Om en utförd samhällsplikt

Sådärja, nu var det gjort. Jag rullade iväg i solen till vallokalen som är min gamla låg- och mellanstadieskola. Väl där var det ingen tvekan om hur jag skulle rösta. Vilket block jag skulle välja har jag aldrig varit osäker på och de sista dagarna hade jag även beslutat mig för vilket parti jag skulle rösta på. Om man ska vara ordvitsigt torr (vilket jag ju är) kan man säga att jag röstade "internet". Klura på det, ni!

Om valet

Idag gäller det, om Du är svensk medborgare, röstberättigad och inte tillhör de 2,2 miljoner svenskar som redan förtidsröstat (eller kommit på att du vill ändra dig) tycker jag du ska utföra Din medborgerliga plikt och göra Din röst hörd. Det ska i alla fall jag göra.

Om en fjättrad bloggare

När jag var på en undersökning idag menade läkarna att jag kan ha drabbats av något som heter fjättrad ryggmärg. Låter inget vidare att behöva genomgå ett neurokirurgiskt ingrepp.

Annars tycker jag att fjättrad låter rätt tufft. Fjättrad. Typ som draken Kattla i Bröderna Lejonhjärta. Det passar rätt bra med drakreferenser just nu eftersom jag börjat läsa Eragon som handlar om en drake och dennes ryttare. Böckerna ska tydligen vara bättre än filmen, men så är det väl oftast.

Om dolda kvinnor

Det är mycket snack nu om arabiska kvinnors klädsel. Vi får lära oss ord som Burka, Niqab och Hijab. I Frankrike är det numera enligt lag förbjudet att bära vissa sådana kläder på offentliga platser. Är det enbart en symbol för underkastelse och ojämlikhet?

I detta program får vi många olika synvinklar på denna komplexa fråga. Själv har jag knappt aldrig sett dessa plagg i verkligheten, i alla fall inte förrän i sommar. På Naturhistoriska Muséets parkering mötte jag en kvinna med niqab som var intresserad av min handikappanpassade bil, eftersom hon skulle utrusta sin egen bil, då hon hade en funktionsnedsatt son.

Och igår såg jag min första burka. Det var när jag deltog i Blodomloppet, en motionstävling där man kan springa eller gå och samtidigt göra reklam för möjligheten att ge blod. Men det räknas nog inte. Denna burka var nämligen formad som ett hjärta och var en del i jippot. Men den var försedd med ett nät som dolde ögonen, precis som afghanska burkor.

Undrar vad herr Sarkozy sagt om det?

Om besök

Jag tror jag träffat världens goaste fyra-och-ett-halvt-åring.

Jag fick ett sms igår när jag var på jobbet. Det var korrespondentskan som skrev att hon befann sig i Kumla och undrade om jag hade möjlighet att träffa henne. Och det är klart jag hade. Så efter en sejour på skoaffären kom familjen, pappa Holländaren, mamma Korrespondentskan och tjejerna på 4,5 år och 11 månader. Och mormor.

Och det blir som vanligt, fast vi inte sett varandra på ett år (vid förra skoaffärsbesöket) känns allt självklart, gemytligt och trevligt. Vi fikar och pratar om det ena och det andra. Storasyster charmar mig lätt som en plätt och vi läser böcker, pusslar och åker rullstol. Jag önskar att dagen aldrig ska ta slut.

Var får man tag på en sån? Jag vill också ha...

Om sommaren

Hon kommer och hon går, det går fort numera.
Guldglansen försvann idag.
Jag hinner inte riktigt med.
Men nu börjar det gå upp för mig.
Kvällarna blir mörkare.
Det är slut på det roliga.

Vemod.

Men det var fint.

Om ett avtjänat fängelsestraff

Jag blev dömd till fängelse. Emot mitt nekande, vill jag framhålla. Efter en långdragen rättegång fastslogs det dock att strafftiden skulle begränsas till 4 dagar med generösa permissioner dessutom. Jag får tacka min advokat för denna milda dom.

Straffet skulle avtjänas på Långholmen, vilket i och för sig är långt från familjen, men jag var ändå nöjd med placeringen. Efter att under dessa dagar hunnit med att besöka Naturhistoriska Muséet och Herman´s vegetariska restaurang och även en tur till Waxholm muckade jag idag kl 10.00.

