Om inspiration från Alice

Jag började min julledighet (13 härliga dagar betald semester) med att titta på Alice i Underlandet. Jag hade höga förväntningar som alltid när jag bänkar mig för en cinematisk upplevelse med den gyllene triangeln Tim Burton/Johnny Depp/Helena Bonham Carter. Andra lyckade symbioser med dessa tre är Sleepy Hollow och The Corpse Bride.

Jag blev inte besviken men märkte att jag endast hade vaga minnen av handlingen. Blandningen mellan CGI och skådespelare och kulisser funkade och huvudrollsinnehaverskan Mia Wasikowska gjorde verkligen inte bort sig. Och var såklart precis sådär vacker som hon skulle.

En av både Alice och Alice fars repliker gav mig inspiration till ett av hösten och vinterns sällsynta blogginlägg. Nämligen "Sometimes I believe as many as six impossible things before breakfast". Detta är utgångspunkten för de här nedan uppräknade six things som vi i slutet av förra årtusendet såg som helt (eller ganska) impossible men som vi idag inte kan annat än acceptera som fakta.

1. En morgon i september 2001 väljer ett dussin män att genomföra sin plan att störta två flygplan rakt in i World Trade Center i New York. Följderna av detta dåd har, förutom de omedelbara dödsfallen på nästan 3000 människor, för alltid förändrat den värld vi lever i.

2. Sverige har, trots klimatforskarnas varningar om ökande medeltemperatur i världen, upplevt och upplever två decembermånader i rad där temperaturen i snart sagt hela Sverige aldrig överstigit noll grader, snötäcket ligger åtskilliga decimeter tjockt och tågen oftare står still än rör sig.

3. I en historisk valupptakt tävlar första gången både en kvinna och en afroamerikansk man om att bli demokraternas presidentkandidat i valet och den segrande Barack Obama vinner en klar seger i det efterföljande presidentvalet som för honom som förste afroamerikanske man till det Ovala Rummet i Vita Huset. Denne Obama tilldelas dessutom, trots att han för krig på två fronter, i Irak och Afghanistan, Nobels fredspris 2009.

4. Socialdemokraterna lider under sin första kvinnliga partiordförande ett andra svidande valnederlag och blir endast med 0,6 procentenheter Sveriges största parti med 30,7% före Moderaterna.

5. De 600 friskolor som drivs som aktiebolag går allt bättre med huvudaktören Academedia i spetsen som beräknas gå med förbluffande 1 miljard i vinst 2010 medan eleverna vittnar om usla kurser med undermålig undervisning och frånvarande lärare.

6. Magnus Hermansson ryktas bjuda in till en 30årskonsert där han som ensamt huvudnummer väntas framföra tiotalet sånger inför en månghövdd publik i mars 2011. Var där eller var rektangulär, som amerikanarna skulle sagt.

Så, det finns helt enkelt inget annat att göra än att...

Follow the white rabbit and slay the Jabberwocky!!

Om ett lärorikt dygn

Undertecknad har fått många nya kunskaper en dag som idag, idag, idag, idag.

Till exempel har jag lärt mig att det råder en sned könsfördelning i den svenska bragdguldsutdelningen. Från 1925 när priset för första gången delades ut har sjuttiotre herrar fått priset, med endast sexton damer har fått den äran. Och då fick ändå Agneta Andersson och Susanne Gunnarsson dela 1996. Och till på köpet har alla lag som fått pris varit herrlag.

Det tog trettiofem år innan Jane Cederquist som första kvinna prisades 1960. Hon blev Silver-Jane med hela svenska folket efter den olympiska silvermedaljen i Rom som sextonåring. Duktig flicka, hon växte upp och blev chef för Historiska Museet sedan.

Svenska Dagbladet har i och för sig bättrat sig betydligt på sistoney, under de senaste tjugo åren har elva pristagare varit tjejer. Bra där! I år fick dock stafettlaget från Vancouver-OS välförtjänt utnämningen. Roligare stafettävling har jag aldrig som svensk skådat, Petter fick på truten!

Jag har också lärt mig att sutta i södra Sverige betyder suga och inte, som åtminstone alla värmlänningar, närkingar och västmanlänningar vet, betyder kasta.

Resten av dagens kunskaper har smält bort här i värmefläktens dånande bris. Det var något mer, men det blir kanske grunden till ett till inlägg. En annan gång.

Om uteblivna inlägg

Som ni märker är inläggsfrekvensen ganska låg just nu. Sammanträffande eller inte, men det sista inlägget skrevs den 31 oktober. På hela november har inte andan fallit på, som man säger. Och inte har det saknats ämnen. No Siree.

Jag har tänkt många gånger att det där är ett bra ämne till ett inlägg, men har det inte blivit mer. Det var inlägget om att svenskar som går i pension 2048 (när jag är 67) en vissa beräkningar får 48% av slutlönen i pension. Lägst i hela EU, tillsammans med typ Estland. Medan grekerna få mer än 100% med nuvarande system.

Och inlägget om samtalet mellan Kattis Ahlström och Tomas Sjödin som jag lyssnade till i förra veckan. Där jag för första och kanske enda gången fick höra ett solo på kazoo som inte blev parodi eller humor, bara passande och vackert. Det var i en låt av Joni Mitchell som Irma Schultz-Keller hade gjort en tolkning av med svensk text. Och kazoo.

Och Kattis som önskade sina barn ett allvar som inte är bråddjup, en stillhet att stanna upp i. Jag vet inte hur man lyckas balansera på gränsen mellan allvar och bråddjup. Jag ramlar allt som oftast ner i djupet. Och jag är snart trettio. Hur ska då barnen klara det?

Eller inlägget om de 6 000 000 folkräknarna som fram till 2012 har till uppdrag att redovisa hur många människor som lever och bor i Kina. Korrespondentskan rapporterade att denna gång även utländska medborgare som bor och jobbar i landet skulle räknas där de bor.

Tur att de slapp att likt Josef och Maria slänga upp tillhörigheterna på en åsna och knata de ca 700 milen till Vintrosa. Eller, kanske snarare borde destinationen bli Holland, om vi ska vara sådär patriarkala som man var för 2000 år sedan, när det begav sig. Det är ju därifrån korrespondentskans man härstammar.

Nu fick jag iallafall presentera dessa tankar, även om reflektionen och kåseriet kanske lyser med sin frånvaro. Men ni ska veta att jag inte gett upp. Jag hoppas jag kommer in i ett inläggs-flow igen. Snart.

Ps. Som för att accentuera problemet har knapparna för fet- och kursiv stil samt bifoga bild-knappen och de andra slutat synas. Jag får härigenom chansa när jag ska trycka på någon av dem. Men det funkar ändå. Hyfsat.

Om recept

Till min egen stora förvåning blev den gångna helgen den bästa på mycket länge. Så sent som i fredags lunch hade jag inget planerat och således inga förväntningar på veckoändan. Det enda jag kände var ett styng av skuldkänsla eftersom jag valt bort två gig med kören trots att jag inte hade något egentligt skäl därtill.

Så, vad innehåller en helg som undertecknad finner så njutbar, undrar ni? Jo, här följer ett recept, men jag kan inte lova att det funkar lika bra för någon annan än mig. Ni har säkert andra ingredienser till er perfekta weekend, men detta är mina:


1 dl ungdomssamling
2 msk melodikryss
4 dl sällskapsspel
2 st middagar med trevligt sällskap
500 g Hattrick
1 msk möblering
2 tsk Radiosporten
1 dl Gospelkör

Hoppas ni också haft det finfint, nu ska jag avsluta helgreceptet genom att tillsätta den sistnämnda musikaliska ingrediensen. Ciao!

Om brytningar

Många brytningar har man hört genom åren, på SFI har vi ju en salig blandning av nationaliteter som alla har små eller stora svårigheter med de 18 svenska vokalljuden, lång och kort vokal på aouå och eiyäö. Dessutom kan det vara problem att skilja på v - f och b - p.

Åt andra hållet har man ju hört Robert Prytz som efter att ha bott en kortare tid i Storbritannien lyckats skaffa sig en fantastisk engelsk brytning. Tyvärr hittade jag inget klipp på nätet som understöder detta, antingen har ni själva hört honom, eller så får ni ta mig på mitt ord.

Hur som helst tycker jag att man oftast ganska snabbt kan avgöra om en människa man talar med är född utomlands. Men när jag tittade på Sportnytt igår blev jag mäkta imponerad av den ryske bandyspelaren Misja Svesjnikov som verkligen talade så nära en inföding att det bara var namnet som röjde hans utländska ursprung. Det går alltså.

