Om att hinna processa (och spela trumpet)

Det var just det.

Att hinna smälta allt man gör.

Vi här i huset har ganska fulltecknat dom flesta dagarna tills september börjar, ofta tre eller fyra olika hållpunkter ska betas av. Nyss kom Polly och la sig på bröstet på mig, mitt framför skärm och knappar och började spinna, som för att säga "- TDL (Hattrick-förkortning för Ta det lugnt), du orkar och kan inte göra allt på en gång, relalalaxa lite nu." Tack för påminnelsen.

Idag har vi inte gjort så mycket, utom att vi haft vår första trumpetlektion tillsammans. Min silverfärgade tuta hade vilat i fodralet i sju år, så det var hög tid. Vi tog oss igenom hela Trumpeten och Jag 1, både Knyttet och Skruttet lärde sig en del om möjligheter och begränsningar med detta bleckblåsinstrument. Jag kan säga att dagens övningar gav oss båda mersmak.

Solen gassar utanför, men det var bara 6C på morgonen. Det börjar bli höst. Jag vet inte om jag är redo för den, men tiden är omöjlig att stoppa, trots att man skulle vilja använda köksklockan som ibland står ouppdragen och stilla för att dra ut på dom lyckliga ögonblicken.
För att hinna processa. Och spela trumpet.