Om nya perspektiv

Jag lyssnade på P1 i morse och som gäst hade de ledaren för det norska socialdemokratiska partiets ungdomsförbund AUF, Eskil Pedersen som talade om att återerövra Utöya. Att den platsen inte för all framtid blir en Island of Death, utan återgår till att bli det centrum för ung, politisk fostran som den fram till den 22a juli.

Jag känner igen det där med att förändra inställningen till en plats. Min olycka skedde i Stryn i Norge och min första tid sjukhus bodde jag på Haukelands sykehus i Bergen. Särskilt mina föräldrar förknippade Bergen med mycket tunga känslor efter att de dagar de tillbringade där före och efter min operation. Skulle sonen gå igen, skulle han röra armarna, skulle han över huvud taget överleva?

Det var därför viktigt att de följde med när vi reste tillbaka till Norge 2005, och vi fick fylla platserna med nya, positiva känslor. Vi var först i Stryn och jag fick visa hur vackert vandrarhemmet låg där vi fyra grabbar bodde innan vi åkte upp för att åka skidor på glaciären. Så här ser det ut.



Sedan fortsatte vi till Bergen och fick träffa läkaren som opererade mig och en av sjuksköterskorna som tog hand om mig. Ett intressant och givande möte för både mig och dem som mest ser patienter i akutskedet och inte så ofta får veta hur rehabiliteringen går. Själv kände jag igen sjuksköterskan, rösten och ögonen som jag genast kopplade ihop med minnen av tryggt och gott omhändertagande.

Mamma och pappa fick också visa var de höll till när de inte var vid min sida, var de åt, sov och grät när de tog paus från att vaka. Och vi fick många fina minnen från ett sommarsoligt Bergen som är väldigt vackert, må jag säga!

Nytt perspektiv blir det också på dagens trädgårdsbild, ett lite mer närgånget. Är det vår den 3e januari? I Kumla verkar det så i alla fall.