Om Örebro Universitets rektor

Örebro Universitets rektor heter Jens Schollin. Det tycks vara mycket av hans förtjänst att Örebro Universitet i dagarna fått klartecken att starta och driva läkarutbildning. Den officiella festmiddagen ska hållas den 24:e mars men många tårtor (hint, hint) har nog redan avnjutits för att fira detta.

Örebro Studentsångare, vilka jag tillhör, har tillfrågats att underhålla på festen eftersom vi blivit något av Jens favoriter. Det sägs att han sagt att "när vi har festen måste vi ha med studentsångarna", men jag vet inte hur hög sanningshalten i detta citat är. Faktum är i alla fall att vi ska medverka.

På grund av detta har jag tillsammans med kören vistats i Jens närhet ett flertal gånger under senare delen av 00-talet. Men detta är ingalunda mitt första möte med denne Universitetets hjälte.

Jens har nämligen inte alltid varit rektor, minsann. På den gamla goda tiden (läs åttiotalet) var han läkare och det är där jag först mötte honom. Tyvärr måste jag tillstå att mina egna minnen är ytterst suddiga och nedanstående berättelse är mer vad mina föräldrar i efterhand berättat än vad jag själv kan erinra mig. Alltnog.

Jag fyllde sju år i mars 1988 och hela familjen var på skidsemester i Fjätervålen. Föräldrarna hade missat grundläggande detaljer för undvikande av barnalstring, men förlustade sig ändå och framåt sommaren började detta synas på min ömma moder då temperaturen fordrade ett minimum av kläder.

Min första reaktion på nyheten som min mor avslöjade ska enligt legenden ha varit "Vet pappa om det?", men som tur är gjorde han det. Sommaren blev till höst och höst till adventstid, och ut kom så småningom en liten gosse med med kemisk lunginflammation pga av att han svalt bajs som simmat runt i vattnet därinne i magen. Konstigt att inte fler små barn råkar göra det, det verkar inte som det vore särskilt höga odds på att något sådant skulle kunna inträffa, menmen.

Läget var mycket kritiskt och lillebror M låg i kuvös och svävade mellan liv och död. Såklart ville familjen träffa sin sladdis, om inte annat så för att vi två storebröder skulle få något konkret att sörja, och inte bara en mage. Men när vi kom in till sjukhuset sa Stränge Överläkaren: Knyttet får ni minsann lämna utanför, en snorig pojk kan göra den lille mer sjuk. Och därmed basta. (Återigen kan sanningshalten i citatet ifrågasättas, men det lät snyggt, eller hur?).

Men vad händer? Enter underläkaren Jens som säger: Klart att du ska få träffa lillebror, ta det här munskyddet och hosta inte på honom så kommer allt gå bra. Så liten och späd och svag han var, och kroppen full av slangar så att man bara kunde vidröra ett område hud stort som en mindre kaffekopp ungefär. Men tack vare Jens fick jag se liten broder.

Nu gick ju allting bra sen, och han har växt upp till en hel karl (M då, Jens måste nog ha räknats som karl redan innan) men händelsen gjorde ett intryck på mina föräldrar och indirekt på mig. Tack Jens.

Upp som en sol och ner som en .... prinsesstårta?

Som sagt skickade jag ett mejl till Lantz i P1 om korvkiosken i kinesiska Sigtuna. Såhär skrev jag:

Hej Annika.

Jag ville bara påpeka angående måndagens program att det visst finns en korvkiosk i Sigtuna i Kina, titta här bara!
http://www.flickr.com/photos/2_dogs/1807869906/in/pool-1042085@N25
I och för sig ser man inga ketchup- och senapsbehållare i fönstret, men ändå...
Tant Bruns konditori har jag dock inte funnit några bildbevis på.

Tack för ett roligt program!

Full av förväntan la jag mig till rätta för att lyssna på dagens program och bli omnämnd i nationell radio. Men vad händer? Jo, Tårta. Tårta händer. Ett helt program om tårta, men det är inte det värsta. Det värsta är den så kallade experten som medverkar.

I början (eller egentligen hela programmet igenom) kan jag inte ta killen på allvar. Han heter Edward Blom och han låter som en av Fredrik Lindströms mest socker-speedade Hassan-alias. Skulle Annika i nästa berätta att Fredrik som ett för tidigt första april-skämt gjort en Hassan i programmet och spelat mathistoriker skulle jag inte bli förvånad.

Jag tänker inte ens länka till programmet, ni som vill får leta själva, så besviken är jag på att inte ha blivit omnämnd i radio.

Om Kina, Sverige, korvkiosker, svininfluensa och Lantz. Eventuellt något ytterligare.

