Om glädjen i att försova sig

Jag har försovit mig! Tadaa!

Nu kanske ni undrar varför jag verkar så nöjd över det. I allmänhet är inte detta något man brukar förknippa med positiva känslor. Men när man som jag under flera års tid inte sovit något vidare och oftast legat och väntat på att medarbetaren ska komma så jag får komma igång är det nästan härligt. Minnen från en svunnen tonårstid då man utan problem kunde sova långt in på eftermiddagen letar sig fram ur glömskans hav.

Skälen till att jag försov mig var två. Skäl nummer ett: Jag har börjat äta en ny medicin som får mig att slappna av och bli dåsigare än vanligt. Detta är jag inte riktigt van vid och har därför (skäl nummer två) inte kommit till någon muntlig överenskommelse med den nyaste medarbetaren om hur hon ska göra då jag sover när hon kommer på morgonen.

Det har liksom inte behövts, så nu satte hon sig snällt och väntade i köket. Tydligen hade hon också både släppt ut och in katten utan att jag hade märkt det tillräckligt för att fatta att det var dax att vakna. När jag stack upp huvudet och tittade på klockan hade en timme förflutit sedan hon kom. Jag ropade ett försiktigt - Hallå? för att kolla så det fanns någon där, och fick då genast svar.

Resten av morgonen fick vi gno på som bara den för att hinna med allt, och trots att jag plockade med mig frukosten till jobbet för att spara tid kom jag ändå tio minuter sent. Ingen fara var det dock på taket när jag kom dit.

Denna episod påminde mig om en sak som en av mina CP-skadade kollegor på Attitydskolan brukar ta upp när vi jobbar tillsammans med attitydförändring gentemot funktionsnedsatta personer, nämligen att det var svårt att skolka när man hade personlig assistent. De hade ju alltid koll på tid och schema, så det blev inget sånt när hon gick på gymnasiet. Skolka är ju något vi alla har gjort då och då, det är ju något av en rättighet för en tonåring. Hon kände sig lite utanför. Det får en att tänka lite. Nu har jag, trots assistans, i alla fall försovit mig.

När jag sent om sider kommit till skolan fick jag dock en idé på hur jag ska tidsoptimera mina morgnar i framtiden. En elev hade enligt sin läxa startat sin dag på följande sätt:

Jag vaknade efter vi åt frukost

Smart!