Om ett enklare liv

Jag har haft ett facebook-konto i flera år och jag hade bestämt mig för att inte vara med i något sånt där -ville-spel. Och det har jag hållit tills nu. Kanske för att jag känner någonstans att jag har en benägenhet att fastna. Jag blev nämligen övertalad av min Far och Storebror att gå med i the Sims Social, främst i början för att hjälpa dem att bygga något ditt eller datt.

Men nu är jag fast. Det snurrar tankar om energi, ommöblering, skörd, toalettbesök och mycket annat. Livet är enklare i Sims-världen. Om du bara ser till att gå på muggen, tvätta händerna, stoppa något i magen, sova, leka och träffa kompisar då och då så blir du en lycklig Sims-människa. Tänk om det vore så enkelt...

Jag ska åtminstone försöka tillfredsställa alla dessa uppräknade områdena i kväll. Just nu ligger jag och vilar, snart ska jag gå upp, gå på muggen (med efterföljande handtvätt), äta middag för att därefter gå på bio. Med sällskap. Jag kommer eventuellt behålla inspirationen ända tills jag lägger mig ikväll. In sha'Allah.

Dagens bild är några dagar gammal. Enjoy!

Om nya perspektiv

Jag lyssnade på P1 i morse och som gäst hade de ledaren för det norska socialdemokratiska partiets ungdomsförbund AUF, Eskil Pedersen som talade om att återerövra Utöya. Att den platsen inte för all framtid blir en Island of Death, utan återgår till att bli det centrum för ung, politisk fostran som den fram till den 22a juli.

Jag känner igen det där med att förändra inställningen till en plats. Min olycka skedde i Stryn i Norge och min första tid sjukhus bodde jag på Haukelands sykehus i Bergen. Särskilt mina föräldrar förknippade Bergen med mycket tunga känslor efter att de dagar de tillbringade där före och efter min operation. Skulle sonen gå igen, skulle han röra armarna, skulle han över huvud taget överleva?

Det var därför viktigt att de följde med när vi reste tillbaka till Norge 2005, och vi fick fylla platserna med nya, positiva känslor. Vi var först i Stryn och jag fick visa hur vackert vandrarhemmet låg där vi fyra grabbar bodde innan vi åkte upp för att åka skidor på glaciären. Så här ser det ut.



Sedan fortsatte vi till Bergen och fick träffa läkaren som opererade mig och en av sjuksköterskorna som tog hand om mig. Ett intressant och givande möte för både mig och dem som mest ser patienter i akutskedet och inte så ofta får veta hur rehabiliteringen går. Själv kände jag igen sjuksköterskan, rösten och ögonen som jag genast kopplade ihop med minnen av tryggt och gott omhändertagande.

Mamma och pappa fick också visa var de höll till när de inte var vid min sida, var de åt, sov och grät när de tog paus från att vaka. Och vi fick många fina minnen från ett sommarsoligt Bergen som är väldigt vackert, må jag säga!

Nytt perspektiv blir det också på dagens trädgårdsbild, ett lite mer närgånget. Är det vår den 3e januari? I Kumla verkar det så i alla fall.

Nytt år, nya idéer

Jag har verkligen inte varit aktiv här på bloggen på sista tiden, men med ett nytt år kommer nya idéer. Jag vet inte så mycket vad blogginläggen kommer handla om men jag kommer dokumentera min trädgård i varje inlägg.

Skittråkigt att börja såhär i januari, det blir väl samma bild i tre månader, bara mer snö på en del. Men hade jag inte glömt mig redan första dagen hade jag fått en roligare start när snön vräkte ner och allt var sådär julkortsvackert som vi alla kommer ihåg från de två senaste årens vintrar. Det är fint att se på, men som rulledrulle måste jag säga att jag föredrar när det ser ut som nedan:
Jag har sedan sist lyckats lura chefen på SFI att jag ska få vara kvar på SFI i ytterligare år medan jag arbetar upp modet att åter sätta mig i skolbänken och skaffa mig den där pedagogiska utbildningen jag vill ha. Jag är nöjd i alla fall, och förhoppningsvis gör jag något rätt som inte får kicken.

See you around, people!