Om en spännande VM final

Några kandidater till finalen i KonsonantVM har visat sig.

Den svenska klassikern Västkustskt med två vokaler och nio konsonanter ser ut att kunna vara med och konkurrera, men tappar i stilpoäng pga den något förvrängda böjningen. Många tror mycket på den polske 800m löparen Adam Kszczot, som har sex konsonanter och endast en vokal i efternamnet han tävlar med.

Hur svensk man än är talar matematiken sitt tydliga språk, polacken med sin 85,7% konsonanter mot svenskens 81,8%. Men de ofta (som i alla bedömningssporter) ifrågasatta domarinsatserna i kategorierna spridning, språklig elegans och historiskt belägg ska ju läggas till.

 

Sen kommer ju Walesarna alltid dragandes med någon undanskymd by som de hävdar drar in multum i just historiskt belägg med någon gammal, dammig kopia av The Domesday Book som bevis. 

 

Spännande ska det såklart bli, och lika traditionsenligt som Catos "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras" kommer fransmännen lämna sin protest, och lika traditionsenligt kommer den förkastas. 

 

Protesten är i princip samma som de alltid kommer med, med ett eller annat ord förändrat, nämligen att hela det walesiska språket är en konstruktion av engelsmännen, enbart skapad för att vinna VM-guldet i den första världsmästerskapen 1457.

 

Det är bara att vänta om se...

 

 

Om dagars betydelse

21 juni kl 00.13 

Så var den över. Min Dagen D. Det finns olika dagar med olika innebörd för olika människor. Spanarna i P1 brukar ta upp några exempel varje vecka. Den gångna lördagen var det Naturismens dag som hyllar den gemensamma nakenheten.

I söndags var det också Pionens Dag (vilket osökt leder min tanke vidare till Triffidernas Dag, något helt annat, nämligen en underbart fjantig 60-talsskräckis efter en sci-fi-novell med en lika underbar tag line: BEWARE OF THE TRIFFIDS...they grow...know...walk... talk...stalk...and KILL!)

Hur som helst, dagen som just tagit slut kommer garanterat aldrig nämnas av Ingvar Storm eftersom den är högst personlig och inte lämpar sig för lätt underhållningsradio en fredag eftermiddag.

Det var nämligen den 20 juni för 16 år sedan som jag någon gång på eftermiddagen bestämde mig för att visa mig styv i korken inför mina tre kompisar och sätta den där framåtvolten i skidbacken i Stryn. Radiohead sjunger nu Breath, breath, keep breathing i mitt Spotify. Det var ungefär det enda jag kunde göra där jag låg i backen efteråt.

Livet såg så mycket annorlunda ut då. Innan. Inte ett orosmoln på himlen med en hel, härligt fullproppad sommar framför och sedan flytt hemifrån och studier på folkhögskola.

Men likt Sanna Kallur i OS 2008 föll jag redan på första hindret och gick miste om... Om. Ja, vad gick jag miste om? Vad hade livet blivit utan den där våldsamma felbedömningen av backe, fart och egen skicklighet?

Annorlunda? Absolut. Bättre? Förmodligen. Det många saker i det som idag blivit vardag som jag hade varit mycket tacksam för att slippa. Att räkna upp dem tjänar egentligen ingenting till.

Men allt landar ju ändå i om man låter den fysiska funktionsvariationen (blev det rätt nu? Det finns så många uttryck som inte längre är PK. Invalid, handikappad, rörelsehindrad, funktionsnedsatt, skröppel mm) invalidisera en psykiskt.

Och det är nog precis där jag befinner mig. Jag har tillåtit min fysiska belägenhet invalidisera mitt sinne. En deltagare i årets Biggest Loser uttryckte det ganska bra när han liknade livet som en arbetsdag på ett jobb man egentligen inte tycker om särskilt mycket. 

Så otroligt passande att låten som spelas i mitt Spotify är High and dry av Radiohead. Urban dictionary definierar High and dry såhär. Lämnad hjälplös utan det man behöver mest. Moraliskt stöd, sex eller toalettpapper. Hm. Någonstans där.

Alltså, ingen frikyrklig twist på slutet, tyvärr. Du som till äventyrs läst så här långt inser nu att det inte blir något annat än ömkligt gnäll. Thom Yorke fortsätter mitt i prick med låten Just. 

You do  it to yourself, you do, and that's why it really hurts. You do it to yourself, just you. You and no one else. 

Så sant, Thom. Jag gör det själv, och det är upp till mig själv att göra något åt saken. Kanske nummer ett att inte ligga uppe och skriva blogginlägg kl 02.00. Börja där, kanske. Herr Hermansson. Over and out.