Nu framgår det ju inte om han har en svensk fru och på det sättet fått öva mycket, men de senaste åtta åren har han tillbringat i Ryssland, om jag har förstått det rätt. Kolla själva i klippet här, 7:00 och 9:30 minuter in i programmet.

Och om min kollega B har tolkat chefens brytning rätt så kommer jag att ha jobb även efter jul. Jag hoppas och tror att språkförbistringen bör vara minimal, då båda är från närkeslätten, men jag väntar med de officiella hurra-ropen till efter jobbmötet den tionde november. Men jag kan inte låta bli att glädjeskutta lite inuti. I smyg.

Om Buzzador. Och det andra.

Så har jag startat min första kampanj för Buzzador! Jag ska få kolla på fyra filmer alldeles gratis via Lovefilm.se! Det kan man ju inte säga nej till, eller hur?

Sen är det bara att bestämma vilka som ska bjudas in till filmkväll, Buzzador tycker nämligen att jag inte bör vara ensam utan ha trevligt sällskap i TV-soffan. Det är ju angenäma problem, vi får se vilka som nappar.

Det är skönt att vara hemma igen efter en fredag-lördag med 2x25 mil i bil och en begravning mitt i mellan. Pga av dålig sömn senaste veckorna har jag varit något av en trafikfara, men glädjande nog kom vi hem helskinnade. Det blev en del bitande i kinden och tungan för att hålla koncentrationen uppe, men det gick. Tack vare Bror som pratade skit och levererade Mullsjö Hemkokta kolor vid passande tillfällen.

Ceremonin var ljus och fin, och gick i samma stämning som farmors bortgång, om man kan säga så. Hon var klar i huvudet, hade inte någon smärta och fick säga sitt farväl till sina tre barn dagen innan. Jag sjöng och far spelade gitarr, vilket var en bra uppdelning då jag av uppenbara skäl inte längre kan spela och han av naturliga skäl (gråtmild som man blir) eventuellt kunde missat en del text.

Nu blir det en soft söndag innan nästa vecka drar igång på måndag. Somaliskalektionerna går framåt, och det är väldigt roligt, ni borde testa själva!

Habeen wanaagsan! (God kväll!)

Om life

Detta är namnet på BBC:s naturprogramserie som går på torsdagar i SVT1. Eller om man så vill på SVT Play. Jag valde det senare alternativet då starttiden igår var 22:50. Således fick jag idag på eftermiddagen njuta av ännu ett program i raden.

Detta det femte avsnittet handlar om fåglar och är mycket fascinerande om än brutalt, men sådan är naturen. Praktfregattfåglar som inte ids jaga egen mat utan anfaller Tropikfågeln som är på väg hem till fru och barn med klorna full av godsaker och tvingar dem att släppa sitt byte och de får vända tillbaka efter ny mat.

Och Pelikanerna som väntar tills Mamma och Pappa Kapsula samtidigt är ute och provianterar åt Unge Herr eller Fröken Kapsula och helt sonika nappar tag i ungen och sväljer den hel för att sedan vända hemåt och spy upp valda delar till sin egen unge att äta. Jag tror inte Macaulay Culkins filmer nått samma berömmelse om de slutat på detta sätt, eller?

På slutet visar de upp olika intrikata parningsritualer. Svandoppingarna dansar vackert i Oregons sjöar, där är det inget fel på romantiken trots att de håller ihop med samma partner hela livet. Men allvarligt talat, vem skulle som kvinna kunna motstå en rå fisk att svälja ner hel?

Dock vill jag nog ge den ena Bruna Lövsalsfågeln ett tips från coachen. Medan den ena hannen samlar blommor och svampar i sin hydda för att imponera på honan väljer den andra att samla vad då? Jo, bajs. Se, goddag då. Inte konstigt att honan går denna hydda förbi. Och så har han mage att skylla på svamparna som växt upp på bajset.

Sista anhalten påminner mig starkt om hur jag tillbringade mina söndagskvällar en gång i månaden på slutet av nittiotalet. Ni frikyrkomänniskor ifrån Örebrotrakten vet vad jag talar om...

Om Grafen

Jag fortsätter rapporteringen om nobelpristagarna. Idag avslöjades pristagarna i fysik, Andre Geim och Konstantin Novoselov. Och vilken fantastisk upptäckt har de då gjort? Jo, om jag har förstått det rätt upptäckte de 2004 hönsnätet. Jag misstänker dock att hönsnät fanns långt innan det, jag tycker mig komma ihåg att jag tillverkat ett antal mer eller mindre graciösa konstverk av papier maché i låg- och mellanstadiet.

Men jag har nog fått allt om bakfoten, för sedan fick jag reda på att det här hönsnätet ska visst finnas inuti en blyertspenna. Och vara väldigt, väldigt platt och genomskinligt. Och då ser man ju inte var man ska kleta dit det tapetklisterinsmorda tidningspappret. Jag fattar ingenting, men grattis ändå.

Om nobelpriset

Idag tillkännagavs det att forskaren bakom utvecklingen av sk provrörsbefruktning eller vitro-fertilisering, IVF, Robert Edwards, har tilldelats Nobelpriset i medicin. Metoden motarbetades till en början av religiösa ledare och etiker då behandlingen ansågs moraliskt tvivelaktig, men 1978 föddes det första barnet med provrörsbefruktning. Nu har ca 4 miljoner provrörsbarn fötts i världen.

Strax innan denna befruktning ägde rum föddes en liten flicka som knappt trettio år senare kom att bli en av mina medarbetare. Ytterligare ett par år senare drog denna flicka och hennes sambo nytta av Robert Edwards upptäckter och den 30:e augusti föddes en alldeles bedårande liten Tindra. Jag fick se underverket på hennes en-månads-dag i torsdags, och jag kan intyga att det inte var några fel på henne. Tvärtom.

Om val igen

Jag och många med mig, tror jag, har väl ibland reflekterat över valsystemet i USA och tänkt att "Tur att vi inte har ett sådant orättvist system där inte den kandidat/parti som får flest röster vinner".

Jag måste nu omvärdera detta då jag nu i den uppkomna situationen genom P1:s radioprogram Valet med Nordegren fått reda på att Socialdemokraterna behöver 16270 röster för att få ett mandat i riksdagen, medan Kristdemokraterna behöver hela 17521.

Nu är det väl känt att jag inte direkt är någon högersympatisör, men i det här fallet är jag beredd att utbrista i någon passade variant av Voltaires kända fras Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem. Har man proportionella val ska de väl för hundan vara just proportionella, eller?

Och om så är fallet för 5,6%-partiet Kristdemokraterna borde väl samma sneda mandatfördelning gälla för det andra 5,6%-partiet på andra kanten, vilket jag röstade på. Annars är det ett väldigt rött regelverk. Men det gör sig förstås inte på löpen...

Om en utförd samhällsplikt

Sådärja, nu var det gjort. Jag rullade iväg i solen till vallokalen som är min gamla låg- och mellanstadieskola. Väl där var det ingen tvekan om hur jag skulle rösta. Vilket block jag skulle välja har jag aldrig varit osäker på och de sista dagarna hade jag även beslutat mig för vilket parti jag skulle rösta på. Om man ska vara ordvitsigt torr (vilket jag ju är) kan man säga att jag röstade "internet". Klura på det, ni!

Om valet

Idag gäller det, om Du är svensk medborgare, röstberättigad och inte tillhör de 2,2 miljoner svenskar som redan förtidsröstat (eller kommit på att du vill ändra dig) tycker jag du ska utföra Din medborgerliga plikt och göra Din röst hörd. Det ska i alla fall jag göra.

Om en fjättrad bloggare

När jag var på en undersökning idag menade läkarna att jag kan ha drabbats av något som heter fjättrad ryggmärg. Låter inget vidare att behöva genomgå ett neurokirurgiskt ingrepp.

Annars tycker jag att fjättrad låter rätt tufft. Fjättrad. Typ som draken Kattla i Bröderna Lejonhjärta. Det passar rätt bra med drakreferenser just nu eftersom jag börjat läsa Eragon som handlar om en drake och dennes ryttare. Böckerna ska tydligen vara bättre än filmen, men så är det väl oftast.

Om dolda kvinnor

Det är mycket snack nu om arabiska kvinnors klädsel. Vi får lära oss ord som Burka, Niqab och Hijab. I Frankrike är det numera enligt lag förbjudet att bära vissa sådana kläder på offentliga platser. Är det enbart en symbol för underkastelse och ojämlikhet?