Likt Sickan hade jag en plan redo och denna bestod i att besöka Nationalmuseum och sedan bese de tusentals vackra människorna som tågade genom Stockholm i Pride Parad. Nu är jag hemkommen och trött, och får hoppas att inte denna fängelsevistelse inte ska utgöra någon större plump i mitt straffregister i framtiden.

Om ord att bära med sig

Idag har jag hälsat på människor som inte har så mycket frihet. 12 timmar inlåst i ett litet rum, 12 timmar inlåst i ett något större utrymme. Dag efter dag efter dag. Med människor de inte valt att leva med. Från en av dem fick jag ett vist ord som jag kommer bära med mig i livet.

Om du inte har det du älskar
får du älska det du har.

De hade det trots allt bra på sin avdelning, och de uppskattade sällskapet under vårt besök i deras värld. Och jag kände att jag uppskattade deras. Jag måste ta mig tid att besöka männen bakom de låsta dörrarna oftare.

Om ljud

Larmsignalen här på Rehabstationen har exakt samma ljud och frekvens som det lilla pip som döljer svordomar i amerikanska TV-program. Inte undra på att det rycker i undersköterskorna när Gordon Ramsey´s Kitchen Nightmares står på i allrummet.

Om Kuknästornet m.m

Dagen idag har varit väldigt lärorik. Till exempel har jag erövrat kunskapen att Kaknästornet är 155 meter högt. Jag besökte denna vördnadsvärda byggnad i dag och blev nästan lite besviken att jag inte blev uppassad av Robert Gustafsson, som jag hade hoppats skulle glida in och med ett karakteristiskt "Hjärtligt ihjälkomna ska ni våras, puttuttis?" överlämna menyerna. Ungefär som här.

Nåväl, jag fick nöja mig med en pojkvasker som inte såg ut vara en dag över 16 år, och det bjöds inte Pittipannan med nibba till, utan det enda som fanns var svindyrt fikabröd och kaffe eller dricka. Pojkvaskern visste dock att berätta att Kaknästornet stod färdigt 1967, vilket är ännu en ny kunskap.

En annan sak jag lärt mig är att det inte är så himla svårt att sätta på sig en sandal eller två , vilket jag fram till denna dag trott varit näst intill en möjlighet, i alla fall för mig. Där ser man.

Ps. Det var ganska fin utsikt också, förresten, därpå 30:e våningen. Bilder kommer eventuellt senare.

Om Luther

Alla ni som via titeln på inlägget trodde att det nu skulle komma något klokt och mustigt inlägg om antingen Medeltids-Martin med teserna eller den för tidigt avdagatagne Martin med det extra efternamnet King á la David blir nog lite besvikna nu, men det handlar om en ny engelsk TV-serie.

Jag hade bestämt mig att titta på serien av en av de konstigaste anledningarna man kan ha. Jag såg nämligen en reklam och till min outsägliga glädje spelades en av mina absoluta favoritlåtar i bakgrunden hela den minut klippet varade, nämligen Gun med Emiliana Torrini.

(Hade jag varit en inbiten bloggare hade jag kunnat och sedemera klistrat in en länk till hennes musik på spotify direkt, men ni får jobba lite själva. Om någon kan, kan ni väl beskriva i kommentarsfältet hur jag gör?)

Jag tänkte att har man vett att välja så bra musik till reklamen måste kunna välja lika bra människor till att skriva manus, skådespela och regissera, så det är nog en bra serie. Och så rätt jag hade. Luther var riktigt bra, en serie om en polis som jagare mördare, men har det knackigt privat.

Inget nytt under solen, tänker du, men jag tycker du ska ge den en chans, torsdagar mellan nio och tio. Och, som en liten teaser för mina manliga läsare, kan jag berätta att Luthers fru spelas av Hon, den snygga från Rome. Bara en sån sak. Och under eftertexten kom den igen. Gun. Det verkar vara en återkommande avslutningslåt. Me like.

Om stolar

Man sitter på en stol, eller hur?
Men man sitter i en rullstol.
Varför är det så?

