18.18
Det brinner i himlen. Jag har aldrig sett en sådan himmel förut. Varma, röd-orange-gula färgtoner med små stänk av rosa. Min grå-blå silvergran som förgrund. Alla tankar stannar upp inför denna naturens konstverk.
Och så, på tre-fyra minuter är himmelsbranden bortblåst av en ivrig höstvind. Den gav mig ändå en uppmuntran inför kommande projekt. Bröd och småkakor, here we go!!
måndag 5 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Himmelsbrand kan man ha lite varstans. Det är lika läckert varje gång. Man kan se det på himlen, man kan känna det i hjärtat eller själen.
SvaraRaderaDet gäller att se efter noga, för precis som du skriver så kan den vara borta på några sekunder.
Men då finns känslan kvar och bilden lever länge ihop med den....