I detta program får vi många olika synvinklar på denna komplexa fråga. Själv har jag knappt aldrig sett dessa plagg i verkligheten, i alla fall inte förrän i sommar. På Naturhistoriska Muséets parkering mötte jag en kvinna med niqab som var intresserad av min handikappanpassade bil, eftersom hon skulle utrusta sin egen bil, då hon hade en funktionsnedsatt son.

Och igår såg jag min första burka. Det var när jag deltog i Blodomloppet, en motionstävling där man kan springa eller gå och samtidigt göra reklam för möjligheten att ge blod. Men det räknas nog inte. Denna burka var nämligen formad som ett hjärta och var en del i jippot. Men den var försedd med ett nät som dolde ögonen, precis som afghanska burkor.

Undrar vad herr Sarkozy sagt om det?

Om besök

Jag tror jag träffat världens goaste fyra-och-ett-halvt-åring.

Jag fick ett sms igår när jag var på jobbet. Det var korrespondentskan som skrev att hon befann sig i Kumla och undrade om jag hade möjlighet att träffa henne. Och det är klart jag hade. Så efter en sejour på skoaffären kom familjen, pappa Holländaren, mamma Korrespondentskan och tjejerna på 4,5 år och 11 månader. Och mormor.

Och det blir som vanligt, fast vi inte sett varandra på ett år (vid förra skoaffärsbesöket) känns allt självklart, gemytligt och trevligt. Vi fikar och pratar om det ena och det andra. Storasyster charmar mig lätt som en plätt och vi läser böcker, pusslar och åker rullstol. Jag önskar att dagen aldrig ska ta slut.

Var får man tag på en sån? Jag vill också ha...

Om sommaren

Hon kommer och hon går, det går fort numera.
Guldglansen försvann idag.
Jag hinner inte riktigt med.
Men nu börjar det gå upp för mig.
Kvällarna blir mörkare.
Det är slut på det roliga.

Vemod.

Men det var fint.

Om ett avtjänat fängelsestraff

Jag blev dömd till fängelse. Emot mitt nekande, vill jag framhålla. Efter en långdragen rättegång fastslogs det dock att strafftiden skulle begränsas till 4 dagar med generösa permissioner dessutom. Jag får tacka min advokat för denna milda dom.

Straffet skulle avtjänas på Långholmen, vilket i och för sig är långt från familjen, men jag var ändå nöjd med placeringen. Efter att under dessa dagar hunnit med att besöka Naturhistoriska Muséet och Herman´s vegetariska restaurang och även en tur till Waxholm muckade jag idag kl 10.00.

Likt Sickan hade jag en plan redo och denna bestod i att besöka Nationalmuseum och sedan bese de tusentals vackra människorna som tågade genom Stockholm i Pride Parad. Nu är jag hemkommen och trött, och får hoppas att inte denna fängelsevistelse inte ska utgöra någon större plump i mitt straffregister i framtiden.

Om ord att bära med sig

Idag har jag hälsat på människor som inte har så mycket frihet. 12 timmar inlåst i ett litet rum, 12 timmar inlåst i ett något större utrymme. Dag efter dag efter dag. Med människor de inte valt att leva med. Från en av dem fick jag ett vist ord som jag kommer bära med mig i livet.

Om du inte har det du älskar
får du älska det du har.

De hade det trots allt bra på sin avdelning, och de uppskattade sällskapet under vårt besök i deras värld. Och jag kände att jag uppskattade deras. Jag måste ta mig tid att besöka männen bakom de låsta dörrarna oftare.

Om ljud

Larmsignalen här på Rehabstationen har exakt samma ljud och frekvens som det lilla pip som döljer svordomar i amerikanska TV-program. Inte undra på att det rycker i undersköterskorna när Gordon Ramsey´s Kitchen Nightmares står på i allrummet.

Om Kuknästornet m.m

Dagen idag har varit väldigt lärorik. Till exempel har jag erövrat kunskapen att Kaknästornet är 155 meter högt. Jag besökte denna vördnadsvärda byggnad i dag och blev nästan lite besviken att jag inte blev uppassad av Robert Gustafsson, som jag hade hoppats skulle glida in och med ett karakteristiskt "Hjärtligt ihjälkomna ska ni våras, puttuttis?" överlämna menyerna. Ungefär som här.

Nåväl, jag fick nöja mig med en pojkvasker som inte såg ut vara en dag över 16 år, och det bjöds inte Pittipannan med nibba till, utan det enda som fanns var svindyrt fikabröd och kaffe eller dricka. Pojkvaskern visste dock att berätta att Kaknästornet stod färdigt 1967, vilket är ännu en ny kunskap.

En annan sak jag lärt mig är att det inte är så himla svårt att sätta på sig en sandal eller två , vilket jag fram till denna dag trott varit näst intill en möjlighet, i alla fall för mig. Där ser man.

Ps. Det var ganska fin utsikt också, förresten, därpå 30:e våningen. Bilder kommer eventuellt senare.

Om Luther

Alla ni som via titeln på inlägget trodde att det nu skulle komma något klokt och mustigt inlägg om antingen Medeltids-Martin med teserna eller den för tidigt avdagatagne Martin med det extra efternamnet King á la David blir nog lite besvikna nu, men det handlar om en ny engelsk TV-serie.

Jag hade bestämt mig att titta på serien av en av de konstigaste anledningarna man kan ha. Jag såg nämligen en reklam och till min outsägliga glädje spelades en av mina absoluta favoritlåtar i bakgrunden hela den minut klippet varade, nämligen Gun med Emiliana Torrini.

(Hade jag varit en inbiten bloggare hade jag kunnat och sedemera klistrat in en länk till hennes musik på spotify direkt, men ni får jobba lite själva. Om någon kan, kan ni väl beskriva i kommentarsfältet hur jag gör?)

Jag tänkte att har man vett att välja så bra musik till reklamen måste kunna välja lika bra människor till att skriva manus, skådespela och regissera, så det är nog en bra serie. Och så rätt jag hade. Luther var riktigt bra, en serie om en polis som jagare mördare, men har det knackigt privat.

Inget nytt under solen, tänker du, men jag tycker du ska ge den en chans, torsdagar mellan nio och tio. Och, som en liten teaser för mina manliga läsare, kan jag berätta att Luthers fru spelas av Hon, den snygga från Rome. Bara en sån sak. Och under eftertexten kom den igen. Gun. Det verkar vara en återkommande avslutningslåt. Me like.

Om stolar

Man sitter på en stol, eller hur?
Men man sitter i en rullstol.
Varför är det så?

Fast vid närmare eftertanke sitter man också i både tandläkar- och frisörstolen. Och elektriska. Men bara en gång. Och om det nu väl gått så långt får man hoppas inte Percy Wetmore har ansvar för att blöta svampen. Då blir det jobbigt. Huvva.

Om Sommar

Jag vet att det är några få själar som tålmodigt väntar på att det ska skrivas något klokt och småroligt här, men källan till orden verkar ha sinat. Detta blir inte så mycket ett blogginlägg utan mest en varning, bara så ni vet.

Jag hade med ganska höga förväntningar när årets Sommar i P1 inleddes idag klockan 13. Man vill ju tro att sommarvärdarna verkligen tänkt till och skapat (liksom ovan) något klokt och småroligt att säga när de får nästan en och en halv timme minus musik. Värd idag var Annika Sörenstam.

Om ni av någon anledning inte lyssnade kan jag trösta er med att ni verkligen inte missade någonting. Torrare upprabblande av golfmeriter får man leta efter. Dessutom använde hon ordvits-överlämningar á la nyhetsdeskerna i tv.

När hon talade om att ta chansen att sluta college och försöka kvala in på LPGA-touren spelade hon Take a chance on me med ABBA och när hon berättade om åren på Europatouren blev det Genom ett regnigt Europa med Tomas Ledin.

Hennes svenska var också överartikulerad med ord som mycket, lade, dem, de och det hela tiden. Som om hon läste från ett papper och inte hade bott i Sverige på 20 år. ;) Visst är 30-dagarsarkivet genialiskt, men dessa 90 minuter kunde de kasta direkt.

Och efter Edward Blom-incidenten skriver jag på förhand en ursäkt till Annika, om hon googlar sig själv och hittar hit. Förlåt, men jag tyckte faktiskt du var väldigt tråkig, och jag var inte ensam.

Om onödiga undersökningar

Sommarlugnet börjar så smått infinna sig. Man får lite mer tid då de vanliga fritidsaktiviteterna tar sommaruppehåll. Så vad gör då ett Knytt som jag en kväll utan förpliktelser?