Fast vid närmare eftertanke sitter man också i både tandläkar- och frisörstolen. Och elektriska. Men bara en gång. Och om det nu väl gått så långt får man hoppas inte Percy Wetmore har ansvar för att blöta svampen. Då blir det jobbigt. Huvva.

Om Sommar

Jag vet att det är några få själar som tålmodigt väntar på att det ska skrivas något klokt och småroligt här, men källan till orden verkar ha sinat. Detta blir inte så mycket ett blogginlägg utan mest en varning, bara så ni vet.

Jag hade med ganska höga förväntningar när årets Sommar i P1 inleddes idag klockan 13. Man vill ju tro att sommarvärdarna verkligen tänkt till och skapat (liksom ovan) något klokt och småroligt att säga när de får nästan en och en halv timme minus musik. Värd idag var Annika Sörenstam.

Om ni av någon anledning inte lyssnade kan jag trösta er med att ni verkligen inte missade någonting. Torrare upprabblande av golfmeriter får man leta efter. Dessutom använde hon ordvits-överlämningar á la nyhetsdeskerna i tv.

När hon talade om att ta chansen att sluta college och försöka kvala in på LPGA-touren spelade hon Take a chance on me med ABBA och när hon berättade om åren på Europatouren blev det Genom ett regnigt Europa med Tomas Ledin.

Hennes svenska var också överartikulerad med ord som mycket, lade, dem, de och det hela tiden. Som om hon läste från ett papper och inte hade bott i Sverige på 20 år. ;) Visst är 30-dagarsarkivet genialiskt, men dessa 90 minuter kunde de kasta direkt.

Och efter Edward Blom-incidenten skriver jag på förhand en ursäkt till Annika, om hon googlar sig själv och hittar hit. Förlåt, men jag tyckte faktiskt du var väldigt tråkig, och jag var inte ensam.

Om onödiga undersökningar

Sommarlugnet börjar så smått infinna sig. Man får lite mer tid då de vanliga fritidsaktiviteterna tar sommaruppehåll. Så vad gör då ett Knytt som jag en kväll utan förpliktelser?

Jo, ikväll skolade jag in en ny medarbetare som ska börja arbeta till hösten, även om hon tjuvstartar redan nu i juni. Därför har vi pratat en del om vad jobbet innebär, och jag har inte varit ute och svirat. Därför har jag också hunnit med att göra en undersökning.

Jag såg nämligen i TV-tablån att 80-talsfilmen Strul visades. Jag tror inte att jag är ensam om att när den filmen nämns för mitt inre öga se Björn Skifs ropandes -Åh-åh-åh-åh-åh-åh-åh!!! i stigande tonläge i någon actionfylld filmsekvens. Jag bestämde mig helt enkelt för att dokumentera hur många gånger han har denna replik.

Jag kom fram till att det var åtminstone 14 gånger. Det är lite fantasilöst, även om ungefär hälften av dem är i samband med cykelturen från Dr Brinkes sommarhus. Så nu vet ni det. Intresseklubben antecknar, eller hur!

Det var min onsdagskväll.

Om Bingu, Ban och Kofi

Homosexualitet är ett ämne som stötts och blötts genom åren. Under årets kyrkokonferens med Missionskyrkan diskuterades huruvida våra pastorer ska viga homosexuella par. Med 383 röster mot 374 bestämde konferensen att det är upp till varje enskild församling och pastor att avgöra hur de vill göra, läs mer här.

Man kan tycka vad man vill om den saken, och i Sverige får man också det. Man får också vara homosexuell och leva ut det om man så önskar. På en annan kontinent i ett annat land där presidenten heter Bingu har ett homosexuellt par dömts till 14 års straffarbete för att de offentligt gift sig.

Nu har Bingu dock ändrat sig och benådat paret, tack vare FN:s generalsekreterare Ban som reste till huvudstaden och talade Bingu till rätta. Läs om turerna här, här, här och här. Bans företrädare heter förresten Kofi.

Roliga namn de har, makthavarna, och roligt att det slutade någorlunda lyckligt. Men sorgligt att det skulle behöva gå så långt.

