Om Luther

Alla ni som via titeln på inlägget trodde att det nu skulle komma något klokt och mustigt inlägg om antingen Medeltids-Martin med teserna eller den för tidigt avdagatagne Martin med det extra efternamnet King á la David blir nog lite besvikna nu, men det handlar om en ny engelsk TV-serie.

Jag hade bestämt mig att titta på serien av en av de konstigaste anledningarna man kan ha. Jag såg nämligen en reklam och till min outsägliga glädje spelades en av mina absoluta favoritlåtar i bakgrunden hela den minut klippet varade, nämligen Gun med Emiliana Torrini.

(Hade jag varit en inbiten bloggare hade jag kunnat och sedemera klistrat in en länk till hennes musik på spotify direkt, men ni får jobba lite själva. Om någon kan, kan ni väl beskriva i kommentarsfältet hur jag gör?)

Jag tänkte att har man vett att välja så bra musik till reklamen måste kunna välja lika bra människor till att skriva manus, skådespela och regissera, så det är nog en bra serie. Och så rätt jag hade. Luther var riktigt bra, en serie om en polis som jagare mördare, men har det knackigt privat.

Inget nytt under solen, tänker du, men jag tycker du ska ge den en chans, torsdagar mellan nio och tio. Och, som en liten teaser för mina manliga läsare, kan jag berätta att Luthers fru spelas av Hon, den snygga från Rome. Bara en sån sak. Och under eftertexten kom den igen. Gun. Det verkar vara en återkommande avslutningslåt. Me like.