Jo, ikväll skolade jag in en ny medarbetare som ska börja arbeta till hösten, även om hon tjuvstartar redan nu i juni. Därför har vi pratat en del om vad jobbet innebär, och jag har inte varit ute och svirat. Därför har jag också hunnit med att göra en undersökning.

Jag såg nämligen i TV-tablån att 80-talsfilmen Strul visades. Jag tror inte att jag är ensam om att när den filmen nämns för mitt inre öga se Björn Skifs ropandes -Åh-åh-åh-åh-åh-åh-åh!!! i stigande tonläge i någon actionfylld filmsekvens. Jag bestämde mig helt enkelt för att dokumentera hur många gånger han har denna replik.

Jag kom fram till att det var åtminstone 14 gånger. Det är lite fantasilöst, även om ungefär hälften av dem är i samband med cykelturen från Dr Brinkes sommarhus. Så nu vet ni det. Intresseklubben antecknar, eller hur!

Det var min onsdagskväll.

Om Bingu, Ban och Kofi

Homosexualitet är ett ämne som stötts och blötts genom åren. Under årets kyrkokonferens med Missionskyrkan diskuterades huruvida våra pastorer ska viga homosexuella par. Med 383 röster mot 374 bestämde konferensen att det är upp till varje enskild församling och pastor att avgöra hur de vill göra, läs mer här.

Man kan tycka vad man vill om den saken, och i Sverige får man också det. Man får också vara homosexuell och leva ut det om man så önskar. På en annan kontinent i ett annat land där presidenten heter Bingu har ett homosexuellt par dömts till 14 års straffarbete för att de offentligt gift sig.

Nu har Bingu dock ändrat sig och benådat paret, tack vare FN:s generalsekreterare Ban som reste till huvudstaden och talade Bingu till rätta. Läs om turerna här, här, här och här. Bans företrädare heter förresten Kofi.

Roliga namn de har, makthavarna, och roligt att det slutade någorlunda lyckligt. Men sorgligt att det skulle behöva gå så långt.

Om Eden

Vi rullade in på gräsplätten framför den röda sommarstugan med gröna knutar. När vi steg ur bilen möttes vi av skogsdoft, underbart fågelkvitter och M och P som vinkar åt oss.

- Välkomna till paradiset, säger M.

- Och då är det väl vi som är Adam och Eva, säger P och M skrattar till.

Vem är då jag? Just nu kan jag inte rollsätta mig som någon annan än Ormen.

Om reklammation

Gott folk, jag har ett stort problem. Idag köpte jag en ny rakapparat, en Philishave HQ6990, eftersom min gamla blivit mer än lovligt slö och dålig. Den nya såg ut att möta alla mina behov och önskningar, så faktumet att om jag bröt förpackningen skulle jag inte kunna byta varan brydde jag mig föga om.

Jag laddade rakapparaten enligt instruktionen, och när den laddat klart var jag ivrig att testa den. Instruktionsmanualen blev liggande på bordet. Apparaten fungerade utmärkt, det var något helt annat än att raka sig med den gamla.

Men, när jag lusläste manualen fastnade jag för följande mening:

Apparaten är inte avsedd för användning av personer (inklusive barn) med olika funktionshinder.

Jag vill ju inte använda en produkt som inte är avsedd för mig, instruktionsmanualsförfattarna skriver väl inte sådana saker utan goda grunder. Hur ska jag nu göra?

;)

Om roligheter

Oj, så roligt.
Huffington Post är nya favoriten, titta här eller här, bara!

Om blommor och blader

Så är de äntligen här!

Veckorna då Sveriges natur visar sig från sin allra bästa sida. En hel, lång och kall vinter har växtligheten legat i dvala och liksom för att be ursäkt för sex månaders frånvaro bjuder den på ett överdåd av späd och skir grönska.

Min lilla trädgårdssnutt på framsidan går alldeles snart in i sin gula period. Eller, egentligen har den redan startat, eftersom mini-påskliljorna redan har slagit ut och nästan blommat över. Men de två huvudrollsinnehavarna, Caraganan och Azalean (på bilden ovan) kommer inom kort att stå i full blom.

Dessutom vankas det lite högre temperaturer vilket gör det behagligt att vara ute och beskåda prakten. Förhoppningsvis kommer jag ha tid att bege mig ut i grannskapet och dofta på syrenerna som nog ändå är den personliga favoriten bland försommarens alla blommor.

Njut, gott folk!

Nytt inlägg. Till slut. Dystert blev det också.

I detta nu slår klockan på datorn över från 23:59 till 0:00. En ny dag har just börjat. Det är den sextonde maj som nu efter sina födslovåndor ligger tryggt i moder 2010:s famn och just upplåtit sitt första skrik. Undrar vad denna söndag vecka 19 har i beredskap för dig och mig?

I Bangkok väntar för människor med röda skjortor ännu en dag innestängda på en liten, från sopsäckar allt mer illaluktande plats där de med risk att få sätta livet till för att de ogillar regeringen och vill ha ett nytt val fortsätter protestera.

I Sydafrika väntar för kvinnor som älskar andra kvinnor och klär sig på det sätt som kallas Butch ännu en dag med en överhängande rädsla för att bli utsatta för en sk. korrigerande våldtäkt, att män förgriper sig på dem för att återställa ordningen.

Och jag behöver tyvärr inte gå längre än till grannstaden Örebro för att hitta kvinnor som imorgon kommer oroa sig för att bli våldtagna likt det 30-tal kvinnor som blivit det under förra året och många också under 2010.

I Haiti vaknar invånarna i huvudstaden Port au Prince till ännu en dag i det kaos som tre minuter av jordbävning skapade den tolfte januari. Ett kaos som kommer ta år att bygga upp till en livskraftig, fungerande stad igen.

Inget av detta kommer jag ens vara i närheten av att behöva genomgå under de tjugotre timmar och tjugoåtta minuter som återstår av denna dag, och det är jag djupt tacksam för. Tvärtom har jag en dagordning med flera angenäma punkter på listan.

Nu ska jag efter att ha skänkt dessa ovanstående situationer och drabbade människor en tanke och bön sluta mina ögonlock och förhoppningsvis ägna resten av den första tredjedelen av detta dygn åt sömn.

God natt.

Om fina middagar

I lördags var jag på middag med en massa fint folk. Eller, kanske så jättefint folk, börjar jag namedroppa blir ni kanske inte så särdeles imponerade, men på gästlistan fanns Sigvard Marjasin (Jag såg honom dock aldrig, men det är ju inte så konstigt ;), Sten Tolgfors, Marie-Louise Forsberg-Fransson, Staffan Werme och sist men inte minst Carl-Jan Granqvist.

Den sistnämnde ville städsla vår kör, vilket fröken Ordförande inte hade något emot, men det blev aningen pinsamt när Carl-Jan frågade efter vårt visitkort. Något sådant fanns nämligen inte, men hon skrev helt enkelt på baksidan av hans. Det återstår att se hur det blir med sjungandet.

Vi var nämligen med i egenskap av studentkör när Örebro Universitet firade att läkarutbildningen från och med 2011 kommer finnas här. Det var en trevlig kväll med god mat, tal och så några små musikaliska inpass av Örebro Studentsångare.

På fredag är det dags att dra på kostymen igen, den här gången är det middag på Örebro Slott. Och denna gång finns det möjlighet för allmänheten att höra vår sång. Vårsång. Ba-da-bom Psch. Vi kommer nämligen medverka tillsammans med andra körer vid valborgsmässofirandet i Örebro kl 21.00. Sköna Maj och Vintern rasat ut och allt. Hoppas bara det inte blir sådär jämrans kallt som det har en tendens att bli framåt kvällen i Sverige på våren. Kanske får det bli långkalsonger?

Vill ni höra Studentsångarna men inte frysa häcken av er rekommenderar jag att gå på vår konsert i Entréhuset på Örebro Universitet den 12:e maj klockan 19.30 istället. Det blir både varmare och dessutom bara Örebro Studentsångare. Eller varför inte båda?

Om namn

Idag har jag haft lektion med Smilgropen, Ensam, Frukost, Fisken, Muhammeds första fru (som tydligen var en föregångare till dagens cougars, 15 år äldre än Profeten) och Guds slav. Va, är det verkligen ok att ge eleverna vilka smeknamn som helst, undrar ni. Men det är inte jag som gett dem dessa söta och konstiga tillmälen, nej det är faktiskt deras föräldrar.

