It´s a long way to go

Under julhelgen har ett beslut mognat fram. Vad då för beslut, undrar ni? Att nu får jag banne mig se till att skapa en rejäl förändring i mitt liv. Så här i efterhand kan det tyckas att det beslutet borde fattats för länge sedan. Särskilt som jag gång på gång tänkt tillbaka på vad den medelålders mannen i rullstol som tränade på samma rehabcenter som jag sa för sisådär sex-sju år sedan:

Passa på och träna när du är ung, rätt vad det är sitter du där och tio år har gått och du undrar var tiden tog vägen.

Nu har åtta och ett halvt år gått och det finns mycket kvar att lära sig. Att uppgiften är svår och tidskrävande legitimerar inte att man bara kan skita i det, tvärtom. Om man bara orkar. Men, som Skruttet säger, tar man ett beslut i förhand har man något att hänga upp beslutsamheten på när det tar emot och man inte riktigt har lust.

Nu blir det till att upptäcka vilken follow through jag egentligen har. Jag får väl rapportera här på bloggen vartefter. Jag börjar i det lilla. Rätt vad det är har man nämligen kommit riktigt långt med många små steg.