Nu verkar det vara mer eller mindre klart, kinesiska Geely köper Volvo från Ford. Detta har toppat nyhetssändningarna de senaste dagarna. Detta får mig att tänka på alla andra heta ämne som bara smälter bort likt snön som nyss låg halvmeterdjup över nästan hela Sverige.

Saab-köpet, någon som kommer ihåg det? Nu vet jag knappt om det byggs bilar i Trollhättan eller inte, hur blev det, kom de igång igen? Och innan det tycker jag mig komma ihåg något som hette svininfluensan. Det var poppis att rapportera antalet insjuknade och vaccinerade, men sen tycker jag inte det blev något alls med det däringa stora, farliga. Men det var kanske just för att jag och många andra skaffade oss ett nålstick i armen i höstas.

På tal om Kina och Sverige så fick jag i Lantz i P1 veta att det finns ett Sigtuna i Shanghai. Visst låter det konstigt. Någon i det stora landet i öster hade fått för sig att de ville bygga upp kopior av utländska städer runt om i Kina. Någon förklarade detta med att den ressugne kinesen istället för att resa utomlands skulle ta en tripp dit och få sin törst på det okinesiska stillad. Och så skulle det väl locka svenska företag, eller något.

Jaja, döm själva här om ni tycker det ser svenskt ut. Arkitekten som hjälpt till att skapa detta New Sigtuna sa i intervjun att det inte fanns några korvkiosker där, men det tog inte många klick innan jag fann en bild på vad jag tycker ser ut som en sådan.

Jag mejlade fyndet till Annika, och måste således sitta klistrad vid radion för att höra om jag omnämns i programmet i morgon. Jag var inte så modig att jag nämnde bloggen i mejlet, det hade kanske genererat fler besökare än jag mäktar med att underhålla. Men då hade Buzzador kanske blivit glada... Well, Lantz i P1 sänds kl 15.00-15.45, missa inte det!

Balladen om Herr Magnus rullstolsÅkare och den blåögda Elin

Laj-da-daj-da-daj uti den blekgråa vår…
daj-da-hmmm den dystra vägen hmm-daj-di-daj
Vad tror ni lilla Elin gör? På sin arme Magnus kör…
hmmm-na-naj sin älskare och bror (?!??!!)
Ta-daj backe upp och backe ner da-daj…

Diram-dajram-hmm-da-daj-di rulla hit och rulla dit…
Aj-da mitt i vägen tra-la-la, tyckte Elin att de skulle va…
rajda Magnus bönade och bad daj-daj-dam-daj…
tra-li-anten hålla åt kanten tra-la-la…

Hmmda-aj-da lastbil tjo-la-hopp kunde ej på farten sätta stopp
Över stol och kroppar da-daj-daj-hmmmm…
diram-daj den tunga daj-da bryter märg och ben…
och daj-da-daj där ligger paret tra-la-la…
Blodet aj åt alla håll, hmmmna hennes skjortelfåll…
hmm-da-daj att aldrig vakna mer.

Hmmda sakta natten faller tra-la-di-dej
Kalla på en ensam landsväg hmmm-da-dej…
krälande små maskar hoppsan-sa…
samlas till kalas hmmmtra-la-la...
Ingen visste daj-di var de var
Sörjande föräldrar lämnas kvar
Hmmtra-daj-di sen är sagan all.

Om Buzzador

Jag har blivit medlem i något som heter Buzzador. Det är en sajt där man tydligen ska få prova olika nya produkter, typ tvål eller schampo, eller nya smaker på livsmedel. Om jag förstått saken rätt. Det är Skruttet som lurat in mig i detta. Ännu har jag inte fått några erbjudanden, men det kanske kommer.

Mycket ville de i alla fall veta för att jag skulle få vara med. Bland annat om jag var aktiv på Facebook, Twitter och blogg. Jag fick minsann trycka i Ja på alla tre. De ville också veta hur många vänner jag har på Facebook, mängden followers på Twitter och antalet besökare per dag på bloggen.

Kanske får man fler erbjudanden att testa produkter om man har ett stort nätverk av vänner som man kan göra reklam för grejerna inför. Det finns tydligen ett poängsystem också, men jag har inte riktigt fattat hur det hela fungerar. Men går ni in här och anmäler er och skriver in mig (användarnamnet är -mtfp-) som den som introducerade er till sajten så får jag säkert en massa poäng.

Annars är läget under kontroll, påsken är framstädad och jag är redo för stundande parmiddag. Det ska bli mycket trevligt, kan ni tro.