Vi pratade nämligen om vad våra namn betyder. Det var på detta sätt jag (den Store) och min kollega B (Främlingen), fick reda på vilka som verkligen sitter i bänkarna. Det tog en stunds diskussion, mestadels på arabiska, innan vi kunde bena ut betydelsen av dem alla. Visst blev det en spännande sammansättning?

Dessutom snöade det idag. Varför?

Om spenderbyxorna

Familjen, idag bestående av undertecknad, en mor och en far, har varit ute och handlat. Många pengar gjorde vi åt, man skulle kunna säga att vi tog på oss spenderbyxorna. Uttrycket Ta på spenderbyxorna får 6 620 träffar på sökmotorn alla använder.

Byxor var också något som inhandlades på vår Shopping Spree. Detta uttryck får hela 3 670 000 träffar, vilket jag kanske borde komma med någon skarpsinnig reflexion kring, men det enda jag kan komma på är att det engelska språket är mer spritt och talat än svenskan, därav den stora skillnaden i antal träffar.

Vidare inhandlades en skylt som hälsar gästerna som knackar på min ytterdörr Välkommen. Den ska så småningom spikas upp istället för den vinterkrans som på slutet börjat sloka ordentligt. Därutöver blev det lite smått och gott, och en fika på Sveas. Detta är ett nöje som ej ska underskattas.

Over and out.

Om att gråta

Det är något jag alltid haft svårt för. Att gråta. Det är inget jag gör ofta, verkligen inte, även om jag ibland känner mig nedstämd. Ofta är det något synintryck som får mig att gå igång och jag måste erkänna att det är skönt efteråt. Och idag hände det.

Dagens gråtattack triggades av filmen "50 first dates", det har fått mig tjuta flera gånger innan. Troligen ligger det väl andra orsaker bakom detta okulära läckage, ett uppdämt behov, liksom.

Ett av mina värsta anfall var efter min starkaste filmupplevelse. Jag och mina kompisar skulle gå på bio. De hade siktat in sig på någon dussin-Rom-Kom, men jag hade hört att en film som hette American History X skulle vara bra. Jag kunde inte övertala någon av dem att gå, då den visades på den mindre biografen på andra sidan stan.

Vi bestämde att vi skulle mötas på Hamncafét (Örebros då enda kväll-natt-öppna kafé) efter filmerna var slut och jag cyklade dit alldeles själv. Det bar sig inte bättre än att jag bröt ihop i filmens slutscen och kunde inte sluta böla. Jag tyckte inte jag kunde visa mig i det storgråtande tillstånd jag var, utan jag fick cykla runt på stan en kvart och gråta ut först innan jag åkte tillbaka. Ändå blev de väldigt oroliga när de såg mig komma in, och förvånade när jag berättade att det var filmen som fått mig så gråtmild.

Men som sagt, det kan kännas skönt efteråt, så om ni har uppdämda gråtbehov kan jag rekommendera förstnämnda amerikanska happy-ending-rulle, eller rasism-filmen med Edwardarna Norton och Furlong.

Eller varför inte den japanska The Grave of the Fireflies eller Lars von Triers Dancer in the Dark, dessa två garanterar jag kommer väcka starka känslor.

Have a good cry :*)

Om mäktig musik. Igen.

Jag har redan postat ett inlägg på detta tema, vilket kan läsa här, men om jag skulle skriva om listan skulle ett annat musikstycke komma först med hästlängder. Jag föreslår att ni klickar upp den här länken i ett annat fönster, trycker på play och klickar tillbaka hit och sjunger med för full hals i O Fortuna av Carl Orff. Ha gärna lite för hög volym. Det är verkligen mäktigt.
O Fortuna

O Fortuna, velut luna, statu variabilis,

Semper crescis, aut decrescis; vita detestabilis
Nunc obdurat, et tunc curat, ludo mentis aciem,
Egestatem, potestatem, dissolvit ut glaciem.
Sors immanis, et inanis, rota tu volubilis,
Status malus, vana salus, semper dissolubilis

Obumbrata, et velata, michi quoque niteris;
Nunc per ludum, dorsum nudum, fero tui sceleris.

Sors salutis, et virtutis, michi nunc contraria,
Est affectus, et defectus, semper in angaria.

Hac in hora, sine mora, corde pulsum tangite;
Quod per sortem, sternit fortem, mecum omnes plangite!

Om yrken

Ett yrke är en sysselsättning eller specialisering som en person utbildar sig till eller går i lära. Så står det på wikipedia. Det slog mig precis nu att snart kommer den vanliga inledningen "När jag slog upp ordet ____ i ordlistan stod det..." när någon ska hålla tal bytas mot 2000-talets mer adekvata "När jag skrev in ordet ____ på wikipedia stod det...".

Det finns i vilket fall som helst många yrken därute att välja på, ska ni tro. Här är ett urval:

Lärare.

Informatör.

Diakon.

Socionom.

Detta om detta. Mer information kommer senare.

Om förväxlingar

Edward Blom?

Gerard Boré?(16-17 minuter in i programmet)

Döm själva. Båda är underhållande!

Om Örebro Universitets rektor

Örebro Universitets rektor heter Jens Schollin. Det tycks vara mycket av hans förtjänst att Örebro Universitet i dagarna fått klartecken att starta och driva läkarutbildning. Den officiella festmiddagen ska hållas den 24:e mars men många tårtor (hint, hint) har nog redan avnjutits för att fira detta.

Örebro Studentsångare, vilka jag tillhör, har tillfrågats att underhålla på festen eftersom vi blivit något av Jens favoriter. Det sägs att han sagt att "när vi har festen måste vi ha med studentsångarna", men jag vet inte hur hög sanningshalten i detta citat är. Faktum är i alla fall att vi ska medverka.

På grund av detta har jag tillsammans med kören vistats i Jens närhet ett flertal gånger under senare delen av 00-talet. Men detta är ingalunda mitt första möte med denne Universitetets hjälte.

Jens har nämligen inte alltid varit rektor, minsann. På den gamla goda tiden (läs åttiotalet) var han läkare och det är där jag först mötte honom. Tyvärr måste jag tillstå att mina egna minnen är ytterst suddiga och nedanstående berättelse är mer vad mina föräldrar i efterhand berättat än vad jag själv kan erinra mig. Alltnog.

Jag fyllde sju år i mars 1988 och hela familjen var på skidsemester i Fjätervålen. Föräldrarna hade missat grundläggande detaljer för undvikande av barnalstring, men förlustade sig ändå och framåt sommaren började detta synas på min ömma moder då temperaturen fordrade ett minimum av kläder.

Min första reaktion på nyheten som min mor avslöjade ska enligt legenden ha varit "Vet pappa om det?", men som tur är gjorde han det. Sommaren blev till höst och höst till adventstid, och ut kom så småningom en liten gosse med med kemisk lunginflammation pga av att han svalt bajs som simmat runt i vattnet därinne i magen. Konstigt att inte fler små barn råkar göra det, det verkar inte som det vore särskilt höga odds på att något sådant skulle kunna inträffa, menmen.

Läget var mycket kritiskt och lillebror M låg i kuvös och svävade mellan liv och död. Såklart ville familjen träffa sin sladdis, om inte annat så för att vi två storebröder skulle få något konkret att sörja, och inte bara en mage. Men när vi kom in till sjukhuset sa Stränge Överläkaren: Knyttet får ni minsann lämna utanför, en snorig pojk kan göra den lille mer sjuk. Och därmed basta. (Återigen kan sanningshalten i citatet ifrågasättas, men det lät snyggt, eller hur?).

Men vad händer? Enter underläkaren Jens som säger: Klart att du ska få träffa lillebror, ta det här munskyddet och hosta inte på honom så kommer allt gå bra. Så liten och späd och svag han var, och kroppen full av slangar så att man bara kunde vidröra ett område hud stort som en mindre kaffekopp ungefär. Men tack vare Jens fick jag se liten broder.

Nu gick ju allting bra sen, och han har växt upp till en hel karl (M då, Jens måste nog ha räknats som karl redan innan) men händelsen gjorde ett intryck på mina föräldrar och indirekt på mig. Tack Jens.

Upp som en sol och ner som en .... prinsesstårta?

Som sagt skickade jag ett mejl till Lantz i P1 om korvkiosken i kinesiska Sigtuna. Såhär skrev jag:

Hej Annika.

Jag ville bara påpeka angående måndagens program att det visst finns en korvkiosk i Sigtuna i Kina, titta här bara!
http://www.flickr.com/photos/2_dogs/1807869906/in/pool-1042085@N25
I och för sig ser man inga ketchup- och senapsbehållare i fönstret, men ändå...
Tant Bruns konditori har jag dock inte funnit några bildbevis på.

