Om ekonomin i (o)ordning?

Jag gillar sport, men inom fotbollen är det så mycket pengar att man lätt blir mörkrädd. Sheikher och oligarker pumpar in pengar som "dopar" klubbar som plötsligt skaffar startelvor med högsta spetskompetens och dessutom spelare på avbytarbänk som skulle  bli nyckelspelare i 90% av övriga lag i serien.

Men lika fort kan tydligen pengarna ta slut. Visst är det med skulder som en av de ovannämnda mångmiljardärerna köper en bil och två par skor för, men inte desto mindre står det idag klart att Tyresös damlag inte beviljas elitlicens. Det kan man läsa om här.

I ett tidigare skede var man på randen av konkurs, men räddades på ett mycket märkvärdigt sätt. Frågan var huruvida bolaget skulle beviljas rekonstruktion. Först vägrade Skatteverket, som är den största fordringsägaren, att bevilja detta. Det hade inneburit konkurs. Men myndigheten ändrade ståndpunkt sedan klubben presenterat planer på ett biståndsprojekt i Afrika som ska inbringa tolv miljoner kr på fyra år.

Ska afrikanerna bistå med pengar? Visst har de naturresurser, men ändå? Ordföranden i klubben var sedan mycket förtegen om detaljerna om detta innan allt var klart. Inte undra på, säger jag.

Nu har bolaget två veckor på sig att överklaga, men kvarstår beslutet om indragen elitlicens kan detta otroligt osannolika uppstå: Först kan Tyresö slå Wolfsburg och stå som segrare i Champions League.

I serien, där man inlett med två raka förluster kan man på grund av dålig stämning och spelarflykt hamna bland de lag som åker ur Allsvenskan. De ekonomiska reglerna säger då att om elitlicensen nekas kommer den sportsliga nedflyttningen kryddas på med en ytterligare flytt nedåt.

Regerande mästaren i Womens Champions League spelar då i höst i tredje divisionen. Något som aldrig tidigare hänt och troligtvis aldrig kommer hända. Men vad vet jag...

Samtidigt på Aktuellt debatterar en röd och en blå statsministerkandidat. Den blå anklagar ständigt den röda för att inte finansiera sina förslag. Kanske är det dags att läsa det finstilta innan man röstar som man gjort av gammal vana...

Om våren

Solens värme är  

startskottet för en ny vår

allting börjar om

En knopp på en gren

blomma eller vissna bort?

endast våren vet

Vårnatt, kall som is

men solens värme väcker

liv i sömnig jord

Liv vänder åter

ett skirt grönt blad på torr kvist

ger hopp om livet

Doft av nyklippt gräs

sol värmer asfalt och kind

sommar i april

Magnoliablom

vackrast i min vår-trädgård

snart är de borta...

Om svullnader och spin-offs

Ödem är inget vidare. Som rullstolsburen har undertecknad viss daglig erfarenhet av detta. Även om det är i förhållandevis begränsad omfattning så är fötterna alltid betydligt mer omfångsrika på kvällen vid läggdags än nästa morgon vid uppstigandet.

Eller ja, egentligen är väl mina i sammanhanget milda svullnader inte att räkna som regelrätt ödem, trycker man mig på fotleden blir inte avtrycket kvar som på bilden här. På den sidan definierar Wikipedia ödem på det här sättet:

Ödem är svullnad på grund av ansamling av vätska i vävnaderna. Ödem uppstår när det osmotiska trycket i kapillärerna understiger det hydrostatiska trycket i kapillärerna. Därmed finns det ett nettoflöde av vätska ut i vävnaden.

Inget roligt.

Roligt däremot kan det bli i TV-serier.  Så roligt att när serien slutar, eller ibland parallellt, startas nya serier där en av huvudkaraktärerna eller en något mer perifer figur får hela strålkastarljuset på sig. Det blir oftast svårt att följa upp den succé som moderserien rönt, och oftast blir spin-offserierna ganska bleka och kortlivade.

Ett exempel är Vännerkaraktären Joey som i serien med karaktärens namn som titel följde den naive och smått korkade skådespelaren i hans försök att slå i Hollywood. Jag följde serien, men det blev bara två säsonger innan serien las ner. Självklart blev det omöjligt att leva upp till förväntningarna, men serien hade ändå sina tokroliga glimtar.

Allra roligast är nog ändå när han för att äntligen få någon roll anmält sig som ersättare i tre olika pjäser och rollinnehavarna på två av dem blir sjuka samma kväll. En comboymusikal och en Shakespearepjäs med en svår, gammalbrittisk monolog i första akten.

Han bestämmer då att han borde hinna om han ilar mellan teatrarna. I sista scenen läser han, iförd full mundering med krona, kråsskjorta och svärd sin långa monolog prickfritt på en tom scen framför en neddragen ridå. Joey är mycket nöjd över att ha satt den kluriga monologen, men sekunden senare går ridån upp och cowbojsarna börjar dansa och sjunga. Fel teater :)

Men. Vissa spin-offs borde inte göras, det kan vi alla enas om. Jag såg den här dvd-filmen idag på ICA Maxi som de ville att man skulle punga ut 149 spänn för. Aldrig, tänkte jag... Döm själva:

Nu har jag varken sett filmen eller någon reklam för den men jag gissar att det är mycket lågt underhållsvärde att se en drake med en kropp liknande Bilden nedan. Skärpning, SF, ställ er inte bakom dylika fiaskon!