptäckter och den 30:e augusti föddes en alldeles bedårande liten Tindra. Jag fick se underverket på hennes en-månads-dag i torsdags, och jag kan intyga att det inte var några fel på henne. Tvärtom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)