Tack för ett roligt program!

Full av förväntan la jag mig till rätta för att lyssna på dagens program och bli omnämnd i nationell radio. Men vad händer? Jo, Tårta. Tårta händer. Ett helt program om tårta, men det är inte det värsta. Det värsta är den så kallade experten som medverkar.

I början (eller egentligen hela programmet igenom) kan jag inte ta killen på allvar. Han heter Edward Blom och han låter som en av Fredrik Lindströms mest socker-speedade Hassan-alias. Skulle Annika i nästa berätta att Fredrik som ett för tidigt första april-skämt gjort en Hassan i programmet och spelat mathistoriker skulle jag inte bli förvånad.

Jag tänker inte ens länka till programmet, ni som vill får leta själva, så besviken är jag på att inte ha blivit omnämnd i radio.

Om Kina, Sverige, korvkiosker, svininfluensa och Lantz. Eventuellt något ytterligare.

Nu verkar det vara mer eller mindre klart, kinesiska Geely köper Volvo från Ford. Detta har toppat nyhetssändningarna de senaste dagarna. Detta får mig att tänka på alla andra heta ämne som bara smälter bort likt snön som nyss låg halvmeterdjup över nästan hela Sverige.

Saab-köpet, någon som kommer ihåg det? Nu vet jag knappt om det byggs bilar i Trollhättan eller inte, hur blev det, kom de igång igen? Och innan det tycker jag mig komma ihåg något som hette svininfluensan. Det var poppis att rapportera antalet insjuknade och vaccinerade, men sen tycker jag inte det blev något alls med det däringa stora, farliga. Men det var kanske just för att jag och många andra skaffade oss ett nålstick i armen i höstas.

På tal om Kina och Sverige så fick jag i Lantz i P1 veta att det finns ett Sigtuna i Shanghai. Visst låter det konstigt. Någon i det stora landet i öster hade fått för sig att de ville bygga upp kopior av utländska städer runt om i Kina. Någon förklarade detta med att den ressugne kinesen istället för att resa utomlands skulle ta en tripp dit och få sin törst på det okinesiska stillad. Och så skulle det väl locka svenska företag, eller något.

Jaja, döm själva här om ni tycker det ser svenskt ut. Arkitekten som hjälpt till att skapa detta New Sigtuna sa i intervjun att det inte fanns några korvkiosker där, men det tog inte många klick innan jag fann en bild på vad jag tycker ser ut som en sådan.

Jag mejlade fyndet till Annika, och måste således sitta klistrad vid radion för att höra om jag omnämns i programmet i morgon. Jag var inte så modig att jag nämnde bloggen i mejlet, det hade kanske genererat fler besökare än jag mäktar med att underhålla. Men då hade Buzzador kanske blivit glada... Well, Lantz i P1 sänds kl 15.00-15.45, missa inte det!

Balladen om Herr Magnus rullstolsÅkare och den blåögda Elin

Laj-da-daj-da-daj uti den blekgråa vår…
daj-da-hmmm den dystra vägen hmm-daj-di-daj
Vad tror ni lilla Elin gör? På sin arme Magnus kör…
hmmm-na-naj sin älskare och bror (?!??!!)
Ta-daj backe upp och backe ner da-daj…

Diram-dajram-hmm-da-daj-di rulla hit och rulla dit…
Aj-da mitt i vägen tra-la-la, tyckte Elin att de skulle va…
rajda Magnus bönade och bad daj-daj-dam-daj…
tra-li-anten hålla åt kanten tra-la-la…

Hmmda-aj-da lastbil tjo-la-hopp kunde ej på farten sätta stopp
Över stol och kroppar da-daj-daj-hmmmm…
diram-daj den tunga daj-da bryter märg och ben…
och daj-da-daj där ligger paret tra-la-la…
Blodet aj åt alla håll, hmmmna hennes skjortelfåll…
hmm-da-daj att aldrig vakna mer.

Hmmda sakta natten faller tra-la-di-dej
Kalla på en ensam landsväg hmmm-da-dej…
krälande små maskar hoppsan-sa…
samlas till kalas hmmmtra-la-la...
Ingen visste daj-di var de var
Sörjande föräldrar lämnas kvar
Hmmtra-daj-di sen är sagan all.

Om Buzzador

Jag har blivit medlem i något som heter Buzzador. Det är en sajt där man tydligen ska få prova olika nya produkter, typ tvål eller schampo, eller nya smaker på livsmedel. Om jag förstått saken rätt. Det är Skruttet som lurat in mig i detta. Ännu har jag inte fått några erbjudanden, men det kanske kommer.

Mycket ville de i alla fall veta för att jag skulle få vara med. Bland annat om jag var aktiv på Facebook, Twitter och blogg. Jag fick minsann trycka i Ja på alla tre. De ville också veta hur många vänner jag har på Facebook, mängden followers på Twitter och antalet besökare per dag på bloggen.

Kanske får man fler erbjudanden att testa produkter om man har ett stort nätverk av vänner som man kan göra reklam för grejerna inför. Det finns tydligen ett poängsystem också, men jag har inte riktigt fattat hur det hela fungerar. Men går ni in här och anmäler er och skriver in mig (användarnamnet är -mtfp-) som den som introducerade er till sajten så får jag säkert en massa poäng.

Annars är läget under kontroll, påsken är framstädad och jag är redo för stundande parmiddag. Det ska bli mycket trevligt, kan ni tro.

Om nyheter som minner om ett svunnet nittiotal

Radion har skvalat mer eller mindre hela dagen idag. Mycket handlar om att Google har flyttat sin kinesiska sökmotor till Hong Kong. Den kinesiska regeringens brandvägg gör att inget egentligen förändrats, söker kinesen efter den tibetanska eller uiguriska motståndsrörelsens hemsidor eller sidor om den förbjudna andliga rörelsen Falun Gong blir skärmen fortfarande blank.

Men denna nyhet har medfört att min väninna från tonårstiden Hanna Sahlberg hörts mer än vanligt i etern. Hon hörs i och för sig nästan varje dag, men nu medverkade hon till och med live i P4 Extra och talade med Erik Blix. Hon verkade något nervös, men skötte sig på det hela bra.

Jag kan dock knappt aldrig när jag hör henne undvika att tänka på när jag, hon och en tredje vännina av någon outgrundlig anledning en tidig lördag eller söndag morgon för länge sedan skulle gå från Vintrosa till Latorp för att våldgästa Hannas intet ont anande klasskamrat. Pinsamt blev det i alla fall, men det får väl beskrivas ett av tonårens konstiga upptåg.

Du har kommit upp dig i världen, du Hanna. Hoppas du har det fint där borta i smoggen i Kinas huvudstad, och mannen och barnen också. Glöm oss inte här borta i Närke.

Om utsikter en vanlig sketen måndag eftermiddag

Undrar vad den här kvällen har i sitt sköte?

Jag önskar att det kunde hända något oväntat och roligt, men med all sannolikhet kommer solen sakta gå ner bakom gråa moln och jag kommer försöka hitta på något för att tiden ska gå lite fortare. En repris av något halvdant tv-program, kanske, lite sportradio och stoppa något i magen då och då.

Usch, va tråkigt det låter. Men så är det ibland. Tråkigt. Nu är frågan om jag ska posta det här inlägget eller inte. Eller, ja, läser ni detta har jag redan bestämt mig att göra det. Nu börjar visst kvart i fem-ekot snart. Jag gissar att Obama fortfarande har fått igen sjukvårdsreformen. Och strejkhoten fortsätter.

I och för sig kommer Knyttemor, så det blir lite annat att tänka på. Jag får sikta på det. Well, nu får det vara bra. Bajbaj.

Om utropstecken

Jag har hört det från och till i olika media att det pågår ett överanvändande av utropstecken och stora bokstäver i bloggar, mejl, och sms. Själv har jag väl inte tänkt så mycket på detta, men ett sms jag ikväll fick mig att fundera.

Jag googlade såklart och fick fram dels undersökningen ni kan se här, dels Khadidjas blogg som verkar mycket läsvärd, om än inte så inläggstät, kolla in den, vetja´. Intressant att 69% i undersökningen tycker man ska sätta ett utropstecken efter en mening när frågan som jag tolkar den handlar om en vilken-som-helst-mening, och att det alltså inte behöver vara någonting värt att ropa för i den.

Anyhoo, nu tillbaka det som startade alltihop, nämligen sms:et från Skruttet. Jag redovisar texten jag fick först och aktiviteten som genererade överanvändandet sedan.

