Om gnäll

Tänk, vad folk gnäller. Så även jag. Jag lyssnade på Ring P1 med Täppas Fogelberg idag på förmiddagen. Alla var sura på någonting. Grisuppfödare, vaccinationsplaneringen, det svenska samhällets allmänna förfall mm. Det var till och med en kvinna som ringde in och klagade på att programmet sändes. En personlig åsikt tyckte hon bara var intressant för den person som själv uttryckte den, och Ring P1 var således fyrtio bortkastade minuter. Istället tyckte hon att P1 Morgon skulle fortsätta till klockan tio.

Jag har som sagt anlag att gnälla jag också, och grubbla och oroa mig för en massa saker. Men en dag som den här tycker jag inte att jag har så mycket att gnälla över. Jag har inte särskilt ont någonstans, vare sig i kropp eller själ. Jag lever i ett land utan krig och jag är fri att uttrycka min åsikt. Jag har ett jobb att gå till och lite pengar på banken. Och framför allt har jag ett Skrutt som snart kommer hem mer eller mindre permanent.

Jag har tränat på förmiddagen, jobbat på eftermiddagen och ska snart iväg och dricka glögg och äta pepparkakor med brieost och saffranslängd med några bekanta. Kanske även ta ett beslut eller två.

Livet är gott. Hoppas fler dagar blir som denna.