Om en bok

Jag har börjat läsa Roberto Savianos Kärleken är dödens motsats som jag fått till låns av en av tanterna i kyrkan. Jag skriver en utav tanterna därför att jag faktiskt är osäker på vems boken är. Den tillhör antingen E eller I, jag tycker mig minnas endera av dem sticka till mig boken och säga - Den här har jag lånat av __, den är jättebra. Läs den och lämna tillbaka den till henne sedan. Jag får helt enkelt fråga båda när jag lämnar tillbaka den.

Jag har inte kommit så långt, men den verkar lovande, redan har jag funnit två texter som jag bestämt mig för att spara. De är olika, den första är en människobeskrivning som jag gillar för att jag tycker den passar in på Skruttet:

Maria verkar ha skaffat sig en klokhet som inte stämmer överens med hennes ålder. Hon har snappat upp den någonstans i den kondens som bildats av tiden som flyter förbi, ständigt likadan, där minutrarna verkar löpa bortom hennes ålders tid och krocka med varandra, pressa samman hennes liv, som inte längre har det andrum det borde ha.

Den andra är någon slags determinism som kanske känns krass men som jag ändå tycker är vackert formulerad:

Allting händer därför att det måste hända. Man härdar ut och gör det bästa av situationen. Man gör vad man kan med det man får, men man kommer aldrig att kunna bestämma hur mycket olycka man kan få sig tilldelad, vad som tillkommer en och varför.

Ps. Kommer ni förresten ihåg på den gamla goda tiden då TV4 inte fick ha reklampaus i programmen och därför skapade fjantiga miniprogram som låg i mitten av de långa programmen? Hette inte ett sådant program som titeln på detta inlägg? Håhåjaja, det var tider, det.