Om nyheter som minner om ett svunnet nittiotal

Radion har skvalat mer eller mindre hela dagen idag. Mycket handlar om att Google har flyttat sin kinesiska sökmotor till Hong Kong. Den kinesiska regeringens brandvägg gör att inget egentligen förändrats, söker kinesen efter den tibetanska eller uiguriska motståndsrörelsens hemsidor eller sidor om den förbjudna andliga rörelsen Falun Gong blir skärmen fortfarande blank.

Men denna nyhet har medfört att min väninna från tonårstiden Hanna Sahlberg hörts mer än vanligt i etern. Hon hörs i och för sig nästan varje dag, men nu medverkade hon till och med live i P4 Extra och talade med Erik Blix. Hon verkade något nervös, men skötte sig på det hela bra.

Jag kan dock knappt aldrig när jag hör henne undvika att tänka på när jag, hon och en tredje vännina av någon outgrundlig anledning en tidig lördag eller söndag morgon för länge sedan skulle gå från Vintrosa till Latorp för att våldgästa Hannas intet ont anande klasskamrat. Pinsamt blev det i alla fall, men det får väl beskrivas ett av tonårens konstiga upptåg.

Du har kommit upp dig i världen, du Hanna. Hoppas du har det fint där borta i smoggen i Kinas huvudstad, och mannen och barnen också. Glöm oss inte här borta i Närke.

Om utsikter en vanlig sketen måndag eftermiddag

Undrar vad den här kvällen har i sitt sköte?

Jag önskar att det kunde hända något oväntat och roligt, men med all sannolikhet kommer solen sakta gå ner bakom gråa moln och jag kommer försöka hitta på något för att tiden ska gå lite fortare. En repris av något halvdant tv-program, kanske, lite sportradio och stoppa något i magen då och då.

Usch, va tråkigt det låter. Men så är det ibland. Tråkigt. Nu är frågan om jag ska posta det här inlägget eller inte. Eller, ja, läser ni detta har jag redan bestämt mig att göra det. Nu börjar visst kvart i fem-ekot snart. Jag gissar att Obama fortfarande har fått igen sjukvårdsreformen. Och strejkhoten fortsätter.

I och för sig kommer Knyttemor, så det blir lite annat att tänka på. Jag får sikta på det. Well, nu får det vara bra. Bajbaj.

Om utropstecken

Jag har hört det från och till i olika media att det pågår ett överanvändande av utropstecken och stora bokstäver i bloggar, mejl, och sms. Själv har jag väl inte tänkt så mycket på detta, men ett sms jag ikväll fick mig att fundera.

Jag googlade såklart och fick fram dels undersökningen ni kan se här, dels Khadidjas blogg som verkar mycket läsvärd, om än inte så inläggstät, kolla in den, vetja´. Intressant att 69% i undersökningen tycker man ska sätta ett utropstecken efter en mening när frågan som jag tolkar den handlar om en vilken-som-helst-mening, och att det alltså inte behöver vara någonting värt att ropa för i den.

Anyhoo, nu tillbaka det som startade alltihop, nämligen sms:et från Skruttet. Jag redovisar texten jag fick först och aktiviteten som genererade överanvändandet sedan.

Är det sant?! Bravo!!!!!!!!!!!!!!!

För er som inte orkar räkna, eller är gamla och ser dåligt kan jag berätta att efter bravo är det femton utropstecken. Femton! Så, vad har han då gjort, Knyttet? Han måste ju ha klättrat upp på toppen av Kvarntorphögen alldeles själv, minst för att förtjäna denna monstruösa mängd vertikala streck med prickar under.

Men sanningen är att det var något vardagligt och oansenligt, något ni alla beroende på vilken tid på dygnet ni läser detta har gjort eller innan dagen är slut kommer göra. Nämligen:

Pukor och trumpet!

Jag hade kissat!

Om Veckans Macka

Patrik i Boston Tea Party gjorde ett roligt experiment igår. Titta på klippet i slutet av programmet här. Jag och Skruttet passar utomordentligt ihop för att testa detta, då hon gillar spinning och jag popcorn.

Nu orkar ett halvsjukt Knytt inte skriva mer, gonatt.

Om änglavakt

Jag hade jobbat som vanligt och var på väg hem. Solen hade smält bort de tjocka issträngarna på gatan där inga högre hus skymt dagsmejan, men när jag åkte in i hyreshusets mörka skugga märkte jag plötsligt att jag inte längre hade kontroll över silverbilen. Både ratt och broms var för ögonblicket ur funktion.