Om Eden

Vi rullade in på gräsplätten framför den röda sommarstugan med gröna knutar. När vi steg ur bilen möttes vi av skogsdoft, underbart fågelkvitter och M och P som vinkar åt oss.

- Välkomna till paradiset, säger M.

- Och då är det väl vi som är Adam och Eva, säger P och M skrattar till.

Vem är då jag? Just nu kan jag inte rollsätta mig som någon annan än Ormen.

Om reklammation

Gott folk, jag har ett stort problem. Idag köpte jag en ny rakapparat, en Philishave HQ6990, eftersom min gamla blivit mer än lovligt slö och dålig. Den nya såg ut att möta alla mina behov och önskningar, så faktumet att om jag bröt förpackningen skulle jag inte kunna byta varan brydde jag mig föga om.

Jag laddade rakapparaten enligt instruktionen, och när den laddat klart var jag ivrig att testa den. Instruktionsmanualen blev liggande på bordet. Apparaten fungerade utmärkt, det var något helt annat än att raka sig med den gamla.

Men, när jag lusläste manualen fastnade jag för följande mening:

Apparaten är inte avsedd för användning av personer (inklusive barn) med olika funktionshinder.

Jag vill ju inte använda en produkt som inte är avsedd för mig, instruktionsmanualsförfattarna skriver väl inte sådana saker utan goda grunder. Hur ska jag nu göra?

;)

Om roligheter

Oj, så roligt.
Huffington Post är nya favoriten, titta här eller här, bara!

Om blommor och blader

Så är de äntligen här!

Veckorna då Sveriges natur visar sig från sin allra bästa sida. En hel, lång och kall vinter har växtligheten legat i dvala och liksom för att be ursäkt för sex månaders frånvaro bjuder den på ett överdåd av späd och skir grönska.

Min lilla trädgårdssnutt på framsidan går alldeles snart in i sin gula period. Eller, egentligen har den redan startat, eftersom mini-påskliljorna redan har slagit ut och nästan blommat över. Men de två huvudrollsinnehavarna, Caraganan och Azalean (på bilden ovan) kommer inom kort att stå i full blom.

Dessutom vankas det lite högre temperaturer vilket gör det behagligt att vara ute och beskåda prakten. Förhoppningsvis kommer jag ha tid att bege mig ut i grannskapet och dofta på syrenerna som nog ändå är den personliga favoriten bland försommarens alla blommor.

Njut, gott folk!

Nytt inlägg. Till slut. Dystert blev det också.

I detta nu slår klockan på datorn över från 23:59 till 0:00. En ny dag har just börjat. Det är den sextonde maj som nu efter sina födslovåndor ligger tryggt i moder 2010:s famn och just upplåtit sitt första skrik. Undrar vad denna söndag vecka 19 har i beredskap för dig och mig?

I Bangkok väntar för människor med röda skjortor ännu en dag innestängda på en liten, från sopsäckar allt mer illaluktande plats där de med risk att få sätta livet till för att de ogillar regeringen och vill ha ett nytt val fortsätter protestera.

I Sydafrika väntar för kvinnor som älskar andra kvinnor och klär sig på det sätt som kallas Butch ännu en dag med en överhängande rädsla för att bli utsatta för en sk. korrigerande våldtäkt, att män förgriper sig på dem för att återställa ordningen.

Och jag behöver tyvärr inte gå längre än till grannstaden Örebro för att hitta kvinnor som imorgon kommer oroa sig för att bli våldtagna likt det 30-tal kvinnor som blivit det under förra året och många också under 2010.

I Haiti vaknar invånarna i huvudstaden Port au Prince till ännu en dag i det kaos som tre minuter av jordbävning skapade den tolfte januari. Ett kaos som kommer ta år att bygga upp till en livskraftig, fungerande stad igen.

Inget av detta kommer jag ens vara i närheten av att behöva genomgå under de tjugotre timmar och tjugoåtta minuter som återstår av denna dag, och det är jag djupt tacksam för. Tvärtom har jag en dagordning med flera angenäma punkter på listan.

Nu ska jag efter att ha skänkt dessa ovanstående situationer och drabbade människor en tanke och bön sluta mina ögonlock och förhoppningsvis ägna resten av den första tredjedelen av detta dygn åt sömn.

God natt.