Om marginaler

En sådan här natt passar det att skriva om de berömda marginalerna. Det började med Sara Algotsson och sista hindret som inte ville ligga kvar i omhoppningen i fälttävlan, och under denna dag, kväll och natt har tre svenska OS-idrottare haft dem mot sig. Att ranka dem och försöka bedöma vilken som är bittrast är svårt, men jag har valt att ranka dem såhär:


3. Boxning: Antony Yigit, vilken kämpe! 
Förlust med 23-24 efter rondsiffrorna 6-6, 9-13, 8-5 med Anthonys siffror först. Förutom det jämna resultatet måste jag inflika en förklaring på hur poängsystemet i OS-boxningen fungerar: 
  Fem domare räknar rena träffar de bedömer att boxarna får in under de tre minuter varje rond pågår. Sedan jämförs de fem domarnas poäng och den genomsnittliga antalet träffar för de båda boxarna blir det officiella resultatet. I första ronden hade tre domare Anthony som vinnare, en hade oavgjort och en hade motståndaren som vinnare. Hade han fått en poäng till där hade det i alla fall varit lika i poäng. Vad som avgjort då vet jag i och för sig inte, men... Så nära var det att svensken hade gått till kvartsfinal.

2. Triathlon: Lisa Nordén, vilken kämpe! 
Lisas väg mot de olympiska spelen har kantats av skador, och ändå droppar konkurrenterna av , en efter en under löpningen, tills endast Nicola Spirig finns kvar, och hade loppet varit en meter längre hade hon troligen vunnit. Nio tusendelar skiljde till guldet. Men hon fick i alla fall ett välförtjänt silver!

1. Längdhopp: Michel Tornéus, vilken kämpe! 
Efter två hopp ligger han på tionde plats med 7,80 och utanför de åtta som får hoppa vidare. Ändå vänder han till 8,07 i tredje och efter 8,11 i fjärde ligger han en kort stund på silverplats. Men blir nedputtad till bronsplats, och sedan också en plats till. Ett tag är silver 8,13, brons 8,12 och Michel som sagt 8,11 (tror jag, jag hörde inte riktigt på radion hela tiden). Bronsmedaljören överträffar inte sitt resultat, men inte heller Michel orkar öka i de två sista hoppen. Tio millimeter från att bli inskriven i historieböckerna som förste svensk att bli medaljör i längdhopp sedan 1920 i Antwerpen. Detta är den värsta marginella missen enligt mig.

Men, åt andra hållet måste jag påpeka att Håkan Dahlby startade finalen som femma med en liten chans till brons om han gjorde en mycket, mycket bra serie samtidigt som flera andra behövde svikta. När samtliga andra skyttar sköt 45 träffar av 50 sköt iskalle Dahlby 49 och klättrade till silverplats! 


   Men hur kom han till final? Jo, när han skjutit klart sina sista två duvor av 75 i kvalet låg han sjua och utanför final såvida inte minst en av två skyttar som låg före honom missade minst en duva. Båda gjorde det och han tog sig till final. Marginaler!