I detta nu slår klockan på datorn över från 23:59 till 0:00. En ny dag har just börjat. Det är den sextonde maj som nu efter sina födslovåndor ligger tryggt i moder 2010:s famn och just upplåtit sitt första skrik. Undrar vad denna söndag vecka 19 har i beredskap för dig och mig?
I Bangkok väntar för människor med röda skjortor ännu en dag innestängda på en liten, från sopsäckar allt mer illaluktande plats där de med risk att få sätta livet till för att de ogillar regeringen och vill ha ett nytt val fortsätter protestera.
I Sydafrika väntar för kvinnor som älskar andra kvinnor och klär sig på det sätt som kallas Butch ännu en dag med en överhängande rädsla för att bli utsatta för en sk. korrigerande våldtäkt, att män förgriper sig på dem för att återställa ordningen.
Och jag behöver tyvärr inte gå längre än till grannstaden Örebro för att hitta kvinnor som imorgon kommer oroa sig för att bli våldtagna likt det 30-tal kvinnor som blivit det under förra året och många också under 2010.
I Haiti vaknar invånarna i huvudstaden Port au Prince till ännu en dag i det kaos som tre minuter av jordbävning skapade den tolfte januari. Ett kaos som kommer ta år att bygga upp till en livskraftig, fungerande stad igen.
Inget av detta kommer jag ens vara i närheten av att behöva genomgå under de tjugotre timmar och tjugoåtta minuter som återstår av denna dag, och det är jag djupt tacksam för. Tvärtom har jag en dagordning med flera angenäma punkter på listan.
Nu ska jag efter att ha skänkt dessa ovanstående situationer och drabbade människor en tanke och bön sluta mina ögonlock och förhoppningsvis ägna resten av den första tredjedelen av detta dygn åt sömn.
God natt.
lördag 15 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul att du skriver! Men vi kanske skulle sikta in oss på lite ljusare samtalsämnen nästa gång vi äter middag? :)
SvaraRaderaOj, ja det var ord och inga visor...fast du...det är bara den 16 maj. Hoppas jag verkligen för annars har jag missat första barnbarnets dop!!! Och det ser inte bra ut alls. Det räcker ju att jag missade hennes mammas konfirmation en gång för länge sen. (Felet var inte mitt vill jag bara poängtera)
SvaraRadera@Skruttet:
SvaraRaderaJa, jag tror det. Det skulle blivit ett inlägg om min fina lördag, men det blev detta istället. Och nu är jag för trött för att blogga.
@tvillingen:
Tack för påpekandet, nu är det redigerat.
Jag uppskattade verkligen ditt inlägg. Tror att vi behöver tänka så här ibland. Och jag var nog i helt rätt sinnesstämning för den här typen av tankar, för jag började av någon anledning min dag med att sätta mig vid pianot och i min ensamhet sjunga "Sorgen och glädjen de vandra tillsammans"...
SvaraRadera