Är det sant?! Bravo!!!!!!!!!!!!!!!

För er som inte orkar räkna, eller är gamla och ser dåligt kan jag berätta att efter bravo är det femton utropstecken. Femton! Så, vad har han då gjort, Knyttet? Han måste ju ha klättrat upp på toppen av Kvarntorphögen alldeles själv, minst för att förtjäna denna monstruösa mängd vertikala streck med prickar under.

Men sanningen är att det var något vardagligt och oansenligt, något ni alla beroende på vilken tid på dygnet ni läser detta har gjort eller innan dagen är slut kommer göra. Nämligen:

Pukor och trumpet!

Jag hade kissat!

Om Veckans Macka

Patrik i Boston Tea Party gjorde ett roligt experiment igår. Titta på klippet i slutet av programmet här. Jag och Skruttet passar utomordentligt ihop för att testa detta, då hon gillar spinning och jag popcorn.

Nu orkar ett halvsjukt Knytt inte skriva mer, gonatt.

Om änglavakt

Jag hade jobbat som vanligt och var på väg hem. Solen hade smält bort de tjocka issträngarna på gatan där inga högre hus skymt dagsmejan, men när jag åkte in i hyreshusets mörka skugga märkte jag plötsligt att jag inte längre hade kontroll över silverbilen. Både ratt och broms var för ögonblicket ur funktion.

Utan att kunna göra något såg jag som i slow motion hur jag kanade tvärs över gatan, över det motsatta körfältet och fick till slut stopp på bilen på andra sidans trottoar. Eftersom den mötande bilen hade uppförsbacke hann han stanna sin bil och på så vis undvek vi att frontalkrocka.

Hade jag tappat kontrollen några tiondelar senare eller om han kommit några tiondelar tidigare hade vi frontat. Tack Gud att du än en gång var med precis när det behövdes.

Det kommer kännas i magen när jag åker där nästa gång. Nu ikväll när jag åkte hem vågade jag inte ens, utan tog en annan väg. Och då hände ju inte ens något idag. Så mycket värre för familjen i Täby att passera den där järnvägsövergången.

Ungefär såhär såg det ut, även om jag är usel i Paint.

Vardag

Vardag

Vaknar innan jag behöver
Gryning utanför neddragen persienn
Tänker på Dig

Nyckel i låset
Lättnad/besvikelse
Äntligen/redan?

Rutin efter rutin
Minut efter minut
Tiden försvinner bort
Vart?

Dåligt samvete för varje Borde
Blundar och vill inte se
Skyndar vidare

Lära, leda, lotsa
Människor i svenska språkets djungel
Var tog vägen vägen?
Vi är ute på en åker och åker

Olika livshistorier
Olika förutsättningar
Olika motivationsnivåer

Längtar emellanåt till säng och fläkt
Men så, kanske oväntat, glimmar det till
Ett ljus i ögonen
- Jag förstår nu!

Ännu en liten pusselbit
Som lagts i språkpusslet
Och jag hjälpte till
Kan du tänka dig?

Om kvinnornas stora dag

Ni trodde jag hade gått i ide, kan jag tro. Men nejdå, nu är jag åter med buller och bång denna den internationella kvinnodagen. Och jag tänkte att inlägget skulle få handla om dem. Kvinnorna.

Vi talade om att det var kvinnornas dag på SFI på förmiddagen. När vi frågade hur denna dag firades i respektive hemländer fick vi skiftande svar. I Irak berättades det att det var "party, party". En kvinna från Turkiet sa att hon skulle slippa laga mat ikväll, familjen skulle gå ut och äta. Från Polen fick vi höra att männen köpte choklad och blommor till mödrar, fruar och döttrar. Som en extra Mors dag.

Min mentor och kollega B håller vid dessa uttalanden på att koka över och kan inte hålla tillbaka en utläggning om jämställdhet men hon presenterar ändå en behärskad beskrivning av att kvinnodagen i Sverige är mer "politisk" och har mindre Mors-dags-inslag. Om kvinnan "får ledigt" en av årets dagar är en klen tröst om hon måste göra allt kvinnogöra de 364 andra. I lärarrummet berättar B att hon skulle slå sin make på käften om han kom med blommor och choklad denna dag.

Det rapporteras dock på Aktuellt att 51% av kvinnorna kommer vara högre utbildade om jag-kommer-inte-ihåg-hur-många-år medan endast 36% av männen om trenden håller i sig. Och redan nu är kvinnorna i majoritet i till exempel åklagaryrket. Och en kvinnlig regissör vann för första gången en Oscar för bästa regi. Grattis Kathryn Bigelow!

Nu vill i och för sig Vänsterpartiet lagstadga om de lagliga rättigheterna för ett tredje kön. Och tänk om vi ska kvotera in dessa på var tredje stol här och där. Och vad skulle hända med varannan damernas? Blir det var tredje då?

Och medan jag skrivit detta blogginlägg har jag valt Filip och Fredrik i Boston Tea Party istället för Patricia Arquette i Medium för underhållningen min sista vakna timme. Åter valdes män före kvinnor. Så det kan bli.

Om VM

Jag hörde idag på nyheterna att endast 2,1 miljoner biljetter hade sålts till fotbolls-VM i Sydafrika. Bara 2,1 miljoner biljetter. Det kändes spontant som väldigt många. Så började jag fundera på hur många matcher det är i ett VM och hur stora arenorna bör vara och kom fram till att det inte alls var orimligt mycket.

Det finns tydligen 2,9 miljoner biljetter att sälja, och på världsmästerskapens 63 matcher blir det ca 46 000 per match. Det låter plötsligt ganska lagom, särskilt som de sista matcherna troligtvis spelas på arenor med större publikkapacitet. Vad fel man kan ha.

Hoppas de får till det där nere, så det blir en fest för TV-tittare, publik och spelare. Även om Lagerbäck såg till att hålla Sverige därifrån. Själv åker han visst ändå, den spjuvern. Men tyvärr Lasse, jag tror inte det blir guld för Nigeria. Men lycka till önskar jag dig i alla fall.

Ja ä inte bitter.

Om kör och OS

Det är plusgrader.

Trodde knappt den dagen skulle komma.

Och då börjar vi i kören min spela in en julskiva. Det känns fel på något sätt, men det är bara att bita ihop. Det ska faktiskt bli riktigt kul att förevigas på skiva. Undrar om jag eller någon annan kommer kunna urskilja min mörka stämma i mängden. Fast det vore i så fall inte något positivt då vi strävar mot att låta som en röst, och inte många spretiga stämmor.

Dessutom går klockan mot midnatt och curlingen börjar inom kort. Skönt med en sport där vi redan på förhand vet att Sverige tar medalj. Fler sådana, det borde införas en klausul i de olympiska reglerna som innebär att svenska fjärdeplatser automatiskt byts mot medaljer istället. Maria P-H fick ännu en fjärdeplats ikväll, vår sjätte detta OS tror jag. Bra kämpat, Maria, det är bara fyra år till nästa chans.

Lag Anette Norberg, here we go!

Om guld

Så fina är de, de svenska pojkarna. Och Johan som fick gå när det snöade lovikavantar, som kommentatorerna sa, han hade verkligen värsta tänkbara otur vad gäller yttre förutsättningar, men lyckades ändå spräcka fältet trots att han agerade snöplog större delen av sträckan.

Jag blev lite rädd när tjecken fick dra och Northug kom närmare sekund för sekund, men så drog Marcus ifrån på sista varvet och allt blev bara så underbart.

Tack Daniel, Johan, Anders och Marcus!

Om sömn

Jag hörde på P1 Morgon imorse att sömn är viktigt. För att verkligen ta till sig och lagra nyvunnen kunskap ska man tydligen ta en "nap". Och inte bara lägga sig och vila, eller ta en 20 (hmmm, talet tjugo ligger i gränslandet för när man skriver med bokstäver eller siffror, vilken myndighet mejlar man för att få klarhet och ett sådant spörsmål?) minuters "powernap", inte. Här gäller det att producera REM-sömn, och för detta krävs en timmes siesta.

Hur ska stressade studenter som Skruttet hinna med detta? Och för att göra saken än värre redovisar reportaget vidare rön som beskriver kaffet som ett bedrägligt medel att hålla sig vaken för nattliga tenta-tröskningar. Det dövar förvisso kroppens omedelbara krav på sömn men höjer ingalunda förmågan att ta in ny kunskap.

