.jpg)
23:20
Ännu en dag under genomsnittet (hmm, intressant att jag som praktikant på SFI tappat bort just detta ord och måste återfinna det genom att skriva in average på Lexin). Eller är det detta som är normalt? Hoppas inte.
Dagen har egentligen varit ganska bra, jag har avklarat några borden på förmiddagen, haft en helt ok dag på jobbet och kommit hem och softat och sedan tränat lite. Ändå sipprar det så här vid läggdags in en odefinierbar känsla som ligger och trycker någonstans i maggropen. Jag kan inte sätta ord på den mer än att jag känner mig låg. En känsla jag lärt mig att ogilla, men däremot inte riktigt lärt mig att hantera.
Är det för att det går mot höst och vinter och jag vet att jag har lättare att gräva ner mig i självömkan under den mörkare perioden? Möjligen.
Är det för att jag på sista tiden fått ett helt batteri nya saker att grubbla över? Eventuellt.
Är det för att jag vet att min Skrutt-tid de gånger vi ses under terminen kommer vara mycket begränsad? Sannolikt.
Värst vad det blir mycket gnäll i den här bloggen, är det det här folk vill läsa?
Genast kommer den befogade motfrågan; Skriver jag för folk?
DETTA är iallafall roligt.
onsdag 2 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Har en känsla av att jag hamnar "under average" när jag upptäcker att det finns så mycket jag skulle vilja påverka, men inte kan eller inte får....Faran ligger i att fastna där.
SvaraRadera"Sinnesrobönen" kanske är svaret...?
Jag tror att bloggeriet är en rätt behaglig mix av att skriva för sig själv och att skriva för folk. Skriva för sig själv i och med att man kan skriva om vad som helst utan eftertanke, om man vill. Skriva för folk i och med att i alla fall jag blir glad när folk läser och kommenterar.
SvaraRaderaOch jag tror det ordnar sig på ena sättet eller andra. För dig, för mig, för alla. Det är bara en låg dag då och då.
@pelleh:
SvaraRaderaJo, men när sakerna man grubblar på är sånt man kan/skulle ha kunnat åtgärda men man inte har lust och ork till blir det svårare.
@suziluz:
Tack för dina uppmuntrande ord, här och i bloggen. Det blir bättre såsmåningom.