Om en beige dag

Igår hade jag en känsla att den här dagen skulle bli färgsprakande bra och givande. Det skapade vissa förväntningar hos mig själv.

Det började tyvärr som så ofta nuförtiden att jag vaknade utan att känna mig det minsta utvilad. Sen kom vad som så här i backspegeln blev dagens höjdpunkt, en och en halv timme med Kusinen och hennes 11 månader gamla son samt min ömma moder. Efter det har det bara varit beigt.

Well, well, rent statistisk bör det ju vara större chans att det blir bättre imorgon. Men allra bäst är nog att alltid utgå ifrån att morgondagen ska bli kass, för då kan man ju bara bli positivt överraskad. Fast det låter tråkigt.

Förresten fick jag en färgklick till när jag tittade på Kobra på SVT och det var ett reportage om teatergruppen Klungan. Vilka skägg, jag blev riktigt sugen att se föreställningen. 22 minuter in i programmet kommer reportaget om du klickar här.