Om ett sjukligt Knytts aktivitet (eller avsaknad därav)

Fasching har inte varit här den här gången så det kan inte vara han som smittat mig, men ändå känns det som om en förkylning är på gång. Hängig, frusen och varm om vart annat. Fina, nya snabeldraken skulle tagits fram på kvällskvisten, men han fick stanna och bida sin tid i garderoben. Polly måste ju ha några dammråttor att leka med när hon inte vill vara ute.

Skälet till detta är att termometern har visat fler minusgrader än på många vintrar under flera veckor, och detta kanske också är den främsta anledningen till sjukdomskänslan. Och jag som ska jobba imorgon. Mer än vanligt. Det känns inte särskilt lockande just nu.

Well, well, det kunde varit värre. I Jose Saramagos roman Blindheten som jag nu läser är det inte förkylning som smittar utan just blindhet. Denna åkomma kombinerat med mitt rörelsehinder vore en väldigt tuff livslott. Då kunde man få gnälla lite.

Ikväll blev det istället för dammsugning till att inta en halv korv risgrynsgröt uppvärmd i en gryta, upplagd i en grön, djup tallrik och smaksatt med socker, kanel och mjölk vars Bäst-Före-datum gått ut. Detta faktum brukar jag strunta i om mina sinnen inte detekterar något fel på den aktuella produkten, men idag kände jag en tydlig förändring i smaken på mjölken, och jag bestämde mig för att göra mig av med resterande decilitrar.

Nu avslutar jag den här segdagen så en ny och bättre fortare kan ta vid. God natt.