Om kvinnornas stora dag

Ni trodde jag hade gått i ide, kan jag tro. Men nejdå, nu är jag åter med buller och bång denna den internationella kvinnodagen. Och jag tänkte att inlägget skulle få handla om dem. Kvinnorna.

Vi talade om att det var kvinnornas dag på SFI på förmiddagen. När vi frågade hur denna dag firades i respektive hemländer fick vi skiftande svar. I Irak berättades det att det var "party, party". En kvinna från Turkiet sa att hon skulle slippa laga mat ikväll, familjen skulle gå ut och äta. Från Polen fick vi höra att männen köpte choklad och blommor till mödrar, fruar och döttrar. Som en extra Mors dag.

Min mentor och kollega B håller vid dessa uttalanden på att koka över och kan inte hålla tillbaka en utläggning om jämställdhet men hon presenterar ändå en behärskad beskrivning av att kvinnodagen i Sverige är mer "politisk" och har mindre Mors-dags-inslag. Om kvinnan "får ledigt" en av årets dagar är en klen tröst om hon måste göra allt kvinnogöra de 364 andra. I lärarrummet berättar B att hon skulle slå sin make på käften om han kom med blommor och choklad denna dag.

Det rapporteras dock på Aktuellt att 51% av kvinnorna kommer vara högre utbildade om jag-kommer-inte-ihåg-hur-många-år medan endast 36% av männen om trenden håller i sig. Och redan nu är kvinnorna i majoritet i till exempel åklagaryrket. Och en kvinnlig regissör vann för första gången en Oscar för bästa regi. Grattis Kathryn Bigelow!

Nu vill i och för sig Vänsterpartiet lagstadga om de lagliga rättigheterna för ett tredje kön. Och tänk om vi ska kvotera in dessa på var tredje stol här och där. Och vad skulle hända med varannan damernas? Blir det var tredje då?

Och medan jag skrivit detta blogginlägg har jag valt Filip och Fredrik i Boston Tea Party istället för Patricia Arquette i Medium för underhållningen min sista vakna timme. Åter valdes män före kvinnor. Så det kan bli.