Från Kumla till Skillingaryd via Schlesien och Rom

21:49

I helgen har jag företagit en resa söderut för att hälsa på de två kvarvarande av den äldre generationen. Det är fascinerande att iaktta de två kvinnorna, 88 och 89 år gamla, som på var sitt håll har mycket gemensamt vad gäller en stark Gudstro och en stark vilja att sköta sitt eget kök.

Jag passar som vanligt på att träffa båda två, då de bara bor en mil från varandra, lördag hos mormor och söndag hos farmor. Skruttet, som är föredömlig på den fronten, har påmint mig om att tala om deras gamla minnen, medan tid är.

Så, på vägen till kyrkogården där morfar legat i 15 år får jag höra mycket jag försöker lägga på minnet, om de magra krigsåren, om åren kring mosters och mammas födelse och mormors femtioårsdag då Neil Armstrong var så snäll att han till och med flaggade på månen för hennes skull. Förresten är det inte långt tills hon fyller jämnt igen, 90 den här gången, och då jag inte kan närvara på den stora dagen överlämnade jag presenten nu istället.

På söndagen är det möte i Missionskyrkan tillsammans med farmor. Trots ryggvärk och hjärtsvikt som gör allting svårt tar hon sig nästan varje söndag iväg för att lyssna på Guds ord. Efter kyrkan lägger vi oss båda och vilar på varsin säng innan vi intar en god, hemlagad middag. Över potatis och köttgryta får jag återigen höra historien om hur farmor som tonåring på 1930-talet cyklade hela vägen från jobbet i Örebro till hemmet i Vaggeryd för att slippa betala tågbiljetten.

Under resan till och från Småland lyssnar jag till Carl-Johan Vallgrens Augustvinnande Den vidunderliga kärlekens historia i cd-spelaren i bilen. Som tur är vet jag var min Henriette Vogel håller hus och när hon kommer tillbaka, men min längtan och saknad är nog nästan lika stark som Hercule Barfuss.