måndag 20 juli 2009

Om att vara beroende

15:39

Det finns mycket
man kan vara beroende av. Ett tydligt tecken på ett beroende är att olika former och grader av abstinens infinner sig när man saknar föremålet för beroendet. Beroendet kan vara destruktivt och skadligt om föremålet i fråga är t ex alkohol eller droger.

Jag är dock gladeligen beroende av fyra saker just nu, varav tre från och till blir helt eller delvis tillgodosedda.

Det nyaste och starkaste beroendet är och förblir ännu i fyra veckor sorgligt otillfredsställt. Det är närheten till mitt Skrutt som jag saknar, men hon hjälper andra människor i ett annat land långt bort och kan näppeligen bryta sitt kontrakt i förtid för min skull.

Den andra lasten är Theresa Anderssons musik, vilken helst ska upplevas live, i andra hand på Youtube och i tredje hand (och ändå verkligen inte fy skam) på skiva. Jag såg Theresa på Stockholms Jazzfestival i torsdags, men fick då bara än mer blodad tand och har därför skaffat biljetter till hennes uppträdande på Jazzens museum i Strömsholm på lördag. Weee!

Den tredje olaten är att få spela brädspelet Ticket to Ride, där det gäller att förbinda europeiska städer med järnvägslinjer. När mina två vänner, M och E, kommer och hälsar på ikväll kommer jag propsa på åtminstone en omgång.

Det sista beroendet som vissa anhöriga till mig anser vara borderline skadligt är min kärlek till internetfotbollsmanagerspelet Hattrick. Att sköta om spelarna, ekonomin, arenan och supporterklubben är något jag använder åtskilliga timmar i veckan till, men detta är heller inget jag planerar av sluta upp med i brådrasket, tvärt emot har jag en 3-årsplan för träningen av mina spelare.

Detta fick min mor att fälla den något sarkastiska kommentaren:

-Har du en lika detaljerad plan för det verkliga livet?


Det fick mig att tänka efter en del. Tyvärr kom jag fram till att jag inte har det, inte mer än att jag vill möta den ovissa framtiden med Skruttet vid min sida, då kommer jag klara det mesta.

1 kommentar:

  1. Vad ær då en mænniska, mer æn summan av sina minnen, førhoppningar och farhågor? Vad ær sjælva meningen med en Plan, hur vælformulerad den æn ær?

    Vi ær alla oundvikligen påvæg nånstans, du icke mindre æn någon annan. Nog finns det en naiv trygghet i att sætta sig tillrætta på ett utbildningståg som pågår i ett eller fem år, men det ær dagarna som går som ær livet.
    Jag tror dock att det finns en poæng i att se framåt, slæppa tanken på att 'vad som helst kan intræffa (dvs. døden, en skidkrasch, cancer etc) och att vilja vara något annat æn ett rø før vinden.

    Om du håller min hand, så håller jag din.

    SvaraRadera