lördag 24 oktober 2009

Om orden

13.30

Jag funderar på Orden.
Jag tycker ibland att Orden tar slut. Så känner jag ofta i olika sociala sammanhang, när man ska fika och prata om ingenting och vad som helst. Då finner jag mig själv sittande tyst som en mus och märker hur denna tystnad sprider sig runt bordet och vi sitter och petar på våra temuggar, ser funderande och frånvarande ut genom fönstret eller tittar längtande mot grannbordet där diskussionerna böljar eller man brister ut i höga skratt.

Hur gör man, är det en färdighet man kan träna upp eller har man den bara, den sociala kompetensen? Jag vill vara med, vill säga något klokt och välformulerat som triggar igång samtalet, eller lätta upp stämningen med någon rolig anekdot eller händelse från vardagslivet, men så där in the moment, IRL, står det still i huvudet. Jag känner mig tråkig.

Is there anybody out there som har några bra handfasta tips på hur jag bryter detta sociala funktionshinder så mina fikaraster och luncher tillsammans med mina kollegor och vänner blir lite trevligare?

3 kommentarer:

  1. Jag har visserligen bara träffat dig ett par korta gånger, men utifrån de mötena skulle jag vilja säga att jag inte tror att du behöver några handfasta tips i denna fråga. Jag upplevde det som att du verkligen äger den sociala kompetens du efterfrågar. Du behöver nog bara lita på det i de där lägena när du känner som du beskrev. Och ibland kan det faktiskt vara skönt att vara tysta ihop även runt fikabord...

    Vill förresten tacka för en fin konsert. vår son var också med, men i en annan kör.

    Mari

    SvaraRadera
  2. Kul att du uppskattade konserten. Jag tyckte det gick bra, trots att jag inte såg/syndes under halva. Var sonen med i Vok ens?

    Känslan av att inneha den sociala kompetensen kommer och går nog lite. Idag har jag den inte.

    SvaraRadera
  3. Ja, sonen är med i Vokens och har likadan frisyr som du:)

    Man måste få känna sig lite socialt inkompetent emellanåt - det är helt normalt och inget att oroa sig över. Annars kan man uppfattas som hyper-social och det kan vara påfrestande för omgivningen...

    SvaraRadera