Om inspiration

Det är lättare att blogga när man mår bra. Eller, förresten, det är lättare att få tummen ur och göra saker över huvud taget när man mår bra. Det är väl ett manodepressivt drag, men det struntar jag i och kommer försöka utnyttja det här maniska flowet jag är inne i.

Med det sagt vill jag inte påstå att jag mått skitdåligt sedan jag bloggade senast. Det har bara varit mycket med jobb och kvällsaktiviteter och jag har inte känt att jag haft något nytt, roligt eller intressant att berätta om. Senast jag drog igång bloggandet vid nyår hade jag svulstiga tankar om att blogga tre, fyra gånger i veckan, vilket jag nämnde för min samtalskontakt på habiliteringen. Han sa att jag inte skulle lägga för stora krav på mig själv, och det var som om han varit med om detta tusen gånger förut, för mycket riktigt kvävdes inspirationen av kravet jag ställt på mig själv, ojdå, det är torsdag och jag har inte bloggat en enda gång den här veckan osv.

Idag kom inspirationen dock tillbaka. Det började egentligen förra veckan när jag tillsammans med min familj hade en arbetsdag här hemma. Det är renande på något sätt att rensa ur, städa av och göra fint. Jag rider fortfarande på den vågen som startade då. Lådor har rensats ur och slängts, plats har frigjorts och på samma sätt har det dåliga samvetet för att rensningen inte gjorts tidigare slängts bort, och mental plats har frigjorts.

Nu, på den första semesterdagen sitter jag och och pusslar gamla pussel för att kontrollera om alla bitar finns eller om de ska kastas de också. Just nu ett 80-bitars med fragglarna. Och som soundtrack har jag The Meters, men pga mina högtalares placering och skivproducentens förkärlek för stereoeffekten är det nästan bara hammondorgel och bas som hörs i köket. En intressant musikalisk upplevelse.

Hade det varit trummor och orgel som varit lagda i höger högtalare hade det varit mycket likt Staffan och Anders Ljunggren och deras grymma tvåmannaband som heter just så, Trummor och Orgel. Och jag får se dem nästa fredag, den trettonde juli. Och samma kväll spelar Theresa Andersson på samma festival i i Nora. Be there or be square!

Jag lovar inte flera inlägg i veckan, men om andan faller på får ni kanske läsa om fler hjulbenta betraktelser här framöver. Tills dess säger jag så här: Klappa händerna och lev väl allihop!