Om Faschings grammofon

Fasching och Frugan bor som alla vet i Kumla, närmare bestämt på Mossbanegatan. Det är också allmänt känt att de snart ska flytta till Faschings föräldrars gamla hus, som bara ligger ett par kvarter söderut på samma gata. Problemet är att huset har stått tomt en längre tid och behöver renoveras och Fasching har inte fått tummen ur och ringt hantverkare.

En dag läste jag på Faschings blogg att Frugan som ofta var lite sur på honom, denna gång för att det var oordning hos dem, mest retade hon sig på den där grammofonen och alla LP-skivorna med färgglada 70-talsomslag med en artist vars namn jag tyvärr glömt (Det grämer mig mycket, ska ni veta.) som låg i vägen jämt.

Jag, som också bor i Kumla tänkte då att jag kunde göra både Fasching och Frugan en tjänst genom att smyga in hos dem och ta med grammofonen och skivorna och ställa dem i huset de ska flytta till. Sagt och gjort, jag går dit, och får lätt som en plätt tag på spelare och skivor.

På vägen till Faschings föräldrahem råkar jag gå ungefär lika fort och åt samma håll som en liten flicka som tagen ur Astrid Lindgrens värld blå klänning och blå rosett i det linblonda håret. Hon är väl sådär en sju eller åtta år. Vi kommer att tala lite och då det är en ganska stor väg och trottoaren är smal trevar hon efter en stund efter min hand för att känna sig trygg där vi går.

Då kommer en äldre kvinna och börjar fråga ut mig och flickan om vilket förhållande vi har till varandra. När det framkommer att vi just träffats och att vi knappt vet varandras namn läser jag mellan raderna och ser i de anklagande ögonen att hon tror att jag på något sätt varit ute efter att utnyttja flickan på något sätt.

Alltnog, jag tar mig vidare och kommer fram till tomten där huset ligger. Det är verkligen nedgånget, det ser mer ut som ett gammalt torp som stått öde i decennier. Det är inget lås på dörren, så jag går in och ställer ner lådan med skivor och grammofon.

Sedan beger jag mig därifrån, men medan jag går börjar tankarna gnaga, tänk om någon stjäl alltihop, hur skulle det se ut? Jag vänder för att lämna tillbaka grejerna men när jag närmar mig huset är det väldigt trångt, det är en massa män i arbetskläder, målare tror jag. Målarfärgburkar har de i alla fall många.

Jag trotsar ändå trängseln och kommer fram och puh, grammofonen och skivorna är kvar. Just som jag vänder mig om ser jag en kvinna med långt, vågigt, utsläppt hår som jag instinktivt identifiera som Frugan.

- Har du skivorna? frågar hon glatt och jag kan inte annat göra än att nicka, förvånad över att hon kunnat lista ut att någon flyttat allt till svärföräldrarnas hus, och dessutom inte är arg över det inträffade.

- Först tackade jag gud för att han i sin allmakt låtit skiten bara försvinna, men sedan anade jag att det var något annat på gång, säger hon och banar sig utan vidare fraser iväg mellan målarna och jag försöker följa efter, för att få tillfälle att förklara mig. Men jag hinner inte med i trängseln.

Sedan vaknar jag.

Finns det några drömtydare därute som kan berätta vad denna dröm betyder? Den är i alla fall den mest detaljerade dröm jag haft på länge, därför bestämde jag mig för att skriva ner den. Och, cross my heart and hope to die (är det inte typ På hedersord på engelska?), jag har inte förändrat eller bättrat på innehållet i efterhand, allt detta drömde jag precis så som det är skrivet innan jag vaknade för en halvtimme sedan.

Månne är det Mirtazapinet som berättat denna fina lilla historia. Jag är glad att få uppleva och komma ihåg allt. Utom artistens namn. Retsamt.