Utan att kunna göra något såg jag som i slow motion hur jag kanade tvärs över gatan, över det motsatta körfältet och fick till slut stopp på bilen på andra sidans trottoar. Eftersom den mötande bilen hade uppförsbacke hann han stanna sin bil och på så vis undvek vi att frontalkrocka.

Hade jag tappat kontrollen några tiondelar senare eller om han kommit några tiondelar tidigare hade vi frontat. Tack Gud att du än en gång var med precis när det behövdes.

Det kommer kännas i magen när jag åker där nästa gång. Nu ikväll när jag åkte hem vågade jag inte ens, utan tog en annan väg. Och då hände ju inte ens något idag. Så mycket värre för familjen i Täby att passera den där järnvägsövergången.

Ungefär såhär såg det ut, även om jag är usel i Paint.

Vardag

Vardag

Vaknar innan jag behöver
Gryning utanför neddragen persienn
Tänker på Dig

Nyckel i låset
Lättnad/besvikelse
Äntligen/redan?

Rutin efter rutin
Minut efter minut
Tiden försvinner bort
Vart?

Dåligt samvete för varje Borde
Blundar och vill inte se
Skyndar vidare

Lära, leda, lotsa
Människor i svenska språkets djungel
Var tog vägen vägen?
Vi är ute på en åker och åker

Olika livshistorier
Olika förutsättningar
Olika motivationsnivåer

Längtar emellanåt till säng och fläkt
Men så, kanske oväntat, glimmar det till
Ett ljus i ögonen
- Jag förstår nu!

Ännu en liten pusselbit
Som lagts i språkpusslet
Och jag hjälpte till
Kan du tänka dig?

Om kvinnornas stora dag

Ni trodde jag hade gått i ide, kan jag tro. Men nejdå, nu är jag åter med buller och bång denna den internationella kvinnodagen. Och jag tänkte att inlägget skulle få handla om dem. Kvinnorna.

Vi talade om att det var kvinnornas dag på SFI på förmiddagen. När vi frågade hur denna dag firades i respektive hemländer fick vi skiftande svar. I Irak berättades det att det var "party, party". En kvinna från Turkiet sa att hon skulle slippa laga mat ikväll, familjen skulle gå ut och äta. Från Polen fick vi höra att männen köpte choklad och blommor till mödrar, fruar och döttrar. Som en extra Mors dag.

Min mentor och kollega B håller vid dessa uttalanden på att koka över och kan inte hålla tillbaka en utläggning om jämställdhet men hon presenterar ändå en behärskad beskrivning av att kvinnodagen i Sverige är mer "politisk" och har mindre Mors-dags-inslag. Om kvinnan "får ledigt" en av årets dagar är en klen tröst om hon måste göra allt kvinnogöra de 364 andra. I lärarrummet berättar B att hon skulle slå sin make på käften om han kom med blommor och choklad denna dag.

Det rapporteras dock på Aktuellt att 51% av kvinnorna kommer vara högre utbildade om jag-kommer-inte-ihåg-hur-många-år medan endast 36% av männen om trenden håller i sig. Och redan nu är kvinnorna i majoritet i till exempel åklagaryrket. Och en kvinnlig regissör vann för första gången en Oscar för bästa regi. Grattis Kathryn Bigelow!

Nu vill i och för sig Vänsterpartiet lagstadga om de lagliga rättigheterna för ett tredje kön. Och tänk om vi ska kvotera in dessa på var tredje stol här och där. Och vad skulle hända med varannan damernas? Blir det var tredje då?

Och medan jag skrivit detta blogginlägg har jag valt Filip och Fredrik i Boston Tea Party istället för Patricia Arquette i Medium för underhållningen min sista vakna timme. Åter valdes män före kvinnor. Så det kan bli.

Om VM

Jag hörde idag på nyheterna att endast 2,1 miljoner biljetter hade sålts till fotbolls-VM i Sydafrika. Bara 2,1 miljoner biljetter. Det kändes spontant som väldigt många. Så började jag fundera på hur många matcher det är i ett VM och hur stora arenorna bör vara och kom fram till att det inte alls var orimligt mycket.

Det finns tydligen 2,9 miljoner biljetter att sälja, och på världsmästerskapens 63 matcher blir det ca 46 000 per match. Det låter plötsligt ganska lagom, särskilt som de sista matcherna troligtvis spelas på arenor med större publikkapacitet. Vad fel man kan ha.

Hoppas de får till det där nere, så det blir en fest för TV-tittare, publik och spelare. Även om Lagerbäck såg till att hålla Sverige därifrån. Själv åker han visst ändå, den spjuvern. Men tyvärr Lasse, jag tror inte det blir guld för Nigeria. Men lycka till önskar jag dig i alla fall.

Ja ä inte bitter.