Ett halvdant inlägg

Mycket är halvdant just nu. Jag har en bildörr som inte funkar som den ska, medarbetaren får knuffa på här och där. Laxen jag skulle laga till en läcker söndagmiddag blev just halvdan, inte mer. Mina knappar för höger och vänster musknapp blir mer och mer glappiga. Magen min gör lite som den vill, vilket innebär att jag måste åka runt eller ligga och oroa mig för om jag gjort på mig.

Det är lätt att falla in i negativa tankespiraler. Men det finns så mycket att vara tacksam för. Jag har nära och kära omkring mig, familj, vänner och såklart Skruttet även om hon just nu finns i Linköping. Alla är de hyfsat välbehållna.

Ett styng i magtrakten när tänker på det Fasching och hans familj går igenom. Jag önskar ingen en sådan erfarenhet, inte en min värsta fiende. Undrar förresten vem det är? Har jag någon nemesis? Kanske eventuellt Försäkringskassan, men Försäkringskassan har väl ingen familjemedlem som kan ryckas bort i förtid.

Eller är det just så det är nu, att fler och fler av de svagaste i Försäkringskassans familj lämnas skydds- och hjälplösa när livet är som svårast? Och snart är det min tur att synas i sömmarna och lysas upp i minsta skrymsle för att Myndigheten ska kunna spara bort assistanstimmar. Jag känner mig som en belastning istället för en tillgång.

Imorgon är en annan dag, sjöng Niklas Strömstedt. Sant, och jag ska göra något bra av den, hur gör du?