.jpg)
Man skulle kunna beskriva mitt nypåbörjade förhållande som om jag spelar power play, en man mer på banan, liksom. Eller i allafall på hemmaarenan. Hon kliver in på gräset (eller isen) och blir genast uttittad och bedömd av ett gäng människor som önskar det allra bästa åt mig. Vart efter matchen lider anländer fler och fler av mina anhängare som hon måste lära sig namn och ansikte på.
Spelet förpassas (It´s not a perfect metaphore, I know) bekvämt nog nästan uteslutande på min planhalva. Därför var det roligt och viktigt att hon idag fick spelmässigt övertag och vi besökte hennes planhalva, nämligen familjens gamla sommarstuga. Nu var det jag som skulle lära mig placeringen på smultronstenen, promenadvägen och några nya namn.
Jag hoppas att bollinnehavet fördelar sig mer likvärdigt i framtiden, för det här är en match (Till skillnad från Rostbrödernas matcher) jag inte vill vinna utan en jag vill ska sluta oavgjort.
.jpg)
I de bra matcherna antar jag att spelet böljar fram och tillbaka och att det är det som är själva tjusningen både i idrotten och i verkliga livet. Men visst är det väl så att någon måste vinna den första tekningen och ta kommandot i början?! Oroa dig inte - det andra laget kommer att ta för sig! Efter en tid kommer ni säkert upptäcka att ni t.o.m. spelar i samma lag! Kram från S
SvaraRadera"Efter en tid kommer ni säkert upptäcka att ni t.o.m. spelar i samma lag!"
SvaraRaderaNajs! skulle kommit på detta själv i inlägget.