Kommer detta reportage på något sätt förändra studietekniken hos landets studenter? Förmodligen inte.
Kommer det förändra universitetens föreläsningsupplägg? Knappast.
Men nu vet ni i alla fall om det...

Om olika saker en lugn söndag

Mycket vatten hade runnit under broarna sedan mitt senaste blogginlägg om det inte vore så att bäcken efter vår ovanligt bistra vinter vore bottenfrusten. Dock har det nu blivit dags för ett nytt. Så vad torde ett inlägg från en rullstolsburen Rostbroder handla om en solig söndag som denna?

Om OS vars ömsom vatten (fjärdeplatser, uråkningar och mentala kollapser) ömsom vin (Vad kan man säga, Charlotte, Björn, Anja, Anna, Marcus och Johan. Och Anders, aldrig har väl en tiondeplacerad svensk varesig jublat eller tackats mer efter ett avslutat OS-lopp?) gjort oss i TV-soffan både frustrerade och lycksaliga. And more is to come, right?

Eller om snöfärden till Linköping vars like vad gäller väglaget jag hoppas att aldrig få återuppleva. Busschaufförens gentila försläppande i vägkorset vid Sköllersta måste dock nämnas och sådant "kramas-i-trafiken-uppträdande" önskar jag att fler professionella chaufförer tog efter. Tack!

Eller ska jag dryfta Storebrors käppsättande i mina nyupptagna studiers hjul. Nej, det har Skruttet redan ojats sig nog över här, det får vara. Det gör ingen gladare.

Gladare verkar också Fasching vara trots sin tragiska belägenhet, jag tycker verkligen ni som inte läst hans blogg borde gå in här och läsa, fröjdas och gråta med honom, både inläggen före och efter den artonde januari är högst läsvärda.

Sedär, det blev visst ett inlägg av lagom längd, så nu drar jag ett streck här och hoppar upp och tillverkar dagens tredje och fjärde brödlimpa, hälsobröd med russin i. Jag har städat också, vuxenpoängen fullkomligt rasar in idag.

Kram på er!

Om besvikelse

Anja?

Emil?

What?

Anna Olsson är kvar, måtte det bli en medalj.

edit: Nehe.

Om att köra fast

Igår var Skruttet och jag ute på vacker vinterpromenad. Vi gick i strålande sol på en liten landsväg med snövallar vars södersida små smått utsattes för dagsmeja. Vi konstaterade att dagarna obevekligt blir ljusare och att dagar som denna bringar ett visst hopp om vår.

Jag färdades för dagen i den pansarvagn som kallas permobil, och som oftast bara står och tar upp plats i hallen men ibland extraknäcker som avlastningplats för jackor och annat. Jag ogillar den starkt men måste tillstå att den ibland har sina fördelar, som vid biobesök och när man önskar att ta sig från A till B något snabbare än med rullstol och av någon anledning inte tar bilen.

På grund av dessa snövallar kändes det som att bilarna passerade farligt nära oss. Jag drog mig omedvetet åt kanten och plötsligt märkte jag att underlaget var mer poröst på min vänstra sida. Trots att jag styrde åt höger kom jag mer och mer ut mot åkern och jag stannade för att inte göra saken än värre. Skruttet hade fått upp farten och hann tiotalet meter innan jag gjorde henne uppmärksam på min belägenhet.

Även med Skruttets hjälp kunde jag inte få permobilen på rätt spår och ju mer jag gasade grävde den två vänstra hjulen ner sig i snön, vilket medförde att hela ekipaget började luta oroväckande mycket mot snödrivan och diket som vi visuellt inte kunde urskilja på grund av den myckna snön, men med våra skarpa intellekt förutsåg att det ändå fanns.

Tanken på att hamna i den dryga metern snö med kroppen först och en 200 kg tung maskin som pressade på snett uppifrån var ingalunda angenäm, men jag kunde omöjligen hindra min hjärna från att föreställa mig dylika scenarion.

Turligt nog kom en kombi av okänt märke innehållande två barn i varsin barnstol och en man vars övervikt enligt min hastiga bedömning var betydande just körande förbi och Skruttet vinkade till honom att stanna. Med dennes samt en kvinnlig förbipasserande joggares (med en trolig matchvikt på ungefär hälften av den förre) hjälp kunde vi baxa fordonet tillbaka på asfalten ingen och ta oss vidare.

Man kan köra fast på många sätt här i livet och det kan kännas som att man trots vilja och avsikt är att styra åt motsatt håll ändå bara kommer närmare en kvävande snödriva. Då får man titta sig runt efter överviktiga kombi-chaufförer och slanka söndagsjoggare, för de finns om man vill.

Om att byta ämne

Jag hade tänkt skriva ett nedslående inlägg utifrån radioprogrammet ni kan lyssna på här, men jag vill inte längre. Nedslående inlägg blir ingen glad av. Jag kan bara sammanfatta med att jag känner ett visst släktskap med honom, men vill inte bli som han.

"Varje dag förnedras jag, ifrån det jag slår upp mina ögon tills jag går och lägger mig så är det bara ren förnedring."

"Ju längre tiden går, desto sämre mår jag, jag vill inte vara med längre."

Gode Gud, gör mig till både utåt- och inåtakrobat. Amen.

Istället vill jag göra reklam för en film som jag åter kom att tänka på när jag läste Kaospatrullens profil. Hon hade Min vän Totoro som en av favoritfilmer. Det är en av de finaste japanska tecknade filmerna jag har sett. Den och Grave of the Fireflies, men nu hade jag ju bestämt att detta inte skulle bli något tragiskt inlägg.


Scenen som bilden är tagen från är helt underbar, flickan kikar upp på Totoro och stora droppar regn plaskar på paraplyerna. Jag skulle vilja ta med Skruttet på semester med kattbussen till något varmt land. Kanske Afrika. Somalia, jag kan ju nästan språket nu.

Kolla på Min vän Totoro, den är bra.

Om samordnande konjunktioner

Dem kan ni väl, de samordnande konjunktionerna, eller?

För de få av er som glömt grammatiken från skoltiden kan jag berätta att de är och, men och för. Samordnande konjunktioner binder samman huvudsatser. Ett exempel:

Jag var på körhelg och Skruttet var med men hon borde ha stannat hemma för hon var sjuk.

Fast jag är glad ändå att hon var med och fick träffa mina vänner i kören, och tydligen tyckte hon vi lät ganska bra, periodvis iallafall. Det är kul att ha något nytt att sikta på, nu är det skivinspelning på gång. Jullåtar, vilket känns fel i februari, men det får gå.

Underordnade konjunktioner är ord som binder samman huvudsats och bisats. Det finns många sådana, men ett exempel är eftersom.

Jag missade Haiti-konserten eftersom jag var tvungen att åka hem och vila.

Man kan också lägga den underordnade konjunktionen och bisatsen först i meningen, men då måste man komma ihåg att ha omvänd ordföljd på huvudsatsen:

Eftersom jag var tvungen att åka hem och vila, missade jag Haiti-konserten.

Det ryckte i folkmusiktarmen när jag fick veta att idolen Ale Möller skulle vara med igår kväll, men det blev lugnare aktiviteter i Kumla istället. Bland annat ett besök i det nya föräldrahemmet, som var väldigt fint, må jag säga.

De ovannämnda reglerna var dagens uppgifter för eleverna på SFI att träna på. Tänk vad mycket vi infödda svenskar tar för givet när vi använder vårt språk. Det bara flödar ut, grammatiskt rätt och riktigt ur munnen på oss.

Hadda ayaa bilaabaya betyder "Nu börjar vi" på somaliska. Jag vill lära mig mer!

om när Skruttet hackar

Hej, nu är det Skruttet som skriver.

Jag har just utagerat lite kreativa behov över Knyttets försvarslösa blogg. Allt det blå försvann och vips så blev allt lite mer svartvitt. Jag kan liksom inte hejda mig. Den som tycker att den förra versionen var bättre, kan ju klaga i kommentarsfältet nedan, kanske hörsammar Knyttet Din åsikt, kanske inte. Kanske gråter han redan över all den försvunna färgen, liksom han i hemlighet sörjer den blå favorittröjan som jag lade ner i en soppåse igår. Det var liksom inga sömmar kvar. Stackars Knyttet. Vem ska trösta honom nu?

För övrigt så har Knyttet just varit på körhelg. Han sjunger bas som en ung gud i en kör, å allrahelst så sjunger han Omagnummysterium. Det är mycket vackert vill jag lova.

När Knyttet fryser så håller han för öronen och rynkar på näsan. Det är mycket förtjusande.

Det var allt jag ville säga. Tack och hej.

// Skruttet